Dasshistoria är ett ämne som har intresserat mig länge.
Vad gäller vikingadassen bifogar jag utdrag ur min bok "Den skånska historien. Vikingarna" från 2004:
"Det var i de större vikingagårdarna som det fanns speciella avträdesbyggnader. Vi känner dem från Snorre Sturlasons berättelser. Dessa är visserligen nedtecknade runt år 1200 men det finns ingen anledning att inte misstänka att sådana avträden funnits redan i de äldsta vikingastäderna. Om sveakungen Fjolne berättar Snorre t.ex. att han under ett besök i Danmark på natten skulle gå ut på svalen för att finna ”en viss plats”. På tillbakavägen gick han fel och drunknade i ett stort mjödkar! I berättelsen om Olof den helige, död 1030, berättas om kung Rörek som en gång kom till staden Tönsberg vid Oslofjorden. På natten blev han tvungen att gå ut och tog två män med sig. ”Ett stort salerne (dvs. avträde) stod i gården på stolpar och en trappa förde upp till dörrarna.” När kungen nu satt härinne hördes larm utanför. De två vakterna störtade då ut men blev dräpta och kungen togs tillfånga.
Både i Sturlungasaga, Eyrbyggja, Didriks saga, Landnàmabok, och i lagboken Gràgàs berättas om avträden som små stängda rum, s.k. ”kamar”. Förutom dessa fanns det uppenbart, som framgår av Tönsbergsfallet, stolphus med flera avträden. Genom att gå en våning upp kunde gödslet falla ner i en stor dynghög. I de fall där gårdarna låg invid stranden kan dessa stolphus ha stått ut över vattnet. Metoden känner vi redan i de äldsta nordiska klostren från 1100-talet där munkarna byggde sina stora avträden över rinnande bäckar.
Många av dessa avträden verkar ha varit gemensamhetsanläggningar med flera hål bredvid varandra. När t.ex. Torstein Klak, en av Olav Tryggvasons hirdmän, besökte gården Rein i Norge berättade kungen att ingen av hans män fick ensam gå ut i ”salernni” om natten. Torstein vaknade men ansåg inte att han behövde väcka någon utan gick själv ut till gårdens ”hæimilishuss”. Detta avträde var av anmärkningsvärda dimensioner, ”det var ett så stort hus att elva man måtte sitta mot varandra”, alltså ett avträde med två bänkar med elva hål vardera. Torstein upptäckte efter en stund till sin fasa att på det innersta hålet satt en liten djävul. Som tur var ringde kyrkklockorna och räddade hirdmannen."
