Författare Ämne: Östergötlands kristnande  (läst 14998 gånger)

Utloggad Katja

  • Novis
  • Antal inlägg: 10
Östergötlands kristnande
« skrivet: mars 03, 2006, 00:06 »
Denna tråd är flyttad från Väst- och östhögen; vendeltida!? eftersom den avvek från ämnet.

/Johan - Administratör


Nej jag tror Gamla Uppsala har tilldelats alltför stor betydelse av diverse författare. Ska vi se till de skriftliga källorna så var det sannolikt ett religiöst centrum, men knappast inte något kungasäte.
Vad det gäller kristnandet och riksbildningen - vilket troligen är en annan avdelning - tror jag vi ska söka i Östergötland.
« Senast ändrad: januari 24, 2008, 08:06 av Gorm »

Utloggad Herulen

  • Veteran
  • Antal inlägg: 624
Re: Uppsala
« Svar #1 skrivet: mars 03, 2006, 02:22 »
Citat från: "Katja"
Nej jag tror Gamla Uppsala har tilldelats alltför stor betydelse av diverse författare. Ska vi se till de skriftliga källorna så var det sannolikt ett religiöst centrum, men knappast inte något kungasäte.
Vad det gäller kristnandet och riksbildningen - vilket troligen är en annan avdelning - tror jag vi ska söka i Östergötland.


Och av vilka skäl? Inte ens vår mest beivrare av goternas urhem i östergötland, Anders Kalif, tror på en sådan teori. Kristnandet skedde från sydväst till nordöst. Så anser alla forskare idag. Det anstår förstås varje tvivlare att bevisa en annorlunda tes. Men att bara påstå någonting är ur en vetenskapklig synvinkel inte annat än en pinsam sängkammarfars.

Utloggad Katja

  • Novis
  • Antal inlägg: 10
Östergötlands kristnande
« Svar #2 skrivet: mars 14, 2006, 23:29 »
Jag säger bara ett par ord: Skänninge - och för all del också Bjälbo hade med saken att göra?
Du känner väl till Skänninge? Om inte kan du fråga mig.
Mycket pekar på att staden var av största betydelse när det gäller kristendomens vägvinnande.  

Bevisa något som hände för tusentalet år sedan kan ingen människa, så varför skulle jag?

Utloggad Herulen

  • Veteran
  • Antal inlägg: 624
Östergötlands kristnande
« Svar #3 skrivet: mars 14, 2006, 23:54 »
Skänninge må vara viktig för Östergötlands kristnande men inte avgörande för kristnandet inom det löst sammanhängande sveariket-götarikena (med nuvarande småland och Västernorrland?) under 1000-talet.

Utloggad Katja

  • Novis
  • Antal inlägg: 10
Östergötlands kristnande
« Svar #4 skrivet: mars 15, 2006, 00:14 »
Men vet vi egentligen, vad som var sveariken och vad som var götariken? De skriftliga källorna är veliga! Detta att svearna skulle lagt götarna under sig är väl få som tror på längre - var det inte Adam av Bremen som hävdade att Birka låg "längst i norr i goternas rike"? Han kan ju missförstått något.

Jag anser inte att något händelse, person eller ort i sig, kan anses avgörande för Sveriges statsbildning eller kristnande. Det var väldigt mycket som spelade in, och jag hävdar att Östergötland och med största sannolikhet Skänninge, var av stor vikt då det gällde kristendomen. Men "landet"  menar jag naturligtvis inte de gränser vi har idag.
Odlingsjordarna hör till landets bästa och här finns vattendrag som ledde förbi eller till staden.
Vägnäten strålar samman här, men nu är jag förstås på medeltiden. Då hade man förresten fem kyrkor samtidigt, om jag får räkna in det man kallar "Sveriges första sjukhus", dvs spetälskehospitalets, lilla kapell?
Det är sannolikt dessa goda odlingsjordar som gjort att det idag står ytterst få lämningar kvar sedan forntiden. Runstenstätt javisst, men boplatser, gravfält och högar är sannolikt bortodlade långt innan begrepp som "arkeologi" och "kulturarv" var uppfunna.
En hög finns förvisso kvar, så okänd att bara jag känner till den? ;-)

Utloggad Medea

  • Medlem
  • Antal inlägg: 99
  • Va?
SV: Östergötlands kristnande
« Svar #5 skrivet: januari 22, 2008, 13:25 »
Citera
Kristnandet skedde från sydväst till nordöst. Så anser alla forskare idag.

Ja, det kan nog stämma, om man jämför resultaten från Thelianders avhandling och min egen kandidatuppsats. Men finns det någon teori om varför mälardalsfolket var så långsamma att anamma den nya religionen? Birka var ju en metropol i det vikingatida samhället, och som bevistades av missionärer tidigt. Handelskontakterna mellan Birka och de närliggande områdena borde ju sätta ett visst avtryck i den religiösa mentaliteten. Men detta var till synes en långsam process. Kanske insåg man inte de politiska fördelarna med att övergå till kristendomen? Det är inte förrän Birkas nedgång och fall och grundandet av Sigtuna som vi påträffar gravar med ett flertal kristna influenser enligt Anne-Sofie Gräslunds listning av kriterier på flera gravfält i Mälarområdet.

Utloggad Johan

  • Medlem
  • Antal inlägg: 62
SV: Östergötlands kristnande
« Svar #6 skrivet: januari 22, 2008, 14:22 »
Frågan är kanske om man var så långsam att anamma kristendomen i Mälardalen? Måhända är det inte den nya religionen i sig som man motsätter sig utan under vilka former den ska utövas och organiseras? Om man tittar på det kristna runstensresandet så verkar det ju inledas ungefär samtidigt i både Västergötland, Östergötland, Sörmland och Uppland. Däremot så verkar det ta längre tid för de kyrkliga institutionerna att få fäste i Uppland av någon anledning och man fortsätter att resa runstenar som uttryck för kristendomen när man sedan länge slutat göra det i de södra delarna.

Jag kan rekommendera bl.a Linn Lagers artikel i 'The Cross goes North - Processes of Conversion in Northern Europe, AD 300-1300' (York Medieval Press 2003)

/ Johan

Utloggad Mats Hansson

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 806
SV: Östergötlands kristnande
« Svar #7 skrivet: januari 22, 2008, 15:43 »
Ändå var väl sveakungarna alla kristna under 1000-talet, eller? Var det kanske en konservativ men inflytelserik stormannafalang som höll emot (av någon anledning), och hade sitt ideologiska centrum kvar i Gamla Uppsala? Medan Sigtuna var säte för den nya religionens anhängare, och hade kungligt stöd.
/Mats

Utloggad tty

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 554
SV: Östergötlands kristnande
« Svar #8 skrivet: januari 22, 2008, 17:28 »
Jag är inte säker på att tidsskillnaden egentligen var så stor. Gudaharget i Borg revs omkring år 1000 och får man tro "Austrfararvisor" så var det inte så helt med kristendomen i Västergötland i början av 1000-talet heller.
De magra skriftliga källorna tyder dock onekligen på att hedendomen levde kvar längre norr om Mälaren, men jag undrar om det inte mera var formen än innehållet som skilde. Man reste (kristna) runstenar i stället för Eskilstunakistor och man begravde på de gamla gravfälten (men med kristet gravskick) i stället för på kyrkogårdar långt in på 1100-talet.
Sedan är det ju en intressant fråga vilka sociala/politiska faktorer som låg bakom skillnaderna.

Utloggad supergeten

  • Avslutat konto
  • Gode
  • Antal inlägg: 1 397
SV: Östergötlands kristnande
« Svar #9 skrivet: januari 22, 2008, 17:52 »
Ändå var väl sveakungarna alla kristna under 1000-talet, eller? Var det kanske en konservativ men inflytelserik stormannafalang som höll emot (av någon anledning), och hade sitt ideologiska centrum kvar i Gamla Uppsala? Medan Sigtuna var säte för den nya religionens anhängare, och hade kungligt stöd.
/Mats


Var inte den gode Blot-Sven verksam i början av 1100-talet?
Sen är jag personligen av åsikten att kristnandet tog tämligen lång tid och att det hörde starkt ihop med jordbruket. Konkret så är "min" teori att man antagligen inte ville släppa "det gamla" då det handlade till stor del om att få god skörd, dvs först när människan inte längre var bunden till jorden på liv och död så släpptes antagligen de sista resterna av den gamla tron.

Religion är maktbundet, iaf vad gäller den nedskrivna - vad "vanligt folk" ute i de mörka skogarna tyckte och tänkte går mest att spekulera om. Men rent logiskt så borde ett kristnande mest ha skett "på ytan" under en tämligen lång period. Hos "vanligt" folk alltså... :)
Vad gäller detta så var jag nyligen och tittade på en smörjsten här i hemmatrakterna - den användes så sent som i slutet av 1800-talet för att bota en namngiven liten pöjk.

Utloggad tty

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 554
SV: Östergötlands kristnande
« Svar #10 skrivet: januari 22, 2008, 18:50 »
Det ligger kanske en del i Frans G. Bengtsons formulering i det klassiska första kapitlet i Röde Orm: "..de gamla gudarna började komma ur bruk utom vid sjönöd och kreaturssjukdom"

Utloggad Medea

  • Medlem
  • Antal inlägg: 99
  • Va?
SV: Östergötlands kristnande
« Svar #11 skrivet: januari 22, 2008, 23:17 »
Citera
Frågan är kanske om man var så långsam att anamma kristendomen i Mälardalen? Måhända är det inte den nya religionen i sig som man motsätter sig utan under vilka former den ska utövas och organiseras? (...) Däremot så verkar det ta längre tid för de kyrkliga institutionerna att få fäste i Uppland av någon anledning och man fortsätter att resa runstenar som uttryck för kristendomen när man sedan länge slutat göra det i de södra delarna.

Det kan stämma. Det kan mycket väl ha rådit en viss förvirring innan församlingarna bildades, och inneburit att inget var rätt eller fel i begravningsskicket (men det är ju trots allt den dödes anförvanters religiösa övertygelse som avspeglas i gravspråket). I Birka, däremot, finns spår av en kristligt invigd begravningsplats, från 800-900, med kristna gravar som överlagrar varandra, vilket är unikt för Mälardalen så pass tidigt.

Citera
man begravde på de gamla gravfälten (men med kristet gravskick) i stället för på kyrkogårdar långt in på 1100-talet.

Visst gör man det. På (t.ex.) Valsta RAÄ 59 ser man ett kluster av V-Ö-ligt orienterade skelettgravar. Men detta problematiseras av det faktum att de var anlagda nära en grupp brandgravar, och man har t.o.m. gjort en sekundär skelettbegravning i en brandgrav (man hittade B- / C-kammar i anläggningen enligt diskussionsdelen, men dessa finns varken listade i fyndlistan eller anläggningsbeskrivningen eller markerade på planritningen).

I ett antal av skelettgravarna påträffades torshammarringar och lerkärl. Detta skulle alltså kunna ses som en tillbakagång till den förkristna tron av något slag. Eller en protest av de anhöriga.

Theliander menar att så länge det inte fanns en stark församling kunde kyrkan inte utöva kultexklusivitet, och så länge det inte fanns invigda kyrkogårdar fortsatte man att begrava sina döda på de gamla gårds- / bygravfälten. Och kyrkan hade säkerligen ingen kontroll över hur begravningarna utfördes.

Utloggad Mats Hansson

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 806
SV: Östergötlands kristnande
« Svar #12 skrivet: januari 23, 2008, 08:34 »
I Birka, däremot, finns spår av en kristligt invigd begravningsplats, från 800-900, med kristna gravar som överlagrar varandra, vilket är unikt för Mälardalen så pass tidigt.
Vet du var denna plats låg, var det i Hemlanden, stadsvallen, eller? Kan detta inte ha varit ett resultat av Ansgars relativt tidiga mission i Birka, som väl annars inte avsatte några djupa spår vad beträffar svearikets kristnande som helhet?

(Kanske lite vid sidan om ämnet, men det fladdrar ju lite ändå...)
/Mats

Utloggad Medea

  • Medlem
  • Antal inlägg: 99
  • Va?
SV: Östergötlands kristnande
« Svar #13 skrivet: januari 23, 2008, 12:41 »
"Norr om Borg" står det. I varje fall i G. Anderssons artikel "En kamp om kontroll" (1999) som refererar till flera av Gräslunds arbeten (som jag inte har tillhands just nu). Artikeln finns i "Yngre järnålder och historisk arkeologi i Stockholms län".

Sedan har vi ett intressant gravfält (Grindsbackagravfältet), även det på Björkö, med både brand- och skelettgravar. Hon (i sin egen artikel i samma kompendium) ger en utförlig beskrivning av skelettgravarnas beskaffenhet, men bryr sig inte om att nämna något om brandgravarna. :(  Jag skulle vilja ha en datering på även brandgravarna, om möjligt...

Utloggad Herulen

  • Veteran
  • Antal inlägg: 624
SV: Östergötlands kristnande
« Svar #14 skrivet: januari 23, 2008, 17:24 »
Men finns det någon teori om varför mälardalsfolket var så långsamma att anamma den nya religionen? Birka var ju en metropol i det vikingatida samhället, och som bevistades av missionärer tidigt. Handelskontakterna mellan Birka och de närliggande områdena borde ju sätta ett visst avtryck i den religiösa mentaliteten

Vi kan beakta följande. Av och till har man inom forskningen föreslagit att Erik Segersäll och hans söner skulle ha haft arvegods i Västergötland och starka politiska med västgötska stormän. Vi vet att många av de första historiskt kända kungarna blev fördrivna till Västergötland. Tydligen har det funnits en sed bland svear att välja en kung som kanske inte var en av dem själva. En annan hypotes är att riksbildningen i Sverige påbörjades redan under 500-talet som tog sig i uttryck i lösa politiska band mellan Svear och Götar. Här finns möjligheten att seden hos svear att välja utifrån kommande kungar påbörjades redan då. Rökstenen nämner en kung i Uppsala, I Ansgarsvitan står att kungen befann sig i en annan del av riket och Adam säger att Birka låg i götarnas land. För Ansgar kan det vara så att om kungen är en göte och han då är kung hos svear så ligger Svithiod i götarnas rike. Men i så fall bara den del som kungen hade formell makt, dvs. området runt Birka och Sigtuna. Vi ser också att de första kristna runstenarna reses runt Sigtuna där ju kungen hade sitt säte. Det bör då ha funnits en maktkonstellation runt kungen och en annan hos de lokala ledarna. Kungen hade alltså bara en symbolisk makt av kultisk karaktär hos svearna.  Innan Kristendomen så kanske detta inte vållade något problem men frågan blev så småningom brännande. Hos grannfolken övergick hela riket till kristendomen om kungen gjorde det, men för svearna kom detta att bli en långdragen process eftersom det inte fanns en enande kraft runt en enda person. På runstenarna kan vi se att det växelvis har funnits en tysk mission (som förespråkat en stark kungamakt som var knuten till Rom) och en engelsk mission (som förespråkade en mer liberal kristendom där lokala ledare hade stor makt). Det är först när kungamakten fått mer fotfäste i Svithod som man kan säga att missionen avslutas och det är också då som runstenstraditionen upphör. Många menar här att kampen mellan den erikska (som hade starka band till ledare från Uppland och Norge och även från Vasatrakten) och den sverkerska ätten (med politiska band till den danska kungamakten och de tyska kyrkoledarna) är ett eko av detta.

Utloggad Sindre

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 007
SV: Östergötlands kristnande
« Svar #15 skrivet: januari 25, 2008, 22:34 »
På runstenarna kan vi se att det växelvis har funnits en tysk mission (som förespråkat en stark kungamakt som var knuten till Rom) och en engelsk mission (som förespråkade en mer liberal kristendom där lokala ledare hade stor makt).

Mest nyfiken på grund av en teori som en vän till mig berättade om, men finns det inget som tyder på en mission även österifrån (Ortodox tro, via Kiev Ruserna)?

Utloggad dersa

  • Veteran
  • Antal inlägg: 579
SV: Östergötlands kristnande
« Svar #16 skrivet: januari 27, 2008, 00:35 »
Om jag förstått det rätt så har man funnit både kristna och andra gravar i Birka. Går det att avgöra om dom är från en "inhemsk kultur", eller om dom kan vara från folkslag utanför nuvarande Sverige??
Lite från ämnet, men finns det några arkeologiska fynd från Birka som styrker att det Ansgars Birka, eller att det var en stad styrd av svear eller götar??, eller får vi förlita oss på historiska källor, och tolka dem?

Utloggad liothida

  • Stammis
  • Antal inlägg: 433
SV: Östergötlands kristnande
« Svar #17 skrivet: februari 02, 2008, 23:18 »
Rökstenen nämner en kung i Uppsala

Nu blandar du väl ihop det? Sparlösastenen (800-tal) i Västergötland talar om när en "Erik" och en "Alrik" och "då satt fadern i Uppsala", vilken vissa ha satt i samband med ynglingasagans berättelse om de samregerande bröderna, kungarna Erik och Alrik i Uppsala. Rökstenen nämner inget om Uppsala.

Adam säger att Birka låg i götarnas land.

Sven Lagman har på annan plats i detta forum redogjort för motsatsen. Adam omtalar flera gånger Birka som svearnas stad, t ex "Birca Sueonum". Tycks som att det där med Birka, götarnas stad, bara en göticistisk vandringshistoria (med reservation för att jag själv inte har tillgång till orginaltexten).

Utloggad mof

  • Stammis
  • Antal inlägg: 184
SV: Östergötlands kristnande
« Svar #18 skrivet: februari 24, 2008, 14:05 »

Adam säger att Birka låg i götarnas land.

Sven Lagman har på annan plats i detta forum redogjort för motsatsen. Adam omtalar flera gånger Birka som svearnas stad, t ex "Birca Sueonum". Tycks som att det där med Birka, götarnas stad, bara en göticistisk vandringshistoria (med reservation för att jag själv inte har tillgång till orginaltexten).


Här är texten i fråga, bok 1 kapitel 62 (det kan skilja på något eller några kapitel mellan olika handskrifter)

"Birca est oppidum Gothorum, in medio Suevoniae positum"

Bokens texter är inte alldeles lätthanterliga, för vi vet förstås inte riktigt vad Adam menade. I vilket fall kan man konstatera att Adam för vårt land använde sig av två begrepp, Sueonia och Svedia, och att det är svårt att översätta dem med något annat än namn på hela landet. När den senaste översättningen gjordes fastnade man för att låta Sueonia förbli Sueonia och att översätta Svedia med Sverige. Det kan tyckas konstigt utifrån vad vi har fått itutat oss, men bokens begrepp är helt enkelt sådana att några särskilda svear, eller något särskilt Svealand helt enkelt inte går att visa.

När boken utgavs debatterades ämnet ganska mycket och icke sakkunniga deltog också. Här är en länk till Tore Nybergs förtjänstfulla artikel om problemet.

http://tinyurl.com/29wqfj

Den tryckta boken innehåller ett stort antal kommentarer och extra artiklar, och är väl värd att läsa.




Utloggad Sven lagman

  • Avslutat konto
  • Gode
  • Antal inlägg: 1 138
SV: Östergötlands kristnande
« Svar #19 skrivet: februari 24, 2008, 20:37 »
En intressant sak, som faktiskt har relevans för rubriken till denna tråd, är att Östergötland, eller orter i detta landskap, inte alls omtalas i Adam av Bremen (åtminstone inte vad jag kunnat observera). Detta verkar tämligen ologiskt eftersom både Västergötland och Tälje, Birka och Uppsala finns med. Vad tror ni detta kan ha berott på? Endast ett trettiotal år efter Adams skriverier ca 1070 bygger man ju bevisligen stenkyrkor i landskapet. I Ledberg utanför Linköping finns också runstenen med det stora djuret och rammskeppet (identiskt med två skånska runstenar) vilket kan hänföras till sent 900-tal. Samma sten har ett stort och vackert kristet kors. Ett liknande rammskepp med stort kristet kors, också identiskt med danska runstensskepp från sent 900-tal, finns i Stratomta, även denna sten strax utanför Linköping.