Författare Ämne: Östergötlands kristnande  (läst 15077 gånger)

Utloggad tty

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 554
SV: Östergötlands kristnande
« Svar #20 skrivet: februari 25, 2008, 21:00 »
Adam nämner såvitt jag kan erinra mig inte heller Öland och Gotland. Han tycks överhuvud taget ha haft en mycket vag uppfattning om sydöstra Sverige.

Både arkeologiskt och historiskt verkar det dock klart att i varje fall slättbygderna i centrala Östergötland var kristnade på Adams tid. De många eskilstunakistorna och den mycket stora tidigkristna gravplatsen vid Alvastra kan knappast dateras senare än andra hälften på 1000-talet och den avsiktliga förstörelsen av det hedniska gudahovet i Borg dateras vill jag minnas till början av 1000-talet.

Linköpings stift nämns första gången i den s k Florenslistan som troligen kan dateras till ca 1102, och Vreta, Sveriges äldsta kloster, kan också dateras till ca 1100.

Utloggad Sven lagman

  • Avslutat konto
  • Gode
  • Antal inlägg: 1 138
SV: Östergötlands kristnande
« Svar #21 skrivet: februari 25, 2008, 22:04 »
Till Linköpings stift hörde Gotland och, tror jag, också Öland. Det betyder att Adam utelämnat ett helt område som i varje fall ca 1102 bildat ett eget biskopsstift. Det kan nog inte vara en slump men vad kan vara bakgrunden till denna tystnad!

En liten lös fundering: Vi vet att Adam var tyskorienterad. Kan det ha varit en anglosaksisk mission i Östergötland som gjort att han uteslöt området? Tre runstenar runt Linköping har så direkta förebilder i Danmark att man häpnar. I Danmark fanns 1060 en anglosaxisk biskop i Lund men en tysk biskop i Dalby. Lundabiskopen var enligt Adam en urusel representant medan Dalbybispen var en gudfruktig man.

Eller har Linköping attraherats från öster. Bysantinskt inslag finns ju rikligt representerat i de äldsta gotländska stenkyrkorna. 

Utloggad mof

  • Stammis
  • Antal inlägg: 184
SV: Östergötlands kristnande
« Svar #22 skrivet: februari 25, 2008, 23:14 »
Till Linköpings stift hörde Gotland och, tror jag, också Öland. Det betyder att Adam utelämnat ett helt område som i varje fall ca 1102 bildat ett eget biskopsstift. Det kan nog inte vara en slump men vad kan vara bakgrunden till denna tystnad!

En liten lös fundering: Vi vet att Adam var tyskorienterad. Kan det ha varit en anglosaksisk mission i Östergötland som gjort att han uteslöt området? Tre runstenar runt Linköping har så direkta förebilder i Danmark att man häpnar. I Danmark fanns 1060 en anglosaxisk biskop i Lund men en tysk biskop i Dalby. Lundabiskopen var enligt Adam en urusel representant medan Dalbybispen var en gudfruktig man.

Eller har Linköping attraherats från öster. Bysantinskt inslag finns ju rikligt representerat i de äldsta gotländska stenkyrkorna. 

Det där kan säkert stämma, men om Gotland: Tore Nyberg funderade över om Gotland kanske är omnämnt i texten. Det kan vara gömt under något av gothiaorden en gång. Jag kommer dock inte ihåg var just nu.

Om man läser i slutet av bok 3, kap. 77 och skolion 94 ser man att Adalbert hade utnämnt sex biskopar  för Sverige.

"In Suediam consecravit sex: Adalwardum et Acilinum, item Adalwardum et Tadicum necnon Symeonem atque Iohannem monachum."

"Adalwardus senior uterque praefectus est Gothiae, iunior ad Sictunam et Ubsalam directus est, Symon ad Scritefingos, Iohannes ad insulas Baltici maris destinatus est."

Ja, om det här kan man ju säga diverse :) Adalward och Acilinus bör ha varit valda till de bägge götalanden och Iohannes kan möjligen ha varit utsedd för ett stift på någon av öarna. Man kan jämföra med florenslistan som kan tolkas som att det fanns en biskop i något Kaupinga, exempelvis Köpingsvik på Öland.

Utloggad liothida

  • Stammis
  • Antal inlägg: 433
SV: Östergötlands kristnande
« Svar #23 skrivet: februari 29, 2008, 17:38 »
I vilket fall kan man konstatera att Adam för vårt land använde sig av två begrepp, Sueonia och Svedia,

Det intressanta är ju att också Jordanes använde dessa gåda benämningar parallellt. Han räknar ju upp både "suehans" (sueoner, svear) och "suetidi" (svethjud, svitjod) i sin lista över folkstammar i norr. Med tanke på skillnaden i tid mellan Jordanes och Adam, verkar våra förfäder ha använt dessa två olika folkbeteckningar parallellt under lång tid. Någon som stött på någon teori om varför? Hade orden olika innebörd?

... Och sen kommer ett tredje uttryck in, "Sverige". Vill minnas att Beowulfkvädet är först med ordet ("Swerici" eller nått), därefter Aspastenen från 1000-talet med "Sviriki".

Utloggad Måns Sjöberg

  • Stammis
  • Antal inlägg: 210
    • Watercolor painting
SV: Östergötlands kristnande
« Svar #24 skrivet: februari 29, 2008, 18:44 »
Hade orden olika innebörd?

Thiuth/theud/tjod etc betyder folk, så de båda orden kan helt enkelt stå för svear respektive sveafolket. Inte så hankigt vilket man valde kanske. Samma theut ingår förresten i Dietmar, teutoner osv.

Utloggad dersa

  • Veteran
  • Antal inlägg: 579
SV: Östergötlands kristnande
« Svar #25 skrivet: mars 01, 2008, 00:05 »
Citera
Thiuth/theud/tjod etc betyder folk, så de båda orden kan helt enkelt stå för svear respektive sveafolket. Inte så hankigt vilket man valde kanske. Samma theut ingår förresten i Dietmar, teutoner osv
Eller så avsåg Jordanes faktiskt två olika folkslag...

Utloggad mof

  • Stammis
  • Antal inlägg: 184
SV: Östergötlands kristnande
« Svar #26 skrivet: mars 03, 2008, 22:07 »

En liten lös fundering: Vi vet att Adam var tyskorienterad. Kan det ha varit en anglosaksisk mission i Östergötland som gjort att han uteslöt området? Tre runstenar runt Linköping har så direkta förebilder i Danmark att man häpnar.

Jag tänkte att man kunde fundera något mer kring det här utifrån Carl Löfvings tankar.

Löfving menar att stenar med texter som "harða goðan" ska tolkas som del av någon form av titel som fungerat i ett "danskt" välde. Vad jag ser av en karta i en av Löfvings böcker finns det två sådana stenar i Östergötland. Eftersom den typen av text inte förekommer nordost om dessa stenar, kan man tänka sig att Östergötland var något mer integrerat med "dansk" makt, än vad Mälardalen var.

Löfving menar också att det fanns tegnar i tegnebyarna, att de var kristna och ditsatta av Harald Blåtand. I så fall skulle det i slutet av 900-talet finnas åtminstone någon form av kristen elit i Östergötland.

Jag kom att tänka på också, för att återvända till Adam, att han nämner östgötarna som kristna.

Jag är en nolla på arkeologi, så det är väl ungefär vad jag kan säga :)

Om man arkeologiskt vill undersöka det här, hur ska man göra då? Jag tänker mig att det måste finnas mer information i marken, och en dag kanske vi kommer att finna några 900-talskyrkor och bekräftade kristna begravningsplatser där?

Marcus

Utloggad liothida

  • Stammis
  • Antal inlägg: 433
SV: Östergötlands kristnande
« Svar #27 skrivet: mars 11, 2008, 09:54 »
Thiuth/theud/tjod etc betyder folk, så de båda orden kan helt enkelt stå för svear respektive sveafolket. Inte så hankigt vilket man valde kanske.

Eller så var det just hankigt. Har svårt att se att de bägge uttrycken skulle levt så länge utan att det funnits en distinktion emellan (Exempelvis att det ena är etniskt (stam) och det andra politiskt (stamförbund) eller geografiskt. Eller som Dersa är inne på, två olika folkslag).
Inget annat folkslag i Norden, använde parallella benämningar vad jag vet. Man talar väl inte om daner och dantjod, götar och göttjod. Så vad gör svear/svefolk speciella i detta sammanhang?