Slutligen går intervjuobjekten in på den yngre jernålderns "Husabyar". Dom första uppstod redan under romertid - då man norr om Limes västra flank samlade danska och andra nordiska kämpar i militära läger kallt 'Husheimr' eller 'Husum'.
I dag vet vi att betydliga andelar av det järn som den gång behövdes för att beväpna en duglig fältsoldat kom redan i tidig romartid från Mitt-Norden. Vi kan således utgå från att dom "kungastyrda götar" och dito "sveoner" - inklusive "Raunii", "Fenni" och "Adogit" - var aktivt involverade i kampen för att bryta den romerska järnridån som i drygt tre sekel fick skilja nord-östra delen av Europa från den syd-västra.
När skandinaver och andra nordbon deltog i dessa strider var det - givetvis - som romarnas motståndare. I princip. Ofta leder som även an i såväl politik som strategi och taktik. Bjovulf, Rodulf, Alrek och Tjodrek har alla ett ursprung bland gotiska nordbon.
När Merovingernas makt sen krossas - och den romerska adeln (pippiniderna) tar över makten i Frankrike startar en ny ofred i NV Europa, varför Norden åter får mobilisera. Av den orsak bygger man ett antal husabyar, ringborgar ('trelleborgar') och garnisonsstäder i Norden. Lejre på Sjöland och Björkön i Mälarn lär vara två framstående exempel på Nordens första 'garnisonsstäder'.
När uppstod systemet av Husabyar?
– Utgrävningar av gravfält som ligger i anslutning till kungsgårdarna pekar på en datering kring 600–700-tal. I och med att bebyggelsen vuxit, har man kompletterat med fler Husabyar, säger Björn Ambrosiani.
http://www.popularhistoria.se/artiklar/nar-blev-sverige-ett-rike/
Den större växten i antal husabyar kommer först med första del av vikingatiden, vilket lär börja med den nordiska stormönstringen i östra Götaland, där man exercerat ikring Bråvalla och Bråviken - f.o.m. 770-talet. När man senare mobiliserar hela Skandinavien till ledung byggs det Husabyar och höggravar efter alla kuster och färdleder - från Lofotens tindar till Skånes slätter och Jullands heder. Början på vikingatiden kan med all rimlig säkerhet läggas till dom tidiga Husabyarna.
Sedan Asgaut Steinnes stora forskning på husabyar generellt och norska husabyar speciellt är det klart att organisseringen och byggandet av husabyarna - i Norge från mitten av 800-talet - var styrd av inter-regionala myndigheter (adel), vars uppgift var att utveckla och sköta en ledungsenhet. Envidare står det klart att dessa samlades län för län - som s.k. "fylkingar" (Jmfr. 'fylgi'/'fylge' (följe), 'flock' och 'fylkje' ('struktur', 'enhet').
Den första stora mönstringen av en färdig utvecklat ledung från södra och mellersta Norge - skedde som man vet i Hafsfjorden just söder om dagens Stavanger. Mobiliseringen leddes av ynglingen och sjökungen Harald Hårfagre - och försiggick just ikring det stora vikingatåget till Irland och England - år 870 - där väl tränade och utrustade styrkor från såväl Svealand som Götaland, Vendland och Danmark igen fick gå i krig mot en gemensam fiende med romerskt påbrå...
Konklusion:
1. Fusionen mellan götar och svear - Götaland och Svealand - markeras vid övergången Folkvandringstid/Vendeltid - troligen på sluttet av 400-talet.
På denna tid har dom utvandrande götars/gothers kungaätter - med stöd från vaner/ouener/huner och vender/vandaler, jämte daner/germaner/burgunder/langobarder - fått kontroll över såväl Frankrike som Spanien och Italien.
2. Husabyarnas tidigaste uppkomst kan härledas till 300-talets Schlesvig-Holstein. I Skandinavien utvecklas dom inte före 700-talet, då man ånyo behöver utrusta militär makt för att skydda den skandianviska adelns ättlingar och intressen i Tyskland, Frankrike och England. Som Steinnes och andra forskare påpekat - Husabyarna kan knytas till mobiliceringen av ledungar och bakgrunden för dom nordiska folks och kungadömens insatser mot dåtidens ledande militärmakt och erövrare - också känt som det romersk-katolska kolonivälde.
