Det finns ett antal gamla handelsplatser, som är tydligt anlagda. De har faktiskt en gemensam arkitektonisk plan (bjölrköstaden, Paavik, Truso). Arkitektoniskt är det utlagt vissa cirkelradier i romerska alnar för att markera var stadsgräns, huvudgata, portar, hamn, ibland borg skall byggas. Det finns också ett antal andra handelsplatser, som mer verkar uppstått spontant, men med tiden inordnats i handelssystemen (ex Köpingsvik, Uppåkra, Bogevik). Men dessa handelsplatser, med något undantag, har inga förutsättningar att anläggas utan att det finns en övergripande handelslagstiftning. Ingen handelslagstiftning, inga handelsplatser av internationell karaktär. Därför kan man säga att när en handelsplats anläggs, så existerar denna internationella handelslagstiftning, som tar över för det närliggande landstingets auktoritét.
Spåren av denna handelslagstiftning finns kvar, men i sin helhet är den inte nedtecknad från tiden den skapades. Även i Ryssland är det alltså bara enstaka paragrafer bevarade. Den Bkjereyarätt, som ligger till grund för den medeltida handelslagstiftningen hans nämner är en kopia av denna birc-rätt. Bjereyarätten utvecklas sedan till stadsrätt. hela tiden handlar det om att bortskilja handelsplatsens jurisdiktion från närliggande landsting. Ingen stadsrätt, heller inga städer.
