Ja, Nina, själv så tror jag att jag förstår och håller med om åtminstone huvuddragen i dina poänger, men vissa saker tror jag inte att jag håller med om, eller åtminstone vill formulera annorlunda. Jag prövar att svara och formulera lite mer tankar så får du protestera om du inte håller med.
En sak som jag tycker är viktigt här är vad man läser in i begrepp som ”förståelse”. Jag fortsätter att spinna vidare på ditt exempel med den religiösa platsen. Jag är rätt övertygad om att olika människor läser in olika betydelser i vad det innebär att ”förstå” denna plats. Någon kanske menar att man förstår platsen om man lyckas spåra och tolka vilka fysiska aktiviteter som brukarna utfört där, någon annan kanske menar att man närmar sig en förståelse av den först när man gör en tolkning av vilket symbolinnehåll och vilken mental innebörd platsen kan ha haft för brukarna. En tredje person kanske menar att en fyllig deskription av platsen är en förståelse.
Här menar jag först och främst att alla dessa förstålelser verkligen är förstålelser om än av olika saker och att vart och en av förstålelserna har ett värde. Det går inte att säga att något av dem är oviktig eller saknar värde (så länge inte en vis förståelse kan behäftas med fel). Det är alltså först och främst viktigt att förstå vad det är man vill förstå. Och det finns ingen hierarki, menar jag, mellan de olika förstålelserna, d.v.s. det går inte att säga att någon form av förståelse är på ett ”högre plan” än en annan förståelse. Dock kan man säga att en viss förståelse är på ett annat plan än en annan.
En sak som jag menar är essentiellt här är att det finns en succession mellan dessa tre uppradade typer av förstålelser. D.v.s. en viss typ av förståelse (tolkning) underlättas av, eller förutsätter, en viss grad av annan förståelse. Jag menar att den grundläggande förståelsen är den beskrivande. D.v.s. deskriptionen. Vi kan inte beskriva eller förstå aktiviteterna på en platts, eller diskutera dess symboliska innebörd om vi inte formulerar hur den ser/har sett ut och/eller i vilket landskap den existerat. Den symboliska/funktionella förståelsen av en platts underlättas i sin tur av förståelsen/tolkningen av vad man gjort där och hur man rört sig på platsen.
Vidare är det viktigt att se alla de olika förstålelsernas begränsningar, d.v.s deras förståelsehorisonter. En detaljerad deskription är bra, men det är viktigt att försöka urskilja vilka detaljer det är som kan underlätta andra tolkningar. Därför är det bra om den som utför en beskrivning också är intresserad av att skapa så goda förutsättningar som möjligt för eventuella funktionella och symboliska tolkningar. En detaljerad funktions/aktivitetstolkning är också bra, men det gäller att vara vaksam på var förståelsehorisonten befinner sig. Vissa, kanske essentiella, aktiviteter kommer aldrig att kunna spåras, medan andra, kanske ovidkommande eller undantagsvis aktiviteter kan komma att sätta spår. Slutligen är en välutförd symbolisk tolkning också bra, men likaså här är det viktigt att försöka urskilja förståelsehorisonten och försöka se var tolkningen utgår från det arkeologiska källmaterialet, var den blir spekulativ.
Självklart kan och bör man använda sig av erfarenheter från andra discipliner, men det gäller att också se att dessa erfarenheter grundar sig i ett källmaterial av ett helt annat slag. Även om studieobjektet ytterst är människan så tycker jag inte att man kan säga att likheterna mellan de olika disciplinerna är så stora att man rakt av kan applicera metoder och begrepp. Först måste det ske en anpassning och en dialog och arkeologen måste ofta justera begreppen och verktygen för att det ska gå att applicera på hennes källmaterial.
Slutligen vill jag framhäva att det är av yttersta vikt att inse att det inte alltid går att forma vissa typer av förståelser av studieobjekt, t.ex. fornlämningar. Hittar man spåren av en grop utan att kunna knyta den till något annat sammanhang än att det just är en grop. Vi kan visserligen beskriva gropen, men vi kanske aldrig ens kans säga om det är en naturligt bildad, eller männsikoskapad form. I ett sådant läge är det viktigt att inse det och acceptera det. Det är också viktigt att inse att det inte är dålig arkeologi att stundom välja att lämna en vissa typer av tolkande därhän. Om man inte inser det menar jag att man lämnar det vetenskapliga synsättet på disciplinen.
Jag håller inte med om att arkeologin är mer tolkande (hermeneutisk) än andra vetenskaper. Ett exempel på en annan tydligt tolkande disciplin som jag har viss erfarenhet av är konstvetenskapen. Geologin, som jag har min huvudsakliga bakgrund i, tolkar i princip i lika hög utsträckning, om än helt andra saker (oftast inte människor, även om man gör så inom t.ex. geoarkeologin). Du får gärna förklara mer vad du menar med att arkeologin är mer tolkande än andra vetenskaper, för jag förstår inte vad du menar.