Lägg märke till att idén om en mindre stam som Svear som sedan expanderar och ger namn åt ett land inte är regel; tvärt om.
Tvärtom? Nja. Skulle vilja peka på några europeiska exempel:
Portugal: av gallaeci, en keltisk stam i NV hörnet av iberiska halvön
Skottland: av skoterna, som kom från norra Irland. Huvuddelen av dagens skottar är väl ättlingar till pikterna?
Polanerna gav namn åt hela
Polen, vilket inrymde flera andra slaviska stammar.
Ryssland är som bekant namngivet av en liten grupp av skandinaviskt ursprung.
Angler/
England och Franker/
Frankrike har vi talat om förut.
Tjeckien platsar också in, då landet består av Böhmen (tjecker), Mähren (mährer/moravier) och del av södra Schlesien.
Tyskland har på olika språk "stamrelaterade" namn: Allemaner (latinska språk) och saxare (finska/estniska).
Några osäkra kort är Egentliga
Finland,
Schwyz och
Holland. Tre provinser (alltså inte direkt folkstammar) vilka givit namn åt hela länder. (Även om Holland egentligen heter Nederländerna).
Lettland består väl historiskt av letter, liver och kurer?
Belgerna var en gallisk stam. Oklart om de härskade även över det germanska Flandern.
Några länder har namn som
inte (såvitt man vet) är kopplade till mindre stammar som sedan expanderade: Spanien, Ukraina, Norge, Island, Irland, Österrike, Bulgarien, Slovakien, Slovenien. Vitryssland ska kanske räknas in här, så man inte räknar "rus" två gånger.
Resten av Europas länder är rätt små. Flera av dem princip omfattar i princip "en stam vardera" och faller därför utanför frågan. Ett antal länder på Balkan, Luxemburg, Estland, Litauen, etc.
Därmed skulle jag vilja påstå att ditt "tvärtom" ovan kan ifrågasättas. Det ser ut att vara ganska vanligt att från början mindre men över tiden expanderande stammar ger namn åt ett helt land.