Ja, lade man sten under pelarna så hindrade man fukten att gå upp i stolparna.
Nu räcker det inte med sten. Stenarna måste vara så höga att vattenstänk INTE når det trä, som är underst, vilket från medeltioden är syllstockarna (stenarna kallades syllsten). Men sten i sig ger inte särskilt mer skydd från röta än om träet ligger direkt mot mark. Sten har en yta vilken har kapiläregenskaper, vilken allstå suger fukt från fuktig mark uppåt. Detta är en ständigt pågående process, dock inte alltid påtagligen synlig.
Tricket är att lägga ett antal bitar torkad näver (3-4 lager) mellan sten och trä på så sätt att en handsbredd ligger utanför den gemensamma ytan mellan sten/trä. Det är faktiskt bäst effekt att syllstocken fasas av så att den har mesta möjliga anläggningsyta mot stenarna. Visserligen åldras även näver, men den kommer att ligga i storleksordningen 100 år innan den behöver bytas ut. När fukt klättrat upp längs stenens yta eller det regnat, så sugs den upp av nävret. När det torkar upp eller luften värmer nävrets yta sugs fukten bort från de dolda ytorna mellan trä och sten (också en kapilärfunktion).
Tanais
I alla texter jag känner till, så är Tanais ett namn på den flod, som vi idag kallar Don. I mynningen till Don fanns en gång en av grekernas viktigaste handelsstäder för handel med Norden OCH med östasien, kallad Tanais. Har t ex för mig att detta är vad som även kan utläsas av Snorres geografiska beskrivning.
Övriga alternativa Tanais nedan borde vara villspår. Vad är den äldst kända benämningen för vad jag anser vara villspår?
