Ortodoxa förbindelser med Skandinavien och öarna utanför Norge - som Irland och Skottland - lär har långt äldre och bredare rötter än dom flesta vill tro. Från 500-talet finns ortodoxa inslag och helgon i brittiska kloster även i södra England.
Det handlar inte om "katolicism" i britanien (notera att även Grekisk Ortodoxi är en variant av "katolicism"), då den britonska kristendomen etablerades redan under romersk tid. Exakt hur stark denna kristendom var under romersk tid är svårt att avgöra, då vid den tiden flera andra religioner var starkare, t ex Mithraismen. Men vid tiden då romarna överger britanien, så hade mithraismen starkt försvagats till förmån för (ursprungs-) kristendomen.
Kunskapen om katolicismen som sådan inkommer troligen inte till britanien förrän strax innan britanien överges av Rom och det är snarare så att de fortsatta kontaktena sjövägen via Medelhavet med Ö Medelhavsområdet är den viktigaste länken mellan ursprungskristna (ortodoxi) i Mellersta Östern och den britonska ursprungskyrkan. T ex har man en lång kedja av gravlagda biskopar under Dark Ages i bristoltrakten (det är bara att läsa på deras "gravstenar", alltså ett slags runstenar med text på latin).
I Ö Medelhavsområdet fanns det, innan Islam med metoder av känt IS-manér utrotade dem, mängder med ursprungskristna rörelser. Det är alltså med dessa britanien kommunicerar. Där har man bl a den uppfattningen att en biskop tillsätts av församlingsmedlemmarna och att ingen präst/biskop är förmer än någon annan. Romersk Katolicismen var då en radikalt fundamentalistisk kristendom där allt skulle underordnas den "främste bland biskopar", romerska rikets arvtagare, d v s påven. Grekisk Ortiodoxerna var något mer pragmatiska, men de levde ju i en annan värld och fick lära sig anpassning.
De starkaste impulsgivande kontakterna har alltid förts fram längs handelsvägarna. Från 500, så är Östrom det rikaste landet i Europa och Konstantinopel ensamt har en ekonomisk potential som hela Västeuropa. Det säger sig självt att det är dit all handel drar. I vilken grad britonska resp nordiska kontakter med Konstantinopel/Östrom genererat kristna impulser östervägen är svårbedömt, men handel och resande i stort denna väg låg i i huvudsak nere ca 600-800 p g a svårhanterliga oroligheter (men undantag fanns uppenbarligen). Det är inte omöjligt att de kristna impulser som t ex inkom till Norden, kom in redan innan 600 för att sedan leva ett dolt liv i Norden med endast få kontakter med ursprungsområdena, vilket även innebär anledningar att "anpassa sig till omivande yttringar, vilket i sin tur kan generera något annat än kristendom??? Därför ser vi inga spår, om de finns, då de är dolda i allmaänt brus.