Vitsen var att det var lätt att ta sig fram på vattenvägarna. Problemet var nog att det fanns ytterst lite öppen terräng på land. Vägarna var mestadels stigar. I skogsmark var det också lätt att rigga bakhåll. Om angrepp kom mot båten var det lätt att angöra motstående strand eller vända.
För att kunna ta sig fram längs vattenvägar med större farkoster än en kanot/eka krävs det en del förutsättningar. Terrängen såg då sannolikt inte ut i närheten av idag. Växtligheten bör på med några undantag ha varit tät rönte ett vattendra och med höga träd. Sådana träd kommer regelbundet att rasa ned i vattendraget. En del av dessa kommer sedan att spolas med vattnet tills de fastnar i förträngningar eller i stenar som ligger ute i vatttnet.
*Vattendraget måste vara bredare än 2 x det högsta träd som kan växa vid stranden.
*Inga uppgrundningar, bottenstenar annat än högst var 10:e km
*Inga vattenfall/forsar därtill
*Fri passage för farkosten med utlaggda år-par (stakning en möjlighet).
*Trygga lättförsvarade övernattningsplatser längs vattendraget (företrädesvis öar dit inte vadande angripare kan nå)
Det är få vattendrag som uppfyller kriterierna ovan, annat än möjligen ett stycke in från utloppet i en större sjö, oftas några km. Jag känner inte till något i Vgl, utom Göta Älv, Klarälven. Kanske Motala Ström i Ögl. Sedan är det de Norrländska älvarna. Vi vet t ex bestämt att inga pilgrimmer eller norska kungar använde sig av båt längs leden från Ljusne mot Trondheim trots att denna är farbar riktigt långa sträckningar. De gick eller red (de rika).
Det finns naturligtvis alla möjligheter att röja en trång sjöled från hinder, vilket torde innebära att även alla träd som skulle kunna falla ned i vattnet tas bort, att större stenar på bottnen först åt sidan, att överhuvudtaget sådant som kan spärra hålls undan år efter år, etc. Men att ALLA vattendrag hålls öppna samtidigt i Vgl är ett elefantjobb.
När Dalarna inordnades i riket, så var inte huvudleden mot världen längs Dalälven utan längs åsarna, myrarna resp sjöar och vattendrag, vilka utgår från Västeråstrakten. Visst går det att släpa en båt med last samma väg, men ett antal klövjade hästar gör resan med samma last avsevärt snabbare.
Jag protesterar mot denna överdrivna tro på att transporter av skrymmande och/eller tung material i äldre tider skedde sjövägen annat än i mycket avgränsade sträckningar.
