Boreas!
Vad gäller Helsingländerna, så kan man se en tydlig enhetlig organisation längs V Halsens kuster. Något liknande kan man inte se längs Halsens östra kuster.
...
Inte ens "kyrkesplatser", såvida man inte börjar hitta dem nu. Det innebär m a o att Romersk katolska kyrkan ca 1000 - 1300 inte kan identifiera någon "statsbildning" vars stormän de kan stödja sig på öster om Halsen. Det kan förstås hända att detta Kvenland är en inlandsföreteelse, som inte lämnar tydliga spår längs kustbandet.
Under perioden 1050-1250 lär allt land norr om Hälsingland och öster om Bottenhavet ha levt utanför kyrkans välde. Samma sak med havslandet norr om Trondenes och Tromsö, där 'finnarna' fortfarande rådde sej själva - som hedningar. I 1100-talets norska lagar förbjöds envar kristen - under hot av landsförvisning - att ha kontakt och samvara med alla finnar. Grunden lär ha varit att Norges nya, katolska regenter ansåg "finnarna" vara "trollkunniga", "primitiva" och "opålitliga" hedningar.
Samma sak med själva Finland, Karelen och Baltikum, där dom sista 'missionsmarker' låg. När goternas Birka förstörs ikring 1050 upphör handeln över Åland, där man intill dess hade handlat med kvener, finnar och ryss och balter. Det är på denna tid dom asiatiska och arabiska föremån försvinner från Skandianvien.
Intill Anund Jakobs och Emunds tid hade kontakten över Ålands hav - och handeln med silver, siden och kryddor - varit en väsentlig del av svears och götars handelsutbyte. Gotlands exceptionella arkeologi lär visa att ön mycket tidigt varit ett centrum ("nav") i mitten av Östersjöns handel och kulturutväxling.
Läser man sen Adam hade götarna ett samband med ryss och balter genom en nord-ostlig handels-station kallad 'Birca'. När Adams kolleger i scolian beskriver vägen till detta Birca hänvisar dom till "danska sjöfarare" - som berättat att Ansgars Birca låg fem dygns seglats från Danmarks nord-östra hörn (Skåne/Blekinge). När man sen utser Hiltin till ny biskop för öst-götarna - ligger biskopssätet på 'öarna i baltiska havet'. Sen får vi även veta att detta Birca blivit "förstört", varför öst-götarnas biskopssäte fick flyttas till Linköping. Orsaken till förstörelsen av detta Birca och detta biskopssäte förklaras dock aldrig - vilket i sej är något märkvärdigt.
Orsaken till den kyrkliga frånvaron på Åland och syd-västra Finland lär alltså vara att landet lagts öde. Det lär tyda på att man utfört ett tidigt 'albigenser-tåg' mot dom 'hedniska' folkens kulturcentra och rikedomar - där konfiskationen utförs med en sällsynt grad av grundlighet. När den katolskt uppfostrade Anund efter sin död 1050 får heta "Kolbränna" (Vgl) så lär orsaken vara att han "straffade olydiga undersåtar" genom att "bränna deras hus". I så fall kan man ju faktisk förklara varför den katolska kyrkan fick lämna Sverige under åren 1050-1061, efter att Emund Gamle och svenskarna förövrigt hade uppfattat vad som hade skett under det katolska korståget i österled - där även 'kungasonen Anund' och "alla hans män" fick sätta livet till - så som Adam faktisk skriver.
Efter denna tid blev alltså Finland 'förbjudet område' i närmare 200 år - vilket även förklarar varför landets syd-västliga del fick ligga öde fram till unionen kom i stånd - efter att dom påkommande inbördeskrigen avmattades. I Sund kyrka vid Saltvik på Åland finns en runsten som varit inmurad i kyrkmuren. På den får man veta att "Uini I Ilu". Det kan läsas som "Vinet är giftigt" - och förklaras som en varning att inte segla vidare österut - till det Adam i en annan passus beskriver som 'Vin-land'. Det kan även förklara varför svearikets viktigaste handelsled under slutet av vikingatiden bröts:
http://www.arkeologiforum.se/forum/index.php/topic,5364.msg47043.html#msg47043
