Nordbornas maritima och militära färdigheter - i kombination - var sen början av romertid väl kända i Svarta havet. Som en rad arkeologer påpekat under senare år var kontakterna mellan Östersjön och Svarta havets härskande hövdingar, hantverkare och handelsmän redan väl utvecklat under ostro-goternas och herulernas tid. Sen dess var det såväl ekonomiska som politiska och militära kontakter mellan härskarna i Östersjön respektive Konstantinopel.
När man äntligen hittar ett långskepp med mastfot på Ösel från 700-talets mitt är det alltså som förväntat. När man daterar Kvalsund-skeppet från det norska Möre till 690-talet borde det inte vara större orsak tveka på seglets roll i forn-Nordens maritima miljön. Hällristningarna från Padajalanta visar även rätt exakt hur nordbronas gamla segelskepp - av knarr-typ - såg ut. Dom kan mao. inte avskrivas som bevis i saken.
https://lokalhistoriewiki.no/index.php/Geitb%C3%A5tSlutligen har man numer fynd från romertidens England som visar att dom fått handelsgods från Skandianviska råvaror, som bestyckning, kammar och knappar av horn från älg och ren. Produkterna är också hittade i Norge varför vi vet att såväl älgen och renen, som hantverkarna och handelsmännen, kom härifrån. Handeln gick via norrmännens handelsbesök hos kusinerna i Skottland, Danmark och Friesland ("Havdyrr" - nuv. Dorstadt).
När handelsmannen Ottar åker mot söder under 870-talet är står han alltså som en senare del av en gammal tradition. Av den orsak skal man beakta att han lägger ut från norra sidan Lofotväggen mot väster, för att med segel kryssa förbi öster om Färöarna och söder om Hjaltland (Shetland) - innan han anländer till Håstenen, där Nordsjön börjar och Farsundet, jämte Skirdal och det dåtida Skiringssal. Sen får han Danmark på babords sidan ,intill haan anländer Vadehavets många öar - och därifrån åker österut till Hedeby, innan han vänder över kanalen till England med sin handelsknarr.
Knarr-typen representerar alltså den äldsta båt-typen från Skandinaviens västkust. Förmodligen har den sin början under sen-neolitikum, som senast under bronsålder - då handeln var rätt frekvent mellan såväl Hålogaland, Hjaltland och Skottland som mellan England, Julland och Uppland.