Den 9000 år gamla fynden från Cheddar i England berättar alltså om en otrolig stabilitet och kontinuitet - vad gäller dom patrilokala traditioner i NV Europa. Att exakt samma ättegren fortfarande finns på plats är nu närmast otroligt, men bevisen är verkar vara entydiga och odisputerade.
I folkvandringstidens gotiska och germanska lagtexter beskrivs förövrigt ett fem-delad ättesamhälle, baserad på en agnatisk arvslinje/kungalinje. I Jordanes berättelser om heruler och langobarder berättas samma sak - dom har båda sina strikt ärftliga kungslinjer - vars rot hör hemma i Skandinavien.
Hur ättesamhället bildades och utvecklades - til olika kungsätter och folk - beskrivs sen i Rigstulan. Därnäst utbroderas det i ett flertal av dom stora kungasagor. Principerna har varit djupt totfästade i den forn-nordiska kulturen - och även överlevt till nutidens skandinaviska lagar. Såväl levande som forntida lagtraditioner från NV Europa faktisk beskriver alltså det familjmönster som dagens genetiker påvisat. Patrilokalitet och agnatiska arvsföljder var redan en tradition inom våra allra tidigaste bondesamhällen.
Nu kan arkeologin också fastslå att man levt i stratifierade samhällen alt sedan jordbruks-stenåldern. När järnålderns germanska lagar beskriver ett femdelad sasmhälle, förklarar Rigstulan och Ynglingasagan hur dessa fem kasten blev till. Der beskrivs Rig som den kungliga linje, av första kastet, varifrån alla dom andra kasten lär komma. Rigstulan beskriver alltså en polygam konung, vars "familiæra plikter" gäller alla lensgårdar...
Här fanns alltså stabila kungadömen långt innan medeltidens militära oro, sociala fraktionering och inbördeskrig tog fart - och romerska kyrkan fick anledning att kora svensk konung, sen Emunds död i 1061. Denna praktik -jämte den katolska lagen om järnbörd - lär ha mött segt motstånd i Norden - och när spänningen småningom lättnar och man lyckades få fred mellan romer och grek, var den kvarlevande adeln i Finland, Baltikum och Sverige stark nog at återinföra vitala delar av dom gamla lagarna, och bli av med järnbörden och stadga det omförenade kungadömet Tre Kronor. Som ett patrilokalt, agnatisk kungadöme - "efter gambla lagen"...
Till skillnad från 'kristningens' och inbördeskrigens tid skulle tronen efter 1250 igjen gå i arv - efter Birger Jarls y-dna-linje. Därmed kunde också kyrkliga embäten komma mer på svenska händer. Därmed hade man en inhemsk, kunglig konstitution igen - med en landstäckande adel och en kunglig central-administration.
Summan blir alltså att kungarna representerar den äldsta familj-linjen i landet, varifrån alla andra ättegrenar kommit. Derför tituleras kungafamiljen gärna som landets "första-familj" - vilket torde vara rätt nära den historiska sanning.
Från ett lite stamsamhälle under äldsta stenålder lyckades alltså idstidens överlevnadskonstnärer att föröka sej och bosätta sej på såväl Gotland som i Götaland och Svealand - organiserad i (minst) två, olika ätter, ekonomier och riken. Att dom båda skulle bli alt större storfamiljer och avknoppas över flera regioner gav - enligt ättesagorna - dom "stora och mäktiga ätter" som beskrivs bl. a. i Gutasagan och Heimskringlan.
Enligt Jordanes hade danskar såväl som svenskar och goter et gemensamt ursprung - som avknoppningar från "dom milda" Vinilerna. I Heimskringlan är det överhuvudet för Asar-ätten, altså gubben Oden, som gör 'vanerna'/'venderna' - och sen dom kungalinjer som i sina områden kan producera såväl gautar som götar och svear, daner och germaner, franker och allemanner, lombarder och vandaler, angler och saxer...
Temat är förövrigt behandlad i tråden "Två Riken":
http://www.arkeologiforum.se/forum/index.php/topic,5837.0.html