Efter att danerklanen "utgått" ur svionerna (något jag menar är en sambenämning för ett samverkande stormannaskikt med aktivitéter runt Östersjön), så bör de ha hamnat på Jylland, i Jellingetrakten. Kanske som ett resultat av en lyckad attack liknande mossofferplatseras lämningar efter misslyckade attacker.
Om jag fortsätter enligt den bild jag har av heruler, d v s att det är truppenheter, som rekryteras av en entrepanör inom legosoldatsmarknaden i huvudsak för att tillgodose romarnas efterfågan på hjälptrupp, så hindrar ju inget att även nordbor, t ex danerklanen, tillfälligt hyr en truppstyrka för ett projekt. För herulfamiljen innebar detta vinst samt ett tillfälle att komplettera trupputbildning "skarpt". Efter seger stod danerklanen sedan med en legotrupp, vilken man kanske inte riktigt visste vad man skulle göra med, så de måste bort, ev med våld, d v s fördrivas. Säkert kunde danerklanen snabbt alliera sig med den gamla befolkningens besegrade stormän om att daner och dessa förenade sig i fördrivandet av en ev legotrupp.
Gamle G: Vi verkar ha skaffats oss en nära bild av vad det är som sker. Trevligt!
Boreas: Jag kan instämma i en del av hur du framställer arminius m fl.
Men rätt mycket är faktiskt känt. Arminius var inte ensam "gisslan". Med honom följde söner från allierade stormän till Arminius klan/familj. Var och en hade dessutom med sig en grupp "blodsbröder" (av ringare börd), som var trogna resp klan. Det blev alltså en god stomme i en hjälptrupp inom en av legionerna nära gränsen. Romarna hade inget annat val i situationen än att utse Arminius till officer och ledare för denna trupp, samt utbilda honom i sitt nya yrke tillsammans med övriga ur truppen. Germanerna var stolta och skulle inte tålt förolämpande behandling och Arminius "överlägsna" börd gjorde det omöjligt för övriga germanska ledarsöner att godtaga annat heller.
Men frågan är om det som ledde till den attack vilken leddes av Arminius var en idé av Arminius. Det kan faktiskt vara så att samma klanledargrupp, vilken organiserde de många krigarsällskapen och germanernas nya sätt att få till stånd en "stående armé", såg en möjlighet, när romarnas krav om gisslan kom upp. Redan från början bör syftet varit att bygga upp kompetenser och erfarenheter för att kunna slå tillbaka romarnas expansionsplaner. Som officer med "rätt" börd kunde dessutom klanledargruppen via Arminius ta kontroll över andra officerare ur hjälptrupper, som tjänsgjorde eller hade tjänstgjort i de romerska legioneras hjälptrupper. Fick man kontroll över sådana officerare, så följdes dessa av sin trupp med allt befäl i linje.
