I senaste numret av Populär arkeologi finns en artikel om Uppåkra av Lars Larsson. Artikeln illustreras med en rekonstruktionsritning av det påträffade templet. I en tidigare artikel i år i tidskriften Ale om Uppåkra har Lars Larsson också tagit med samma rekonstruktionsteckning. Kännetecknande för båda artiklarna är att man inte med ett ord kommenterar hur man kommit fram till denna rekonstruktion. Mot detta ska ställas den rekonstruktion som jag själv publicerade 2004 i boken ”Den skånska historien. Vikingarna” där det redogjordes för hur jag kommit fram till volymsberäkningar och konstruktionsdetaljer. Denna bok nämns över huvud taget inte i den institutionella litteraturen om templet. Nedan kallar jag min rekonstruktion för Foteviksversionen.
[modererat] Förstorad bild finns på:
http://www.foteviken.se/bilder/templet.pdf[Modererad bild]Skulle vara mycket intressant att ta del av de beräkningar man i Lund gjort för att få fram den presenterade tempelrekonstruktionen. Tveksamt torde t.ex. vara att den östra dörren i södra långsidan försetts med ett kraftigt utskjutande portparti bestående av två stora sidstolpar och ett utskjutande sadeltak. På de planritningar av templet som publicerats är det svårt att få belägg för dessa stolphål.
Det mest kännetecknande i Uppåkratemplet är dess begränsade ytstorlek, 13 x 6,5 meter, samt de fyra väldiga stolpar som en gång bildat en mittrum i byggnaden. Stolphålen till dessa är mer än två meter djupa och stolparna kan ha uppgått till 80 cm. I Lundaversionen har man emellertid inte tagit hänsyn till dessa. I rekonstruktionen har man höjt sidoväggarna så att dessa har samma höjd som mittpartiet. Osökt frågar man sig då varför man behövt dessa väldiga pelare i mitten av byggnaden? Rent konstruktivt behövs ju inte detta i den föreslagna rekonstruktionen. Det räcker med helt vanliga stolpar av tämligen beskedlig dimension och definitivt inte så djupa hål.
I Foteviksversionen har jag för sidväggarna utgått från en höjd som svarar mot bevarade äldre träkyrkor, ca fyra meter. Lundaversionens sidoväggar är däremot upp mot åtta meter höga. Eftersom den horisontala byggnadsytan är väldigt begränsad blir proportionerna härigenom märkliga, speciellt om man ser templet från gaveln. Tittar vi sedan på taket har man i Lundaversionen valt ett sadeltak med ett vertikalt gavelröste. Man kan här tänka sig två olika konstruktioner: sadeltak eller brutet tak. I Foteviksversionen valde jag brutet eftersom detta helt svarar till de hustyper som vi känner från 500-talet och framåt. Men det finns faktiskt också konstruktiva stöd för detta antagande. Om Lundaversionen skulle representera verkligheten är det mycket märkligt att man inte fört ned takåsens tyngder genom en mittstolpe i vardera gaveln. Det väldiga taket och det kraftiga timret har ju inneburit en väldig tyngd på speciellt gavelpartierna. Just avsaknaden av dessa mittstolpar i gavlarna gör att jag definitivt inte anser att Lundaversionen här har rätt lösning.
Kände det angeläget att ta upp de två olika synsätten på tempelrekonstruktionen eftersom man uppenbart från Lunds horisont vill presentera sin modell som den enda riktiga. Då tycker jag också att man ska redovisa hur man kommit fram till sina ståndpunkter, liksom vi har gjort på Fotevikens Museum. Du kan läsa utdraget om vår publicerade tempelrekonstruktion här:
http://www.foteviken.se/sweden/skane/uppakra/Templet3.pdf
