Vad gäller relationen mellan kyrkan och centralmakten finns exemplet SV Skåne (landskapet). Där hade man någon gång mellan 950-1000 indelat landet i skeppslag av administrativa, ekonomiska och militära skäl. Indelningen var 3-delad av princip, något som f ö känns igen från hela Norden. 24 bönder (krigare) delade på 1/3 av arealen, 1/3 av arealen var allmänning (fick även brukas av jordlösa) samt att kungen förfogade över 1/3 för ett gods, vilket kungen tilldelade en befälhavare för krigarna. Godset skulle även hålla skeppslaget med båt av viss standard. Alla gårdar låg strikt med tomtningarna samlade längs en bygata och där storgårdens tomtning låg i ändan av bygatan. Storgården skulle hålla krigarna med vapen och rutningar, samt försörja ca 8 krigare vardera ingående i kungens hird (stående trupp) och även bidra till kungens personliga försörjning.
När landet kristnades, d v s när tinget anbefallde att alla skulle vara kristna, uppdrogs samtidigt åt kungen att ordna för att varje skeppslag fick en kyrka. Den första kyrkan byggdes således inom eller nära det kungliga godsets tomtning. Efter en tid skulle en präst försörjas och kyrkan fick vissa administrativa uppdrag åt/av kungen, och för detta avdelades då halva storgodset åt kyrkans förfogande (OBS! detta var ingen gåva, utan en förläning/icke kristen donation, som alltså kunde återtas). Innebörden blev att halva storgårdens tomtning uppläts åt en prästgård. Denna gård skulle som del i avkastningen även bidra till försörjningen av överordnad kyrklig verksamhet (biskop, stiftspersonal etc). Med tiden utvecklades detta till att kungens man flyttade ut ur byläget och övertog 1/3 av de gemensamma allmänningarna, vilket tillsammans med halva den ursprungliga 1/3 gav kungens man ungefär oförändrad ekonomi etc. I regel byggdes då en stenkyrka på den halva tomtning storgården därmed lämnade öde och prästgården kom att ligga på den andra halvan. I Skåne byggdes stenkyrkorna under 1100-talet, några ev tidigare, vilket ger tider för de olika skeendena.
Storgårdarna fungerade alltså till en början som en motsvarighet till ett "Uppsala Öd"
Liknande kan f ö skönjas inom i varje fall folklanden, dock att där var aldrig någon samling längs bygator (med några undantag).
