Oden (*Wodanaz) har nämnts ihop med herulerna. Men kan vi verkligen vara säkra på att (W)Oden ingick i den heruliska gudavärlden? Belägg för namnet hittar vi i nordvästra Germanien. Goterna hade sin Gaut (Gapt). Denne har tagits upp i den nordiska mytologin, där han har sammansmält med Oden. Något liknande tycks ha hänt i den langobardiska mytologin där vi hittar guden Godan. Angelsaxarna verkar däremot ha behandlat Woden och Gaut (=Geat) som två separata entiteter.
(W)Oden tycks ha ökat i betydelse under folkvandringstiden. Tidigare hade han en mer undanskymd roll som germanernas motsvarighet till Hermes/Merkurius. Tyr och Tor kan vara olika delvis överlappande aspekter av den stora indoeuropeiska himmelsguden Dyaus/Zeus/Jupiter. Hos germanerna verkar förfadersgudarna ha haft en särställning. I nordväst var det Ing (tillnamnet Frej betyder egentligen "Herren") och i öster var det Gaut. Det mesta tyder på att Ing (Frej) bara fanns i nordväst, medan Gaut spreds från de östra till de västra och norra delarna av Germanien, där han på olika sätt kopplades ihop med en befintlig (W)Oden.
Tyr, Oden, Tor och Frej/Freja återfinns som bekant bland de nordvästgermanska namnen på veckodagarna. Namnen på dagarna kan antas ha införts på 200-talet e.Kr. i västra Germanien. Goterna använde andra namn på sina veckodagar.
Tyr och Ing har fått runor uppkallade efter sig, vilket indikerar att dessa två var de främsta gudarna i västra Germanien. Runorna har troligen uppfunnits i västra Germanien, varför vi inte har någon "Gaut-runa", men inte heller *Wodanaz har fått någon runa uppkallad efter sig (w-runan heter ju wunjo/wynn). (W)Odens upphöjelse till den främste bland gudarna bör alltså ha skett efter det att runornas namn etablerades. Dock anses ju Oden vara runornas skapare.
