Utdrag ur Vetgirigs inlägg på tråden Vendeltida skepp.. :
"Under alla omständigheter måste DNA till för att fastställa ovanstående med säkerhet.
Ett annat exempel: I england har arkeologer (historiker) länge gjort totalundersökningar på boplatsområden där alla traditioner inkl namnfloran pekar ut att invånarna borde vara invandrade jutar/angler/saxare och/eller nordbor. När boplatsen är utgrävd och alla gravar grävda, så visar dna-analysen förvånansvärt nog inga påtagliga spår efter invandring. Definitivt inte bland ägarskiktet (något enstaka fall av ingifte kanska) och inte heller rörande troligt tjänstefolk. Däremot har bland de gravlagda, som visar på den minsta statusen hittats individer som har långväga nordiska ursprung (tolkat som trälar/slavar), både män ock kvinnor, med ursprung från Norge norr om Tröndelags kuster.
Materialet är inte så många 10-tals grävningar, då de tar tid och kostar. Men det verkar som om det räckte med ett enda giftermål mellan nordisk man och inhemsk kvinna (nordisk man och inhemsk kvinna), för att boplatsen skulle få namn om sig som nordisk. Det finns f ö inga tecken på att språket var nordiskt på en sådan gård. Man har ur texter från Dark Ages härlett britonskan vid den tiden och då skiljer sig britonskan från de nordiskt germanska språken, men står särskilt norskan nära, utan att vara norska. När alltså många nordbor från ca 800 började uppehålla sig i Danelgen, så var det lätt att språket ändrades i norskare riktning (förnorskning). Danskan fick aldrig samma inflytande som norskan en gång. Orsaken är alltså naturliga kontaktytor, som soldater, ledande stormän krävde att deras språk (norska) talades av de närmast samarbetande, handelskontakter, giftermålsutbyten. Brittonskan förblev dock ett eget språk ända fram till den normandiska erövringen, då ett helt annat språk inkom, nämnligen en förfranskad nordiska från Normandie (de flesta normander var ju fransktalande). Språkförändringarna verkar också snabbas upp ju mer skriftspråk som utväxlas i samhället."
Vetgirig, förklara gärna hur du kan hålla fast vid åsikten om en begränsad anglosaxisk inflyttning när du vet att DNA säger att det inom det anglosaxiska området är genomsnittligt 30, upp till 40 % "tyskt" DNA ?
Vad gäller "förfranskad nordiska" har jag funderat i snarlika banor, efter att ha läst om norska språkforskares
åsikt att dagens engelska språk har sitt huvudsakliga ursprung i nordiska (som talades inom Danelagen), och alltså inte direkt härstammar från den anglosaxiska gammalengelska, som talades/skrevs före den normaniska invasionen.
Jag har funderat, att kanske kunde många av normannerna fortfarande nordiska tillräckligt bra för att förstå och uttrycka sig begripligt på nordiska, och därför spred sig nordiskan (nu med både normanniska och allmänna franska låneord) utanför Danelagen och trängde ut anglosaxiskan i övriga områden.
