Inte fullt lika ofta, men ändå förekommande, är hävdandet av rätten till tolkningsföreträde och uttryckandet av att ett motargument är en kränkning. I vissa fall har även moderering* gjorts med just motivet att det kan uppfattas som kränkande att ifrågasätta någons rätt till tolkningsföreträde, och att det trots att det görs med sakliga argument inte är förenligt med ett gott diskussionsklimat...
* Moderering får inte kommenteras, men här är det relevant för ämnet och nämner inget specifikt fall så jag antar att det inte omfattas av regeln.
Det finns ju exempel på debattanter som låter sej 'kränkas' av ettvart synpunkt dom inte hittar i Nationalencyklopedin. Det finns även moderatorer som gärna deltar i debatterna, men sen använder sin moderator-makt till att utesluta syn dom ogillar - speciellt om man efterlyser en grundligare undersökning av en deras egna premisser, argument och synpunkter.
Endera är så rädda för at vara annorlunda så dom blir mer katolska än påven. Andra tycker dom borde veta bättre och vill vara kung på någon hög. Det går dåligt i hop med folk som tycker att såväl högar som högfärdigheter får avtäckas - intill dom nakna sanningar kan penslas fram, mätas och förklaras - villkorslöst.
Lyckligtvis finns det seriösa nät-forum - också - där man kan utveckla det mångfald av syn och argument som behövs för att processera vetenskapliga nyheter, revidera gamla synpunkter och belysa dagens forskningsläge - rejält. Dessa forum kan ju även bidra till att motverka den brist på baskunskaper och färdigheter som professorn här belyser.
Det var länge sen jag såg ett bättre och mera väsentligt essä från en historiker - på tryck i en svensk samhällstidning.
