I Norge har man ett (neutrallt laddat) slangord för homosexalitet, nämligen "skeiv" (skev). I 2003 kom arkeologen Britt Solli ut med boken "Odin - en skeiv krigsgud", där källornas referänser till seid och sexualitet behandlas ingående.
- Det er på tide å ta tilbake den mangfoldigheten som vikingtida representerte både i kultur og i synet på kjønn, framholder hun. Vikingene var ikke som oss. De tilhørte på mange måter en annerledes og ganske så fremmed kultur. Bortsett fra de voldsromantiske innslagene er denne annerledesheten tonet ned. Jeg retter søkelyset mot vikingenes forhold til kjønnsroller, seksualitet og til dels meget ekstatiske religionspraksis. Det skjedde virkelig et radikalt kulturbrudd i og med innføringen av kristendommen som eneste tillatte religion, understreker Brit Solli.
http://kilden.forskningsradet.no/c17251/artikkel/vis.html?tid=24021I boken skildrar Solli vad som berättas i den saga-litteratur som blev till under kristendomens hårda regim - när sexuellt förtryck och fobi blev del av predikor, moral och lagar;
”Alle forskere har vært enige om at de verste skjellsord på norrønt mål var ergi (substantiv), argr (adjektiv av ergi) og ragr (metatese – dvs. omskifting av bokstaver – av argr). "Ergi" betyr i de eldste kilder alltid "seksuell perversitet", hos kvinner nymfomani, hos menn det å la seg bruke som kvinne, homosekualitet. (...)" (
s. 140)
Termen "ergi" används alltså ytterst stigmatiserande och knyts till "Odens sejdkonster".
”Religionsskiftet førte til mange endringer. Seiding og spådomskunst ble sterkt fordømt av det kristne presteskapet. Da kristendommen var innført, ble seiding kalt trolldom og forbudt på det strengeste. Ble noen tatt for å drive med trolldom eller spådomskunst, kunne de dømmes fredløse. De mektige volvene ble først til usle trollkjerringer, så til hekser, og med heksene vet vi hvordan det gikk.”
(s. 233)Solli drar alltså en klar linje vid religionens intåg som en tid där sexualiteten - och med den kvinnornas självständighet - undertrycks. I jakten på vår forn-nordiska paganism hittar Solli klara paralleller i samernas för-kristna kultur - i tråd med den bild Carl Thomas gav här ovan.
"Åke Hultkrantz argumeneter for at samenes mektigste gode, Veralden Olmai, er identisk med Frøy. Den samiske tordenguden Horagalles har samme virkeområde som Tor i den norrøne mytologien."
(s. 190)”Likhetene mellom norrøn sed og skikk og samenes religion og religionspraksis var store. Ekstatiske teknikker som seid og sjamanisme, divinatoriske teknikker for å kunne spå om fremtiden og fortiden, var sentrale elementer i både den norrøne og den samiske sed og skikk. Dette endret seg radikalt da de norrøne folk måtte ta den kristne troen. Elementer som fortsatt sto sentralt i samisk sed og skikk, ble brutalt og absolutt forbudt blant norrøne folk. Dette må ha hatt dramatiske for samhandlingen mellom norrøne folk og samer. Fra å være likeverdige samhandlingspartnere, ble samene nærmest å regne for djevelens apostler på jorden. Deres guder ble demoner og deres religionspraksis beviset på Antikrists tilstedeværelse.”
(s. 197)Solli bemärker att vi tolkar historia och arkeologi ut ifrån vår egen tids kristna/post-kristna moralnormer og föreställinger. Solli hävdar alltså att vi -"i vår paganistiske fortid" - inte såg något ogudligt, omoralsk eller förkastligt i en aktiv sexualitet. Tvärt om tyder uttrykk som "blot", "sejd", "trolldom" och "magi"/"ergi" på att men och kvinnor dyrkade
var sin variation av sexuella uttryck utan att risikera förplantning - i såväl vardag som när högtidar skulle firas ihop med familj och vänner.
Symboler där den kvinnliga "laxormen" lever i parallell med "midgarsormen" ikring Merkurs stav kan ses som en balans - där det kvinnliga och det manliga framstår som mycket likvärdiga principer.
