Tolkningar behövs för att skapa en möjlig bild. En bild som sedan i sig styr nästa tolkning osv. Dock revideras dessa bilder utifrån nytolkning av fenomenet när någon eller flera börjar ifråga sätta tolkningen, oftast utifrån skevheter i bilden, dvs när ny information tillförs skapas en allt större skevhet som tillslut pockar på en revidering. En samlad utveckling under 150 år är en relativ lång kedja av tolkningar och revideringar. Lite som att syfta in, tillslut hamnar vi tillräckligt nära målet för att slå ut den med en granat. Många finner detta otillfredsställande och önskar sig en skarpskytt som prickar målet på millimetern och kanske arkeologin kommer dit en dag men som nu är finns det allt för många variabler och okända faktorer, målet blir i form av en tank eller varför inte ett hangarfartyg, skarpskytten kommer bara att pricka små detaljer utan att sänka.
Kommer vi att uppnå en absolut konsensus gällande arkeologin, knappast, det finns alltid forskare som tolkar på sitt sätt, vilket är bra eftersom det är så vi ibland behöver revidera.
En tanke gällande kvinnliga krigare är väl vad säger utländska källor angående detta fenomen. Torde inte kvinnliga krigare väcka uppmärksamhet i den kristna omvärlden. Tänker på de direktkontakter som England, Frankrike, Tyskland, Rusland, Bysans m.m. hade med vikingarna. Nämner de detta fenomen? Själv kommer jag inte på något men å andra sidan finns det de som har bättre koll på källorna än jag. Omskrivningar om Amazoner i avlägsna regioner duger icke. Vi hade en lång tid med stora krigståg mot omvärlden från Skandinavien vilket troligen borde ha gjort avtryck i källorna.