Min försiktiga åsikt är att det är lätt att övertolka fenomen av olika slag, kanske för att man förväntar sig eller gärna vill se saker som egentligen inte finns där, och därför brukar jag tänka
"vad kommer folk om tusen år att tolka in i det jag gör just nu?". Om jag t.ex. är ute och plockar svamp och tappar bort min matsäck, kommer då arkeologerna om tusen år säga
"här har någon glömt sin matsäck" eller
"här har vi ytterligare ett tydligt fynd som visar att 1900-talsmänniskan i avskildhet utförde rituella offer av kanelbullar till den stora Fanta-gudens ära"? 
Min högst lekmannamässiga bedömning är därför att runstenarna flyttats till kyrkorna helt enkelt för att de ansetts vara dekorativa, de flesta har ju kors och allt. Möjligen finns det även bakomliggande tankar som
"gravstenar passar bäst på kyrkogården" eller
"jag kan inte gärna gräva upp farfar och lägga honom i vigd jord, men jag kan ju flytta dit runstenen i alla fall", men mer avancerat än så behöver det inte ha varit.
På liknande sätt menar jag att kristnandet av Sverige kan jämföras med att vi under ett par hundra år har gått från kungligt envälde till en demokrati med enkammarriksdag och allmän rösträtt, en process som egentligen är helt fantastisk men som vi sällan ägnar någon tanke eftersom det hela skedde tämligen odramatiskt, (i stort sett) utan blodspillan och till stor del "av sig självt". Vi har inte stormat och bränt några kungliga slott, vi har inte haft några stora slag mellan rojalister och demokrater och vi har inte förstört några statyer eller andra symboler för monarkin. Att tusentals människor varje år deltar i ett skidlopp uppkallat efter en diktatorisk kung är inte för att de vill störta demokratin utan för att det är kul att åka skidor. Kommer framtidens forskare hålla med om det eller blir tolkningen en helt annan?
