För mig är det rimligare att stiften etablerades allt eftersom respektive område var "redo för ett stift". Sigtuna och Eskilstuna fick sina först tror jag. Sigtuna som kungens enklav i det hedniska och splittrade Uppland. Eskilstuna kanske samtidigt eller t.o.m. tidigare som stift i det till Götaland nära knutna Rekarne (Eskilstunakistor, verkar initialt inte ha haft hundareindelning). Med tiden får dessa stryka på foten när Rekarne infogas i Sörmland och Upplands verkliga centralort är redo! Detta kan nu knappast bevisas helt enkelt, men det går ändå hand i hand med de vaga och skrala uppgifter vi faktiskt har.
Påminner om att det finns bevarade traditioner inom Mälarregionen om 3 kyrkliga missionscentra, där man kan misstänka att missionsbiskopar verkat, Botkyrka, Enköping och Eskilstunaområdet. Dessa kan "kopplas" till de 3 Romersk Katolska stiften inom regionen, d v s Romersk Katolikerna agerade för att konkurrera ut dessa missioner, bl a genom sin strategi att sluta sig till varje politisk självständig regions ledande ätt. Tore Nyberg har dock övertygande visat att Eskilstuna inte har något att göra med Tuna i Florenslistan (Tuna i Selånger).
Detta med administrativa indelningar är komplext. Att hundareindelningen är gammal råder inget tvivel om. Men överordnat hundarna, så ligger en blandning av tredingsorganisation med dubbelorganisation. Äldsta i Närke resp Västmanland är tredingsorganiserat. Folklanden också (attundaland, Tiundaland, Fjärdundaland), men här har något hänt som stör bilden, d v s attundaland borde ha ett hundare ytterligare och tiundaland har ett för mycket, samt fjärdundaland saknar 5 hundare. Även inom Södermanland kan skönjas en tredingsindelning, men där är bilden efter att denna splittras att många småregioner bildas. Sedan blir bilden ännu mer komplex då ett Syd-roden och ett Nord-roden tas in. Även Gutland, och troligen Ösel, är tredingindelade, vilket jag menar är den ursprungliga basen i de forntida administrativa systemen. Den splittring jag påtalar bör dock ha att göra med vad som händer i samband med att svearnas kungliga ätt är under utdöende, dessutom efter flera militära bakslag (t ex Knuts segrar under 1020-talet). Detta har medgett att den allians svearnas kungliga ätt har ledningen inom, splittras upp i självständigare regioner. När ätten sedan dör ut 1066, så söndras det gamla väldet ytterligare, bl a genom att de östliga riksdelarna avsöndrar sig, genom att andra ätter hävdar sig som arvsberättigade via kvinnolinjer (inbördeskrigen 1066-ca 1088). Bl a Rekarna är ett resultat av denna splittring och likaså folklandens anomalitét. Splittringen är alltså en process från ca 1000 (med olov Skötkonungs förvisning) till ca 1100.
Min uppfattning är dock att skeppslagsorganisationen i grunden var ett mycket lättadministrerat system (effektivt) ur alla samhällsaspekter för tiden (makt, socialt, ekonomiskt, religiöst, politiskt), så länge det hölls i stånd.
