Finns det någon duktig inventerare därute, tillika bra på geometri, som kan reda ut ett frågetecken kring hur man anger gravfält. Jag läser i fornlämningregistret, på ett visst gravfält som har utsträckningen "100x25 m (NV-SÖ-NNÖ-SSV)". Hur är standarden för att ange sådana här ytor? Har för mig att jag på en kurs hörde att man i allmänhet anger måtten och riktningarna på "diagonalerna", men jag får inte ihop det i detta fall.
Har ritat och funderat på exemplet, tre tolkningar är i princip möjliga, häng med nu:
1. En rektangel (rätvinklig förstås) med sidorna 100m resp. 25m, och riktningarna på resp. diagonal är NV-SÖ, resp. NNÖ-SSV?
2. En (snedvinklig) romboid där långsidorna är 100m, kortsidorna 25m och där långsidorna är riktade NV-SÖ medan kortsidorna är riktade NNÖ-SSV?
3. En romboid där diagonalerna har längderna 100m resp. 50m och där diagonalerna är riktade NV-SÖ resp. NNÖ-SSV?
Variant 1 går egentligen inte ihop om man försöker rita upp den, och en rätvinklig rektangel brukar väl normalt bara anges som långsidans sträckning, det räcker ju.
Variant 3 blir en ganska smal figur, alltför spetsig tycker jag. (Och gör en implicit förutsättning att diagonalerna möts på mitten, dvs att det är ett parallellogram.)
2:an är väl den som bäst stämmer överens med det som streckats ut på fornlämningkartan i detta fall, även om det streckade området där mest liknar en böjd bratwurst (med viktproblem) i huvudsak i riktning NV-SÖ.
Men är 2:an rätt tolkning av hur man metodmässigt anger ett utsträckningen av ett gravfält? Finns det andra varianter i tolkningen här som jag förbisett?
/Mats