Men styrkan i Marius legion var annat än själva legionen. Marius utvecklade under sitt andra befäl själva taktiken för legionens uppträdande. Befästa läger, omfattande spaning runtom, standarder för lägrets organisering, förtrupp under marsch etc. En viktig detalj var konstruktionen av ett rullande kokkärl och införande av livsmedel, som var hållbart. Alltså, torkade bönor, ärtor, säd, hirs etc i kombination med boskap (får, häst, get) vilka kunde promenera själv med legionen tills slakt. Så snart tillgång fanns till färska grönsaker blandades sådant in i maten. Varje morgon slaktades och styckades för nästa måltid, vilken tillagades under en hel dags marsch i specielgrytan och var klar när lägret var upprättat. En enskild grupp kunde tilldelas en säck ärtor/bönor/säd, om den skulle operera enskilt, annars gällde den gemensamma koktrossen. Ärtsoppan var alltså Marius "uppfinning".
En hygienstandard infördes, där alla aktivitéter utgick från att hälsosamt vatten skulle säkras, d v s hur avträden/avfall/sopor placerades och hanterades i förhållande till varandra. Brott mot hygienregler starffades hårt. I soldatutbildningen ingick en för tiden god skolutbildning (bl a läsning och räkning). De dugligaste soldaterna utbildades till ingenjörer, där matematiken stod på högsta nivå (positionsbestämmning, trigonemetri/fältmätning, och kartritning), förutom att man kunde leda konstruerandet av belägringsapparater, broar etc. Senare infördes ett artilleri i legionen.
Allra viktigast i legionens utveckling blev dock att Marius trumfade genom att ALLA medborgare, även ofria var medborgare i detta avseende, kunde enroleras i armén. I kompromissen ingick att tiden sattes till 25 år och högre befäl förbehölls adeln, samt ledningen för en legion högadeln, d v s Rom fick en stående armé. Redan Marius föranstaltade om att en legion skulle "pensioneras" genom att marklösa soldater tilldelades gårdar i "kollonier", ofta inom en strategiskt vald plats i en erövrad orolig region.
