Florenslistan stift och 'öar' kan naturligtvis tolkas på många sätt, men att Värend och Finnveden skulle vara utelämnade finner jag otroligt. Hestia ska vi nog också placera i 'Sverige' snarare än på andra sidan Östersjön. Det var ju mycket sent som balterna blev kristna.
Tore Nyberg härleder Florenslistan föredömligt, och då framgår det tydligt att Värend, Finnveden är nämnda (men under annorlunda lydande namn). Likaså Hestia.
Selånger och Tuna är grannsocknar och kan väl ha varit en sammanhållen region med gemensqm kyrka.
Selånger är en modern tätort lite norr om Tuna. Tuna är också socknen och det finns ingen annan kyrka förrän i nästa socken. Innanför den gamla stadsvallen, öster om och nedanför den nya kyrkan, ligger den äldsta kyrkan, vilken har för sin tid ansenliga mått. Den har heller inget torn, vilket avgör att den sannolikt i varje fall är äldre än 1364. Prästbostället heter Tuna. Ägorna, som inrymmer den gamla staden och hamnområdet utgörs av "Tuna by" idag. Någon får kolla, men norr Tuna, så finns det uppe på höjdkrönen vad vi kallar en fornborg ca 3 km norr om (hade en kontroll där på ett 5-dagars).
Nu har man tidigare ältat vad som ligger bakom Adams beskrivning av landskapen, där han skriver om 'skridfinnarna i Helsingland' och "Värmland, som från Hälsingland styrs". En oklarhet i sammanhanget tycks vara att 'Helsingland' inte är en ort men ett område.
Det är inget oklart för Adam i hans omnämnande av Helsingländerna, i varje fall om man går tillbaka till hans geografiska beskrivningar, där befolkningscentran kallas "öar". Han beskriver Helsingländerna, inkl resten av de områden, som då bebos av "scridfinnar", i egenskap av en "Ö". Inget märkligt, bara svårförståligt för dagens historiker.
Går man till Selånger så hittar man den exceptionella fornborgen 'Tunaborg', midt emot gravfeltet Hög och Helsingtuna Kyrka. Såframt den gamla huvudorten hette 'Helsingtuna' kan man ju förstå hur Adam använt 'Helsingland' som 'ortnamn'. När Florenslistan sen använder bara Tuna lär det ju gå ihop.
Nu heter "Helsingtuna" i forntiden sannolikt bara Tuna. F ö finns det i princip ett Tuna i varje helsingskt "land" (det handlar om en federation), dock inte i de 3 vilka numera är södra 2/3 av Västerbotten. De var i mitten av 1200-talet 13 st (4 tredingsområden), trots att 3 förlorats till Norge ca 1177.
Det råder också ett konsencus, om att fornborgarna inom de f d helsingska landen, i princip alla är anlagda 3-400-talet. Först är de säte för en stormannafamilj med följeslagare, samt lager för handelsvaror. Därefter övergår platsen till att vara handelslager och kultplats, för att därefter redan under 5-600-talet vara övergivna. Det innebär inte att platserna inte av olika anledningar tillfälligt brukats i senare tider, men de har inget med ev städer eller marknader från senare tider att göra. ALLA Tuna inom Helsingländerna har en fornborg relativt nära. Tuna anses avlett av ett latinskt "Dunum", som betyder val-/muromgärdad by (jmf England). Kanske Tuna sedan var samlingsplats för ting ur resp helsingskt land.
Men det finns endast en plats där ett Tuna dessutom har en lämning efter en tydlig stad. Här samlas Helsingländernas "Allting" enlit alla texter, för här förvaras helsingelagen (försvunnen) och även den vimpel som flottans befälhavare skall föra (finns kvar).
