Du måste antagligen fundera på innebörden av "olika arter". Olika arter kan helt enkelt INTE para sig med varandra. Definitionen för en art!
Däremot kan det finnas olika varianter av samma art, som var för sig anpassat sig till olika levnadsbetingelser i olika geografiska områden över jorden och där en annan variant av arten alltså inte skulle överleva i längden. Det är som sådant människans utveckling kan beskrivas. De varianter av människa vi kan urskilja under 100000-tals år är bara lokala ögonblicksbilder ur ett kontinuerligt globalt skeende. Vad som händer i tiderna mellan dessa ögonblicksbilder får vi bara antaga, om än kanske med goda grunder. Erectus, Heidelbergensis, Denisovan, Neanderthalensis och Sapiens är alla samma art men i olika utvecklingsstadier. Då för ex 200000 år sedan såg säkert inte en grupp Heidelbergensis särskilt märkvärdigt att möta en Denisovan, ungefär som vi idag ser att möta en asiat, och kanske grupperna bytte någon man resp kvinna med varandra. Därmed överfördes både DNA mellan grupperna och tekniksk kunskap.
Så långt tillbaks bör det varit så glest befolkat att möten mellan 2 människogrupper var något som man inom gruppen hänförde till sin sagovärld. Det flesta hade bara hört talas om sådana möten.
För att en art skall utvecklas med nya egenskaper krävs i princip vissa speciella förutsättningar. Arten skall vara under tryck att gå under. Den måste bli extremt fåtalig och samtidigt inom sig erhålla en mutation, vilken tillför nya egenskaper. Dessutom måste den muterande individen överleva och sätta flera barn till världen, vilka också överlever OCH dessa barn måste av tvång (fåtalig grupp) behöva börja para sig. Om inte kommer mutationens effekter att klinga av och bli utan långsiktig betydelse (eller icke-dominant).
En annan detalj är att de flesta idag tycks tro att om 2 "arter" (varianter) parar sig, så delar resultatet på DNA 50/50. Men så är det förståss inte. Varje variant har samma egenskapsbank i DNA som samtliga i arten bakåt har. Några få DNA-egenskaper särskiljer en variant från "basvarianten". Det innebär att om 2 varianter av en art parar sig, så kommer det nya DNA (i bästa fall) att vara uppdelat i 3 delar (enkelt förklarat, för det är förståss enormt komplext). Ett litet paket från den ena varianten och ett litet paket från den andra varianten och så den stora massan av bas-DNA. Den nya individen får bl a nya förhållanden mellan dominanta DNA-egenskaper och icke-dominanta. Det är ur detta en ev ny variant kommer att etableras. I krissituationen kommer kanske några tidigare icke-dominanta egenskaper i dagen som dominanta, vilka samtidigt innebär att den bärande individen får ökad chans för överlevnad. Dessa icke-dominanta egenskaper måste sedan möta en annan individ med samma DNA-kombination, d v s i situationen ett syskon. Detta innebär att chansen för en lyckad ny egenskap skall föras vidare långsiktigt är högst 0,25x0,25, om jag räknar rätt (inom en grupp på 8-15 män resp 8-15 kvinnor).
Notera att de flesta egenskapsframsteg inte är mutationer, utan är icke-dominanta egenskaper i DNA, vilket torde vara 80-90% av totalen, vilka uppstått under evolutionens gång och ligger och väntar på att miljön (åter) skall bli sådan att egenskapen behövs för artens överlevnad.
När alltså Pääbo påvisar att 1-2% av Sapiens DNA kan härledas till Neanderthalensis, så är detta enormt mycket mer än man kan vänta sig enligt min mening. Vi utgår ju från att dagens Sapiens är ett resultat av att Sapiens parar sig med Neanderthalensis (i Europa), men eftersom Europas 3 Neanderthalvarianter (DNA-påvisat) har samma refugieområden, som de 3 europeiska Sapiensvarianterna (haplogrupper) kanske det var tvärtom?