Germanernas utveckling är intressant och herulernas en del av dem. I stort när vi betraktar utveckling så tenderar vi tänka i tid bakåt där det nuvarande bekräftas av det dåvarande. Dock är det mer fruktbart att betrakta tiden från då tid och framåt samtidigt som man betänker dynamiken och sakförhållanden. Vad vi tenderar att ta med oss från nutid bakåt är befolkningstäthet, kultur och nation. Desto längre vi rör oss bakåt, desto mindre folkmängd, annorlunda kultur och identitet som ej baseras på nation som grupp. Utgår vi från arkeologi, språkvetenskap och historiska källor kan vi måla en bild runt år noll, folkvandrings tid, vendeltid, vikingatid osv. Är det skillnad mellan dessa tider, ja, den germanska världen år noll beskriver en geografisk utbredning av germaner som är mindre än senare tider, vi har även en förskjutning över tid från öst till väst, men alltid en sydlig riktning. Väver vi sedan in Teutoner och Cimbrer tillsammans med språkvetenskap krymper den geografiska kärnpunkten mer. Germanerna radierar ut från östersjön med följd att den västra delen stoppas av romarna och blir mer stabil medan den sydliga får längre sträcka och den östliga än mer.
Tacitus beskriver denna bild gott med skillnad mellan väst och öst, där öst är mer nomadiska, med delvis annorlunda kulturell/språklig varians men även strukturellt med en glidande förstärkning av kungaämbetets makt. De östliga beskrivs till hör Suebernas stamförbund, Östersjön benämns som det Suebiska havet. Herulerna torde ha tillhört Sueberna och här någonstans finns det intressanta kopplingar till Suearna i mälardalen, som var mäktiga i skepp. Alla de folkslag som tidigt vart avgjörande under folkvandringstid gällande medelhavet, tillhörde det Suebiska folkslagen, Goter, Vandaler, Sueber, Langobarder men även Anglerna lär ha tillhört sueberna.
Bärande för trådens tema är att ett: mkt tidigt har vi kulturella och möjligen religiösa samband mellan öst- och central germanska folk. Två: Många av dem härleder ursprungsmyt till Skandinavien. Tre: Herulerna är ett av dem. Fyra: det gemansambärande namnet är Sueber, av samma ursprung som Suearna. Fem: kungen av mälardalen (som är platsen för Tacitus suioner) bjuder in Asarna. Sex: Förändrat grav skick vid berörd tidpunkt i mälardalen. Sju: Svearna är berömda för sina hästar, Vendel är en mkt tidig hästavelsgård. Åtta: under den här tiden hittar vi offer i Skedmosse där fynden tyder på såväl kontinent som mälardalen. Nio: själva östersjön kallas suebiska havet, antingen utifrån folket Sueber eller mer troligt det suebiska förbundets hav. Summa sumarum pekar mkt på en kulturell och sannolik mytologisk samhörighet mellan många folk där bla Suioner som Heruler ingår.