När Ptolemai omtalar Skandinavien som en stor och fyra mindre öar så bekräftar det bilden man tydligen haft av Fenno-Skandia, som en 'ö' eller 'ö-grupp'.
Närmast till hands ligger förstås, vilket jag bara i denna tråd har upprepat flera gånger, att se dessa fyra öar som Själland plus tre mindre öar t.ex. Falster, Lolland och Fehmarn (vilka i alla tider har utgjort den naturliga förbindelsen mellan Själland och kontinenten). Själland utmärker sig genom sin blotta storlek, jämförbar med Korsika och Kreta. Ön torde idag vara den mest tätbefolkade delen av Skandinavien och kan nog ha varit det redan under romersk järnålder. Sydöstra Själland uppvisar en iögonenfallande hög koncentration av romerska importföremål. Så nog vore det märkligt om inte Ptolemaios skulle särbehandla denna ö. Och det kan knappast vara en slump att Scandias storlek överensstämmer så väl med Själlands.
Kände antikens romare till Skandinaviska halvön? Kanske, men av allt att döma inte tillräckligt väl för att Ptolemaios skulle kunna beskriva den i sin geografi. Den skånska Öresundskusten hade förstås de bästa förutsättningarna att vara känd, men en enda kuststräcka kan inte återges, det blir ju bara ett streck -- ingen sluten kurva! Dessutom kan man hävda att detta landområde ligger bortom Germanien (vars östra gräns ju var floden Vistula).
Om någon frågar sig varför Irland saknas i kapitlet om Britannien och kringliggande öar, så är svaret att Irland beskrivs i ett alldeles eget kapitel. Skandinaviska halvön, ifall den hade varit ordentligt utforskad, borde också förtjäna ett kapitel för sig själv.
