Författare Ämne: Teori  (läst 10786 gånger)

Utloggad nina

  • Stammis
  • Antal inlägg: 182
Teori
« skrivet: juli 06, 2006, 17:45 »
Hej! Jag skulle vara intresserad av att få veta hur folk ställer sig till tvärvetenskaplig inblandning i arkeologin. Ska man renodla arkeologin helt fritt från andra ämnen eller ska man ta in många ämnen för att få en mer nyanserad bild, och vad gör det med arkeologin? Vad är det i såfall vi studerar och hur kan man få en föreställning av en forntid utan att blanda in alla de aspekter som gör oss till människor? Ja, ni hör ju min ståndpunkt. Personligen tycker jag att det skulle vara obegripligt svårt att få en bild av forntiden utan kunskap om ekonomi, religion, psykologi, etologi, biologi, etnologi osv. Trots allt bygger ju flera av dessa vetenskapsämnen på mönster som vi tenderar att upprepa i det oändliga, vilket innebär att många möjliga inblickar i forntiden kan komma från tvärvetenskapliga infiltrationer där just mönster är påvisbara.
En fråga är ju hur man kan förstå ett fynd om man inte känner till behoven som ligger bakom skapandet av det?

Anledningen till ämnesval är att jag fått en artikel om heliga platser refuserad för att den mer liknade en sammanställning av religionshistoria än arkeologi (eller så var den skitdålig och ingen ville säga det...). Då blev jag nyfiken på hur dessa två ämnen som berör varandras så att det nästan är löjligt kan/bör/ska separeras, och inte kan samsas om utrymmet i det ämne som försöker kartlägga forntiden? Vad tycker ni andra? Hur ska en arkeolog kunna urskilja ett mönster utan kännedom om det?
If you are going through hell, keep on going!

Utloggad Heimdahl

  • Avslutat konto
  • Veteran
  • Antal inlägg: 634
Teori
« Svar #1 skrivet: juli 07, 2006, 09:11 »
Jag är partisk i denna fråga och menar att arkeologi (liksom många andra ämnen) självklart skall studeras från flera olika discipliners synvinklar. Själv skrev jag min avhandling om arkeologiskt material utifrån ett geologiskt och biologiskt perspektiv.
Det jag tror bör begränsa vad som är arkeologi tror jag i så fall snarare är valet av källmaterial. Studieobjektet bör, menar jag, vara någon form av fysisk, huvudsakligen människoskapad lämning, eller en lämning som starkt påverkats av mänsklig närvaro.
Om studien rör texter om ett arkeologiskt källmaterial så bör man kanske kalla den arkeologisk vetenskapshistoria eller liknande. Sådant har också en given plats i alla akademiska discipliner tycker jag.

Utloggad Gunnar Creutz

  • Stammis
  • Antal inlägg: 199
    • Slutarpsdösen
Teori
« Svar #2 skrivet: juli 07, 2006, 09:14 »
Jag tycker nog att vi behöver alla sorters arkeologi, både den strikt renodlade arkeologin och det tvärvetenskapliga forskandet och allt däremellan. Alla abstraktionsnivåer och vinklingar behövs för att ge en fullständig bild. Den fullständiga bilden är dock ytterst komplex och till synes motsägelsefull, vilket gör den svårförståelig.

En fara med tvärvetenskap är ju att man inte förstår hur ett annat ämne skiljer sig i bevisföringen från ens eget ämne. Olika ämnen använder olika metoder och får därmed olika svar på samma fråga. Det är viktigt att förstå alla metoderna var för sig och kunna använda dem var för sig för att sedan kunna kombinera dem framgångsrikt.

Hälsningar
Gunnar

Utloggad Heimdahl

  • Avslutat konto
  • Veteran
  • Antal inlägg: 634
Teori
« Svar #3 skrivet: juli 07, 2006, 09:45 »
Här tror jag det är kommunikation som är nyckelordet. Det gäller att inte se andra discipliner som "hjälpdicipliner" som ska berika ens egen tolkning utan som parallelldiscipliner som det är nödvändigt att föra en tolkningsdialog med. Det är först i dialogen som mångvetenskapen blir tvärvetenskap.

Utloggad nina

  • Stammis
  • Antal inlägg: 182
Teori
« Svar #4 skrivet: juli 07, 2006, 10:18 »
Det var nog så jag menade, fast du uttryckte dig lite bättre, Heimdahl. Jag tänker att dialog mellan ämnena berikar åt båda håll. Självklart. Och det Gunnar säger är definitivt en viktig aspekt...hur man frågar får man svar! Sant. Och all vetenskap är ju frågor ställda av människor, alltså blir svaren just svar producerade av människor. Matematiken används ju ofta som argument för naturordning, som logisk, ändå är den skapad av oss. Och vi är ju ofta inte ett dugg logiska :- Spännande att fundera på hur de olika ämnena ställer sina frågor... hur man angriper sitt material...och det skiljer sig ju en hel del. Men visst vore det spännande om flera vetenskaper skulle studera samma material samtidigt, men kanske med liknande frågeställning! Jag tror också att vi behöver alla sorters arkeologi. Kanske är mötet/dialogen (som Heimdahl påpekar) mellan dem det viktigaste? Men hur kommer det sig att ett ämne som handlar om människor (humanvetenskap) bitvis är en sådan rigid disciplin? Jag är nog naiv här, jag inbillar mig att man som kartläggare av forntida liv verkligen vill inkludera det som går för att "komma så nära sanningen" som möjligt. Det kanske är så, men det ser inte ut på det viset (ok, jag generaliserar). Men ibland känns arkeologin så trög. Så fastkörd. Just för att man har svårt att ta in andra aspekter på materialet. Varför är det så?
If you are going through hell, keep on going!

Utloggad miklagard

  • Avslutat konto
  • Stammis
  • Antal inlägg: 424
Teori
« Svar #5 skrivet: juli 07, 2006, 11:16 »
Citat från: "Heimdahl"
Här tror jag det är kommunikation som är nyckelordet. Det gäller att inte se andra discipliner som "hjälpdicipliner" som ska berika ens egen tolkning utan som parallelldiscipliner som det är nödvändigt att föra en tolkningsdialog med. Det är först i dialogen som mångvetenskapen blir tvärvetenskap.


Håller fullkomligt med.

För att som Nina uttrycker sig "komma så nära sanningen så möjligt" måste det vara nödvändigt att inhämta all möjlig kunskap som är tillgänglig. Inte det allra lättaste men om sådana tvärvetenskapliga kontakter fungerar med respekt mellan vetenskaperna och deras utövare kan vi åtminstone komma en liten bit längre på vägen till förståelse.

Utloggad Heimdahl

  • Avslutat konto
  • Veteran
  • Antal inlägg: 634
Teori
« Svar #6 skrivet: juli 07, 2006, 13:05 »
Intressant ämne detta!
Ja, arkeologin är ju visserligen en humanvetenskap, men inte riktigt på samma villkor som andra humanvetenskaper. Eftersom studieobjekten till sin konstitution utgörs av människors fysiska lämningar vars nuvarande utseende ”filtrerats” genom ett ”naturligt” nedbrytnings- och tillstökningsfilter, och vars ursprungliga kulturella sammanhang ofta gått förlorade i glömska, så utgör dessa lämningar ett problematiskt mellansteg mellan oss och de människor som man som humanvetenskap vill komma åt. Det är få andra humanistiska discipliner som har ett sådant komplext filter att ta hänsyn till i sina studier.
En käpphäst som jag känner att jag vill trycka på här är att man inte (som Ian Hodder) ska överdriva skillnaderna mellan olika vetenskapliga discipliner (te.x. humaniora och naturvetenskap). Likheterna är betydligt större än skillnaderna och båda använder sig av såväl hermeneutik som empiri, och inom empirin av såväl kvalitativa som kvantitativa metoder. Jag tycker inte att metodskillnaderna är något egentligt problem, snarare är det i viss mån de olika vetenskapliga dialekter som man använder sig av, men de är inte alls oöverstigliga, särskilt inte under trevliga och sociala former.

Utloggad nina

  • Stammis
  • Antal inlägg: 182
Teori
« Svar #7 skrivet: juli 07, 2006, 16:38 »
Nej, det är nog sant. Dialekterna. Jag är övertygad om att man kan mötas och se att målen egentligen kan se likadana ut. Men dialekten kanske bidrar till missuppfattningar? Och just för att vi sitter med detta filter gör ju att fler aspekter på det kan göra att det klarnar. Jag tycker att om man ska förstå en plats, låt säga en trolig religiös plats, så bör man ju söka olika aspekter på religiösa platser för att hitta mönster och jämföra. För mig är det en självklarhet, att man försöker tömma ämnet så gott man nu kan, för att ana någon form av slutsats. Och det som är spännande med arkeologin är ju att ett forntida liv innehåller ju precis samma saker som idag. Ändå väljer många arkeologer att bara ha ett förhållningssätt. Det kan antingen vara etnologiskt, ekonomiskt, etologiskt eller vad det nu kan vara. Men ekonomin, etologin, etnologin är ju ämnen som går i varandra. De har ju med varandra att göra.

Det som jag dock vill påpeka, Heimdahl, är att trots att att man använder sig av kvantitativa/kvalitativa metoder så kvarstår faktum att arkeologi är en mycket mer tolkande vetenskap än någon annan. Den utelämnar mer åt betrakatren. Och häri ligger ju vågspelet. Och ibland känns det som att den som är mest retorisk och kan säga "stjärnstopp" på det mest krångliga vis vinner. Jag säger inte att det är så, det kan kännas så.
Och därför menar jag att man inte egentligen kan utesluta så mycket ur ämnet (som i och för sig kan göra det gigantiskt i stället). Allt som är kultur har med oss att göra. Man kan inte utesluta ämnen på ett seriöst sätt bara för att de inte intresserar en. I alla fall inte om man vill förstå ett samhälle. Jag antar att du begriper mycket väl vad jag försöker säga. :roll:
If you are going through hell, keep on going!

Utloggad Heimdahl

  • Avslutat konto
  • Veteran
  • Antal inlägg: 634
Teori
« Svar #8 skrivet: juli 10, 2006, 10:43 »
Ja, Nina, själv så tror jag att jag förstår och håller med om åtminstone huvuddragen i dina poänger, men vissa saker tror jag inte att jag håller med om, eller åtminstone vill formulera annorlunda. Jag prövar att svara och formulera lite mer tankar så får du protestera om du inte håller med.
En sak som jag tycker är viktigt här är vad man läser in i begrepp som ”förståelse”. Jag fortsätter att spinna vidare på ditt exempel med den religiösa platsen. Jag är rätt övertygad om att olika människor läser in olika betydelser i vad det innebär att ”förstå” denna plats. Någon kanske menar att man förstår platsen om man lyckas spåra och tolka vilka fysiska aktiviteter som brukarna utfört där, någon annan kanske menar att man närmar sig en  förståelse av den först när man gör en tolkning av vilket symbolinnehåll och vilken mental innebörd platsen kan ha haft för brukarna. En tredje person kanske menar att en fyllig deskription av platsen är en förståelse.
Här menar jag först och främst att alla dessa förstålelser verkligen är förstålelser om än av olika saker och att vart och en av förstålelserna har ett värde. Det går inte att säga att något av dem är oviktig eller saknar värde (så länge inte en vis förståelse kan behäftas med fel). Det är alltså först och främst viktigt att förstå vad det är man vill förstå. Och det finns ingen hierarki, menar jag, mellan de olika förstålelserna, d.v.s. det går inte att säga att någon form av förståelse är på ett ”högre plan” än en annan förståelse. Dock kan man säga att en viss förståelse är på ett annat plan än en annan.
En sak som jag menar är essentiellt här är att det finns en succession mellan dessa tre uppradade typer av förstålelser. D.v.s. en viss typ av förståelse (tolkning) underlättas av, eller förutsätter, en viss grad av annan förståelse. Jag menar att den grundläggande förståelsen är den beskrivande. D.v.s. deskriptionen. Vi kan inte beskriva eller förstå aktiviteterna på en platts, eller diskutera dess symboliska innebörd om vi inte formulerar hur den ser/har sett ut och/eller i vilket landskap den existerat. Den symboliska/funktionella förståelsen av en platts underlättas i sin tur av förståelsen/tolkningen av vad man gjort där och hur man rört sig på platsen.
Vidare är det viktigt att se alla de olika förstålelsernas begränsningar, d.v.s deras förståelsehorisonter. En detaljerad deskription är bra, men det är viktigt att försöka urskilja vilka detaljer det är som kan underlätta andra tolkningar. Därför är det bra om den som utför en beskrivning också är intresserad av att skapa så goda förutsättningar som möjligt för eventuella funktionella och symboliska tolkningar. En detaljerad funktions/aktivitetstolkning är också bra, men det gäller att vara vaksam på var förståelsehorisonten befinner sig. Vissa, kanske essentiella, aktiviteter kommer aldrig att kunna spåras, medan andra, kanske ovidkommande eller undantagsvis aktiviteter kan komma att sätta spår. Slutligen är en välutförd symbolisk tolkning också bra, men likaså här är det viktigt att försöka urskilja förståelsehorisonten och försöka se var tolkningen utgår från det arkeologiska källmaterialet, var den blir spekulativ.
Självklart kan och bör man använda sig av erfarenheter från andra discipliner, men det gäller att också se att dessa erfarenheter grundar sig i ett källmaterial av ett helt annat slag. Även om studieobjektet ytterst är människan så tycker jag inte att man kan säga att likheterna mellan de olika disciplinerna är så stora att man rakt av kan applicera metoder och begrepp. Först måste det ske en anpassning och en dialog och arkeologen måste ofta justera begreppen och verktygen för att det ska gå att applicera på hennes källmaterial.
Slutligen vill jag framhäva att det är av yttersta vikt att inse att det inte alltid går att forma vissa typer av förståelser av studieobjekt, t.ex. fornlämningar. Hittar man spåren av en grop utan att kunna knyta den till något annat sammanhang än att det just är en grop. Vi kan visserligen beskriva gropen, men vi kanske aldrig ens kans säga om det är en naturligt bildad, eller männsikoskapad form. I ett sådant läge är det viktigt att inse det och acceptera det. Det är också viktigt att inse att det inte är dålig arkeologi att stundom välja att lämna en vissa typer av tolkande därhän. Om man inte inser det menar jag att man lämnar det vetenskapliga synsättet på disciplinen.  
Jag håller inte med om att arkeologin är mer tolkande (hermeneutisk) än andra vetenskaper. Ett exempel på en annan tydligt tolkande disciplin som jag har viss erfarenhet av är konstvetenskapen. Geologin, som jag har min huvudsakliga bakgrund i, tolkar i princip i lika hög utsträckning, om än helt andra saker (oftast inte människor, även om man gör så inom t.ex. geoarkeologin). Du får gärna förklara mer vad du menar med att arkeologin är mer tolkande än andra vetenskaper, för jag förstår inte vad du menar.

Utloggad Leif

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 814
  • http://lipoptena.blogspot.com/
    • Älgflugornas herre
Teori
« Svar #9 skrivet: juli 10, 2006, 11:26 »
Jag ser arkeologi som ett ämne som i mångt och mycket består av andra discipliner. Arkeologin är en tämligen ung vetenskap och den har ju inte en självklar hemvist inom humanvetenskaperna. Den skulle, beroende på perspektiv lika gärna kunna sorteras in i samhällsvetenskaperna eller naturetenskaperna. För universitetsinstitutionerna skulle det vara ekonomiskt fördelaktigt att ligga under naturvetenskaplig fakultet snarare än humanistisk fakultet.

Jag betraktar arkeologin i sig som tvärvetenskap (eller mångvetenskap, det finns arkeologier som är inkommensurabla), det har den varit sedan sin barndom. Metoder och tolkningar lånas in friskt från olika håll, endast i undantagsfall har metoder och teorier från arkeologin gått andra vägen....
Motsatsen till praktisk är inte teoretisk utan opraktisk.

Bloggar:
http://lipoptena.blogspot.com/
http://lammunge.blogspot.com/

Utloggad nina

  • Stammis
  • Antal inlägg: 182
Teori
« Svar #10 skrivet: juli 10, 2006, 17:16 »
Heimdahl! Tack för svar! Ja, när jag tänkte mer tolkande så hade jag faktiskt medicin som jämförelsedisciplin. Helt ärligt ska jag väl tillägga att det inte är det bästa exemplet. Men jag tänkte på en läkemedelsstudie där du mäter verkan, jämfört med hur olika personer läser in olika saker på en plats inom arkeologin. Och jag måste säga att jag håller fullständigt med när jag läser det du skrev om att lämna vissa saker utan svar. Jag tror att det är ett av de svåraste momenten människor kan ställas inför...att inte förstå...att inte kunna placera, sortera eller klassificera. Mycket av arkeologin handlar ju om att hantera frågor vi inte har svar på avseende forntiden. Det ska man också stå till svars för. Och det är ju då tolkningarna kommer in i bilden. Du kanske ser en sak, jag en annan, en tredje ser ingenting. Tolkningen utgörs av ett subjekt. Kännedom om subjektet gör att resultatet kan förstås. Förhoppningsvis. Det handlar mycket om att förstå resultatet tycker jag. Hur det blev till, för att kunna förhålla sig till det. I viss mån kan man ju det inom medicinen med. Men inte på samma sätt. Men du ska kunna få en medicin prövad oavsett vem som har den i sin hand. Du ska ju helst inte få olika resultat beroende av vem som testar. Men så kan det ju faktsikt vara inom arkeologin. Du får olika resultat av samma material i större utsträckning. Då menar jag inom de områden där man kanske tolkar ett material som är just ett sådant som man kanske skulle lämna därhän. Ett exempel kan jag ta från dagens övningar. Ett impediment med gravar, omkullvälta stenar, utgrävda gropar. Gropar, precis som du nämner. På ytan kan de vara precis vad som helst. Vi gräver ju inte ut, ibland sondar vi. Men för det mesta blir det "gropar". Punkt. Det kan vara potatisstukor från senare tid, kolgropar. Det ligger bebyggelse 50 m ifrån impedimentet. En del kanske är tvärsäkra på vad det är, men veta kan man ju inte förrän man grävt ut, kanske inte då heller.
Avseende deskriptionen håller jag med. Det är oerhört viktigt att beskriva som noga som möjligt. Just av den anledningen att jag ser en sak men någon annan uppfattar något helt annat. Jag jobbar med inventering av historiska/arkeologiska lämningar i skogen. Vi skriver i formulär, vi mäter och beskriver. Men vi ska inte ta foton...Så den som är intresserad av en viss typ av lämning måste åka dit och se själv för att få en uppfattning. I dag kan jag tycka att det är jätteknasigt då vi har möjlighet att digitalisera allt material. Det är ju den bästa objektiva möjligheten man kan få...ett foto. För även om vi är två som jobbar ihop så ser våra beskrivningar av en plats olika ut. Inte ofta, men ibland kan det vara så att man undrar om vi varit på samma plats. Vi har olika utbildningar. Jag har arkeologin och min medarbetare en helt annan utbildning. Det gör att vi ser olika saker.
Avseende förståelse på annat plan håller jag med. Tillsammans kan dessa olika "andra" plan bli ett någorlunda högre plan... Det var i alla fall det som var orsaken till den här tråden. Oj vad rörig texten blev, jag hoppas att du hänger med i vad jag menar!
If you are going through hell, keep on going!

Utloggad Heimdahl

  • Avslutat konto
  • Veteran
  • Antal inlägg: 634
Teori
« Svar #11 skrivet: juli 12, 2006, 11:05 »
Ingen orsak att tacka, det är väll snarare jag som ska göra så eftersom du tog initiativ till detta stimulerande ämne. Vi är nog rätt ense ändå, men jag tror att vi möjligen lägger lite olika betydelser i de ord vi använder. Ditt tydliggörande att du avsåg att jämföra med medicin (vad gäller det tolkande momentet inom arkeologin) fick mig att ana det.
Jag vill nog ändå påstå, utan att egentligen inte ha någon egen erfarenhet ifrån detta, att även den medicinska vetenskapen är lika tolkande i sitt utövande som arkeologin. Skillnaden är att det inte är lika tydlig och lätt att urskilja för en lekman. Jag ska försöka förklara hur jag menar.
Den tolkande processen är ett ganska komplext och svårförklarat fenomen så jag väljer ut en liten del av den tolkande processen som tydligare visar vad jag menar, nämligen den tidigare omtalade ”spekulationen”. Med spekulation menar jag den delen av tolkningen som i tillräckligt hög grad lämnat källmaterialets empiri och tidigare grundade tolkningar och slutsatser att den också skulle kunna kallas för en kvalificerad gissning. Med ”kvalificerad” gissning menar jag att det ändå är en gissning som förutsätter viss bakgrundskunskap om tidigare tolkningar, men inte att det nödvändigtvis är en person av facket som gör den.
Spekulationen är en viktig del i tolkningen om den presenteras för vad den är, d.v.s. just som en gissning som går utanför den egentliga vetenskapen. Den visar oss var förståelsehorisonten går vilket är essentiellt, samtidigt som den stimulerar fantasin, vilket också är essentiellt.
En vanlig skillnaden mellan medicin (och många andra naturvetenskaper) och arkeologi (och många andra humanvetenskaper) är tillgängligheten. Många upplever naturvetenskap som svårt och krångligt, inte bara på ett språklig plan, medan humaniora av många upplevs som mer lättsmält. (Nu försöker jag inte påstå att det alltid är så. Jag tror t.ex. att det är ganska få ens av kännarna (jag känner några stycken) som skulle påstå att de finner Hegel lättsmält.) Jag föreställer mig t.ex. att en arkeologs spekulation om t.ex. synen på barn under tidig järnålder upplevs som mer lättbegriplig än en medicinares spekulationer om ett myelininassocierat glykoproteins betydelse för mikrotubili. Även om jag, som har en viss biologisk bakgrund, kan ha en vag uppfattning om vad medicinarens spekulation handlar om så är det för specialiserat för mig för att jag ska förstå. En spekulation om barnens roll under järnåldern är däremot en direkt igenkännbar tanke, kanske t.o.m. något jag själv funderat över.
Det är meningslöst att säga att arkeologin minsann också kan använda sig av ett tillkrånglat språk och därigenom också kan bli svårförståeligt och exklusivt (även om vissa önskar att det ska vara så), eftersom medicinen inte alls använder sig av ett tillkrånglat språk. Det som blottas här är att det existerar en tröskel av okunskap som måste överbryggas innan spekulationerna inom medicin blir synliga. Men de finns naturligtvis där.
Sedan är det en annan sak att det inom naturvetenskap är kutym att hålla spekulationerna i strama tyglar, åtminstone när man skriver. Inom humanvetenskaperna är tillåts ofta spekulationerna gå längre, men det tycker inte jag är samma sak som att de är mer tolkande.

Utloggad nina

  • Stammis
  • Antal inlägg: 182
Teori
« Svar #12 skrivet: juli 15, 2006, 07:21 »
Guten Morgen! (Nyss hemkommen från Tyskland)... Njae... jag tänkte nog att detta med skillnaden i naturvetenskap och humanvetenskap skulle komma. Jag tycker att det är intressant med våra indelningar av ämnena...elller hur? Humanvetenskapen borde inkludera medicinen/naturvetenskapen då den i hög grad faktiskt handlar om beteenden på de flesta plan. Ur detta kan ju vi som arkeologer dra en hel del slutsatser... Njae, jag vet inte om jag tycker att medicinen lämnar lika mycket utrymme för tolkning. Däremot har man ju inte (precis som vi) hela bilden ännu. Om en medicin tar bort smärta och patienten uppger sig vara symtomfri, kan man ju i och för sig kalla det för att man tolkar att medicinen hjälpt... och det skulle nog de flesta läsa in som mötte denna patient. Men när du hittar en stencirkel på en höjd, skulle flera personer (med förkunskap) som såg samma "objekt" ändå läsa in olika saker. Ovissheten är större. Och det är här jag menar att man måste titta på fler ämnen för att få möjlighet till större helhet. Jag tycker inte att medicinen är för specialicerad i förhållande till förståelsen. Men visst ser förmedlingen olika ut. Utan egna tankar ser materialet ut som en mer trolig sanning än spekulation.

Jag tycker att det du skriver om att man kan uppfatta förståelsen för barns roll under järnålderna som enklare än glykopoteinets roll för mikrotubulis funktion är intressant. Jag tycker precis tvärtom. Det är nog bara språkdräkten som förvillar. Jag kan mycket väl begripa intra/extracellulära processer om jag bara väcker mina kemikunskaper till liv igen. I ett microskåp ser du hur receptorer på cellytan fångar upp ämnen i blodet som når in i cellen. Där ser du faktiskt hur ämnet bearbetas för att sedan transporteras ut ur cellen i annan form...Här kanske språket handlar om vad vi kallar processerna. Men hur jag ska välja (för det gör jag) hållning/förståelse till barn under järnåldern...det är nog mer en fråga om min egen roll i min egen barndom. Den är min referens som jag kan känna igen mig i. Och det är den jag använder när jag läser in barnens situation i forntiden. Var jag själv trygg som barn tolkar jag förmodlingen in att barnen troligtvis hade en "naturligt viktig roll" i samhället, kanske en jämlik position (beror på hur man "läser" materialet). Har jag upplevt utsatthet under barndomen så är förmodligen värderingen präglad av detta. "Barnoffer" kan kanske vara ett sådant resultat (Obs!!! Bara ett spekulativt exempel..!!). Jag tycker att detta ämne är fruktansvärt svårt.

Ett roligt exempel på tolkning fick jag igår, ståendes på leksaksavdelningen med mina barn på ett JÄTTEvaruhus i Lübeck... Vi undersökte beståndet av minimjukisdjur som satt på nyckelringar. Alla (många) barn hade en sådan hängandes på väskor eller jackor, och det spetsade mina barn in sig på. Och där stod vi och bläddrade bland krokodiler, grisar, kaniner och ankor. Minikultföremål? Knutet till barn? Massförekomst? Spridd djurkult? Visst. Men vad lägger barnen för värde i det? Och jag som betalande förälder? Men hur ska man tolka detta fenomen i framtiden (om några nu skulle konserveras)? Är det fruktbarhetsföremål som illustrerar vår ekonomi och religion (som är tätt sammanlänkade)? Eller vad illustrerar de? Många skulle nog (med dagens arkeologiska klimat) tolka in ett religiöst värde. Och det kan man ju säga om man vill det...barnen tror på en inneboende godhet och tröst i sina små mjukisgrisar. Men vad är dessa djur egentligen????

Men både du och jag får köpa att min patient är smärtfri oavsett vad vi tycker. Där lägger man ju delvis över tolkningen på patienten (blir huvudvärken bättre om du står på huvudet...? Nähä... om du tar en aspirin då?...Ok...då kör vi på den...!). Då kan man ju, som jag skrev, säga att jag tolkar att patienten mår bättre av en viss tablett (som dessutom visar sig transporterar bort mätbara fria radikaler som är smärtalstrande, eller blockerar smärtreceptorer i kliniska tester).

Det som är roligt inom arkeologin är ju dessa kvalificerade gissningar som de flesta av oss håller på med. Det som upprör mig är att vissa tar sig rätten att döma ut andras gissningar. Det blir ett monopol på tolkningen som gör mig förbannad. Titta bara på de medier där vi "får" uttrycka oss. Publiceringen är helt intresseorienterad. Vad gör det med arkeologin? Vad gör det med utvecklingen? Det är nu inte bara mitt sårade "icke publicerade ego" som talar utan en förundran över hur fruktansvärt stel den arkeologiska forskningen faktiskt är. En del människor skriver de mest tänkvärda saker, men om det inte intresserar en redaktion...ja då får det vara. Eller så får man trycka en egen bok för att nå ut och skapa diskussion. Det känns som att ifrågasättandet är livsfarligt. Inom medicinen är ifrågasättandet däremot livsviktigt. Där vill man bli bättre och bättre, men ingen vill ha sin doktorstitel ifrågasatt inom arkeologin (vilket man kan förstå). Ve den som hittar "fel". Och ändå så är ju kunskapen kumulativ. Att stå där med en tes som någon slagit hål på verkar vara ett misslyckande. Ändå kanske en briljant forskning just har sin utgångspunkt i den "hålslagna" tesen. Men det verkar vara för svårt att se. :shock: Till detta vill jag skriva/citera något roligt som jag läste: Ett folk är en samling människor som har gemensamma vanföreställningar om sitt förflutna... (huvudet på spiken)
/Nina von Landet
If you are going through hell, keep on going!

Utloggad Gorm

  • Administratör
  • Gode
  • Antal inlägg: 2 926
    • Arkeologiforum
Teori
« Svar #13 skrivet: juli 16, 2006, 22:11 »
Tänk på att vi här på forumet rekomenderar inlägg på upp till kring 400 ord eftersom vi ser på en diskussion som ett samtal. För förtydligande angående detta, se forumsreglerna.

/Johan - Administratör
: iarþ : sal : rifna : uk : ubhimin :

Utloggad miklagard

  • Avslutat konto
  • Stammis
  • Antal inlägg: 424
Teori
« Svar #14 skrivet: juli 17, 2006, 09:33 »
Nina skrev:

" Det som är roligt inom arkeologin är ju dessa kvalificerade gissningar som de flesta av oss håller på med. Det som upprör mig är att vissa tar sig rätten att döma ut andras gissningar. Det blir ett monopol på tolkningen som gör mig förbannad. Titta bara på de medier där vi "får" uttrycka oss. Publiceringen är helt intresseorienterad. Vad gör det med arkeologin? Vad gör det med utvecklingen? Det är nu inte bara mitt sårade "icke publicerade ego" som talar utan en förundran över hur fruktansvärt stel den arkeologiska forskningen faktiskt är. En del människor skriver de mest tänkvärda saker, men om det inte intresserar en redaktion...ja då får det vara. Eller så får man trycka en egen bok för att nå ut och skapa diskussion. Det känns som att ifrågasättandet är livsfarligt. Inom medicinen är ifrågasättandet däremot livsviktigt. Där vill man bli bättre och bättre, men ingen vill ha sin doktorstitel ifrågasatt inom arkeologin (vilket man kan förstå). Ve den som hittar "fel". Och ändå så är ju kunskapen kumulativ. Att stå där med en tes som någon slagit hål på verkar vara ett misslyckande. Ändå kanske en briljant forskning just har sin utgångspunkt i den "hålslagna" tesen. Men det verkar vara för svårt att se. :shock: Till detta vill jag skriva/citera något roligt som jag läste: Ett folk är en samling människor som har gemensamma vanföreställningar om sitt förflutna... (huvudet på spiken)".

Verkligt intressant ämne.

Jag tycker nog att nytänkande och ifrågasättande av gammal forskning  i kombination med nya fakta är en absolut nödvändighet för att föra forskningen framåt.  Naturligtvis med ett strikt vetenskapligt förhållningssätt.  

Att det ofta leder till "skyttegravskrig" där gamla cementerade uppfattningar måste försvaras till varje pris är på sitt sätt förståeligt. Det handlar ju om personlig övertygelse som ifrågasättes. Detta är knappast en isolerad företeelse för arkeologin utan gäller nog alla vetenskaper. Dock förefaller det vara speciellt tydligt inom historisk forskning.

En personlig öppenhet för nya idéer där man varken förkastar eller låter sig frälsas förefaller mig vara en attityd som är klok. Är inte målet att nå en ökad förståelse ? Eller vet vi redan allt ?

Utloggad Heimdahl

  • Avslutat konto
  • Veteran
  • Antal inlägg: 634
Teori
« Svar #15 skrivet: juli 17, 2006, 09:37 »
Jag tror att vi pratar (skriver) förbi varandra lite grand.
Du har givetvis rätt i de exempel du ger, men det blir lite missvisande mot det jag menar. Jag ska försöka förtydliga min poäng lite grand.
Om vi bara utgår från att medicin går ut på att bota krämpor och att ställa diagnoser så kan uppgiften tyckas enkel. Om problemställningen bara är att konstatera huruvida en patient har ont i huvudet eller ej så är saken oftast biff, vi behöver bara fråga patienten helt enkelt. Men jag tycker det är att jämföra med den arkeologiska frågeställningen huruvida det står en runsten på en platts eller ej. D.v.s. en fråga som kan kontrolleras och besvaras med ett ja eller ett nej. I sådana frågeställningar behöver man oftast inte tolka särskilt mycket (även om man givetvis kan det, kanske kan inte patienten prata, kanske inbillar hon/han sig eller så ljuger patienten, kanske är runstenen flyttad).
Vetenskapliga frågeställningar som går att besvara med empiri (att jämföra med ditt exempel på observation av receptorer) är exempel där det jag menar med tolkning (spekulation) blir otydligt. De är att jämföra med arkeologiska frågeställningar som ”finns det stolphål på den här ytan?”, ”innehåller den här härden rester av brända ben och i så fall i vilken grad?”. D.v.s. det är frågeställningar inom respektive fack som går att besvara empiriskt genom att man kontrollerar det kvalitativt och/eller kvantitativt.
Den spekulerande delen av tolkningen sker i vetenskapens utmarker, i de områden som inte ännu kan kontrolleras med empiri. Vi kan ta detta med huvudvärken igen. Frågan om varför någon har ont i huvudet är något som kräver spekulation. Vi kan visserligen rada upp en mängd faktorer som kan bidra till huvudvärk, men den egentliga orsaken kommer vi inte att förstå eftersom det inte finns något sätt att diagnostisera det (annat än i undantagsfall). Av vad vi hittills känner till så är bakgrunden till huvudvärk så komplex att vi inte kan förklara det enkelt, men vi kan spekulera och gissa kring det, och det görs också, rätt villt faktiskt. Precis som inom arkeologin och många andra vetenskaper.

Utloggad Heimdahl

  • Avslutat konto
  • Veteran
  • Antal inlägg: 634
Teori
« Svar #16 skrivet: juli 17, 2006, 09:49 »
Just det Nina. Jag glömde kommentera ditt sista stycke, detta om att vissa tar sig rätten att döma ut andras gissningar. Du får gärna ge exempel här, för jag är inte så insatt att jag sådär omedelbart ser var du menar. I min värld är det inte så alvarligt om någons gissning/spekulation döms ut, eftersom en gissning/spekulation aldrig bör vara upphängd i prestige eftersom den ändå bara är just en gissning. På samma sätt kan det inte vara särskilt prestigefyllt att förkasta någons annans gissning, eftersom det inte krävs så lite för att göra det. En gissning är ju bara en gissning så att säga, även om den kan vara välgrundad eller lös, och det är ju bra för en disciplin om det finns många gissningar som försöker förklara det otestbara.

Utloggad nina

  • Stammis
  • Antal inlägg: 182
Teori
« Svar #17 skrivet: juli 17, 2006, 13:07 »
Hej! Jag förstår hur du menar och jag håller med dig. Det blir ju lätt lite konstigt när man inte talas vid utan läser in betoningar och poäng med egen tolkning. Ofta har man en uppfattning om saker och ting och det är genom diskussioner som dessa som egna tankar och resonemang blir tydliga. Ofta går man ju oreflekterat runt och har uppfattningar hämtade direkt ur ens egna minnes- och referensbank. Genom denna diskussion har jag fått hjälp att bredda perspektivet... tack Heimdahl! Jag kan inte annat än att hålla med i det du skriver. Men det blev tydligt först då!

Jag har flera exempel på offentliga "sågningar" där man använder andras arbete som arena för sin egen förträfflighet. Namn och forum för detta vill jag inte skriva här, det förstår du säkert. Jag tycker att man definitivt kan såga saker och ting, men när det kommer till nedlåtande kommentarer i tryckt text tycker jag att det går för långt. När "auktoriteter" gör sig lustiga över andra människor och låter trycka det...ja, då kan man fråga sig vilken hållning som intas. Jag antar att jag är ute efter respekt för individen och dennes intresse och vilja att försöka bidra till ökad kunskap. Nu kom jag kanske i från spåret lite.
If you are going through hell, keep on going!

Utloggad nina

  • Stammis
  • Antal inlägg: 182
Teori
« Svar #18 skrivet: juli 17, 2006, 13:28 »
Förresten har vi varit inbegripna i liknande "samtal" tidigare i "Har teoriarkeologin blivit ett självändamål" (se under "teori"). Där aktualiseras resonemangen på nytt...
If you are going through hell, keep on going!

Utloggad Heimdahl

  • Avslutat konto
  • Veteran
  • Antal inlägg: 634
Teori
« Svar #19 skrivet: juli 17, 2006, 13:31 »
Verkligen kul att du tycker det var givande! Tack själv! Den här diskussionen var givande för mig också. Och eftersom vi nu har konstateras varandras förträfflighet så går jag vidare till din kommentar om sågningar.
Ja, jag förstår vad du menar, och jag menade inte att du behövde nämna några namn. Jag gillar inte heller när kritik blir hånfull eller när den används för att bygga prestige genom att trycka till någon annan. Sådant skadar ofta mer än det gör nytta. Även om sådan kritik är sakligt berättigad så riskerar den i onödig grad att göra stämningen hätsk och osaklig. Sådant riskerar man ju ändå om man framför kritik och det kan bli en fallgrop för dålig stämning och att folk inte vågar yttra sig. Därför gillar jag när auktoriteter muntert hävdar sina egna brister eller tillkortakommanden, sådant kan verkligen öppna för en bra vetenskaplig debatt.