Stabila nomader

[Boreas]

Forntidens röda indianer har i allmänhet ansetts som nomader eller semi-nomader.

Nu har man hittat ett överraskande, genetiskt sammanfall - mellan dagens Tsimtsian-indianer i British Colombia och DNA-profilen från en 5.500 år gammal kvinnograv i området.

Det visar att endera indianer på Amerikas västkust har levt i en mycket stabil tillvaro genom tusentals år - innan kanonskeppen och järnhästarna från Europa dök upp.   

A groundbreaking genetic study led by a team of U.S. and Canadian anthropologists has traced a direct DNA link between the 5,500-year-old remains of an aboriginal woman found on a British Columbia island, a second set of ancient female bones from a nearby 2,500-year-old site and — most stunningly — a living Tsimshian woman from the Metlakatla First Nation, located close to both of the prehistoric burials along B.C.’s North Coast near the city of Prince Rupert.   

http://www.vancouversun.com/technology/Breakthrough+study+links+woman+year+grandmother/8622720/story.html

Liknande stabilitet har man upptäckts i England, där det i Cheddar fortfarande lever efterkommare av modern till den 9000 år gamla Cheddar-mannen från Goughs Cave. I Tyskland har man identifierat ca. 5.000 år gamla Y-DNA - från neolitiska gravar - som fortfarande finns i den lokala bondbefolkningen.

Forntidens amerikanska och europeiska ätte-samhällen lär ha varit långt mer stabila än många gärna vill tro. Genetiken lär tyda på det:

http://www.buildinghistory.org/distantpast/ancientdna.shtml

 

[Vetgirig]

Det är en ganska naturlig effekt.

Spridningsmekaniken för människa innebär att ca 15 par alltid stannar i ett revir. Genetisk statistik och kunskap om människans sociala förmågor visar att för ett långsiktigt överlevande måste människan leva i grupper om 12-15 par. För att få föda måste alltså ca 12-15 män samarbeta. Detta täcker även genetisk inavel och och att några män är gamla och inte jagar samt att då och då inträffar katastrofer, som innebär att en eller flera män dör för tidigt. För kvinnorna är förlossningar största faromomentet. Ur genetisk synvinkel bör det vara så glest mellan människogrupperna att de flesta levande vid viss tidpunkt aldrig träffar en människa ur en annan grupp. Att det finns andra människogruppor bevaras kanske i en sagovärld.
Under goda omständigheter kan en grupp växa och bli fler par, men vid omkring 30 par börjar sociala slitningar inträda. Då splittras gruppen i 2 delar, varvid en del ger sig iväg (eller drivs bort). Detta kanske händer 1 gång per 4-5 generationer, d v s per ca 100 år.

[Boreas]

Under goda omständigheter kan en grupp växa och bli fler par, men vid omkring 30 par börjar sociala slitningar inträda. Då splittras gruppen i 2 delar, varvid en del ger sig iväg (eller drivs bort). Detta kanske händer 1 gång per 4-5 generationer, d v s per ca 100 år.

Tycker du det kan förklara den genetiska spridning vi ser i Eurasien - där man fortfarande har ett begränsat antall y-dna?

Vart på kontinenten lägger du i så fall utgångspunkten för dom första - och äldsta - haplogrupperna?

[Vetgirig]

Enligt de rapporter jag sett i populärutgåva, så finns 3 refugier. Här hittar man var sin variant av Neanderthal och samma region anses som sannolik utgångspunkt för en haplogrupp.
https://www.dropbox.com/s/ecs8lf4zjzop2nv/Neandertalere%20m%C3%A5ske%20samme%20art%20som%20det%20moderne%20menneske.doc

1. SV Frankrike, Pyrenéerna, N Spanien
2. N Serbien, utdraget åt väster
3. Kaukausus
https://www.dropbox.com/s/04vfd8cf0fgs9ek/Three%20Neanderthal%20Sub%20Groups%20Confirmed%20ev%20a%20fourth.doc
Det finns en annan populärbild med 3 färgåtergivna regioner, men jag hittar den f n inte.

Jag hittar inte motsvarande bild för de 3 haplogrupperna med sannolikt ursprung i Europa, så du får nöja dig med nedanstående.
https://www.dropbox.com/s/ct4n6yx1gpgx5wr/Origins%20%E2%80%93%20age%20-%20spread%20and%20ethnic%20association%20of%20European%20haplogroups%20and%20subclades.doc

[Boreas]

Enligt de rapporter jag sett i populärutgåva, så finns 3 refugier.

Har vi inte kommit längre än till populärvetenskapens stereotypier, ännu?

Söker man på 'refugia' och sen 'refugium' hittar man en hel del trådar som redan behandlat denna fråga utifrån dom senaste forskningsresultat som föreligger. Visste han inte det, redan?

Det torde ha existerat ytterligare ett refugium, längre norrut - också. På andra trådar har man redan konstaterat att det fanns en rad arter växter och endera djurarter  i Skandinavien under största del av Weichsel-perioden.

* Bland dessa är mammuttar, bäver, tall och björk - och dom existerade även norra om Östersjön under LGM och Yngre Dryas. Senaste år har sen en mängd arkeologiska fynd - av boplats-fundament, verktyg och andra kulturavtryck - också bekräftat mänsklig aktiviteter vid Östersjön såväl innan som omedelbart efter Yngre Dryas.

* Distansen är plötsligt kort till dom mer kända boplatsfynd från Polen, Tyskland, Danmark och sydvästra Sverige - och fynd på 12.000 års ålder. Sen vet vi numer att (även) norra Amerika blev befolkat ca. 14.500 år sen - och i Finland diskuteras fortfarande om fynd från Varggrottan inkluderar "tiden mellan LGM och Äldre Dryas" - ca. 15.000 år före nutid.

* Variationen i dagens hybrider förklarar att ett antal arter överlevt i områden ikring Östersjön under den långa Weichsel-perioden, som med abrupta temperatur-växlingar avslutade den långa istiden i Europa, Asia och Amerika.

http://www.arkeologiforum.se/forum/index.php/topic,3699.msg29532.html#msg29532

Fynd från refugia-tiden:
http://www.arkeologiforum.se/forum/index.php/topic,4388.msg37050.html#msg37050

Från bruna till vita björnar - och människor (R1a/R1b, etc.):
http://www.arkeologiforum.se/forum/index.php/topic,3699.msg39018.html#msg39018

Social stratigrafi och stabilitet:
http://www.arkeologiforum.se/forum/index.php/topic,3655.msg38223.html#msg38223

Lite om åldern på I-E språk:
http://www.arkeologiforum.se/forum/index.php/topic,4447.msg37317.html#msg37317

[Vetgirig]

I så fall har forskningen avancerat rejält senaste halvåret. Det finns en rapport med en mer detaljerad bild som är senare (och tydligare) än jag pekade ut. Hittade den inte bara. Har du någon nyare tydlig info?

Det som du och Boreas diskuterar är långt efter refugietiden jag pekar på. Det handlar om 30-40000 f kr och 3 regioner dit människa och djur tvingas dra sig tillbaks och överleva istidens värsta delar. Då hade N Europa ändå en värmeperiod (behöver inte innebära att det samtidigt var mildare inom refugieområdena) och fram emot ca 20000 f kr så har det blivit ett nytt ismax som därefter går bakåt och isarna har nästan släppt till ca 12000 f kr då något händer, troligen i Nordamerika, som skapar ett bakslag under ca 1500 år (isarna ökar igen) i Nordamerika och lokalt i NV Europa (resp däremellan).

[Boreas]

I så fall har forskningen avancerat rejält senaste halvåret. Det finns en rapport med en mer detaljerad bild som är senare (och tydligare) än jag pekade ut. Hittade den inte bara. Har du någon nyare tydlig info?

Länken ovan är flera år gammal. Kanske du borde kolla in vad som redan postats - innan du ppdaterar oss andra på forskningsläget.

Det som du och Boreas diskuterar är långt efter refugietiden jag pekar på. Det handlar om 30-40000 f kr och 3 regioner dit människa och djur tvingas dra sig tillbaks och överleva istidens värsta delar.

Den sämsta delen av istiden var LGM  (18-23.000 f.n.) och dom senare Dryas-perioderna (16-12.000 f.n.).

Den värsta köldknäppen kom under Yngre Dryas - 12.900 till 12.300 - då man upplevde den kallaste period under istidens senaste 5 miljoner år.

Det var under dessa två köldperioder (LGM+Dryas) som hela det norra Eurasien avfolkades. En god parallell finns i mammutens historia, eftersom dom avtecknar samma mönster.

Under LGM dör dom ut i östra och centrala delen av norra Eurasien. Under Yngre Dryas dör om bort också i NV Europa. Under Alleröd-perioden lever dom sista mammutar i Skåne, Danmark och Estland - samtidigt med dom senaste kvarlevande människor från det arkaiska Eurasien.

Dom spår som där finns kvar berättar om Ahrensburg i Tyskland och Bromme i Danmark som dom sista populationer - INNAN Yngre Dryas.

Under Yngre Dryas kallaste tid - ca. 12.500 f.n. - finns vare sej människor eller mammutar kvar i hela Eurasien. Med ett undantag eller två, som vi fortfarande inte vet vart befann sej.

VAD vi vet är att dom arktiska människorna dok upp igen - i Danmark och Norra Tyskland - redan 200 år senare - alltså ikring 12.300/12.200 f.n.

Det är från denna, den yngre Ahrensburgskultur - att alla Nord-Europas mesolitiska befolkningar tillkommit. Såväl den östliga formen (Swidrien/Kunda/Ladoga/Komsa) som den västliga (Ahrensburg/Fosna/Hensbacka).
   
http://en.wikipedia.org/wiki/Germanic_substrate_hypothesis

[Vetgirig]

Du kan inte mena att 200 års praktiskt avbrott i arkeologi skulle kunna innebära något som helst. Arkeologerna har självklart inte hittat något under perioden ännu och människa och djur uppträder kanske på nya sätt. Hade du påstått 2000 år så börjar det bli trovärdigt. De sista mamutarna verkar ha funnits i norra Ural och på öarna norr om fram till för ca 8-10000 år sedan.

I Nordamerika lanserar man en annan teori, förutom kyla. S k yngre dryas karakteriseras av ett intensivt damm, som gör det svårt att andas för däggdjur (även människa), fyller igen mikrohålen i växternas gröna delar (då dör de), dessutom har dammet giftighet, det är hårda kontinuerliga Ö-V vindar. Dammet lägger sig i svackor meterdjupt och i lager om flera decimetrar i flackare miljöer. Länge trodde man att övre delarna av detta lager var början på det s k sterila skiktet, under vilket det inte skulle finnas spår av liv och i synnerhet inte av människa. När maten för bytesdjuren dör, så dör sekundärt även jägarna. Man måste förstå vilken enorm mängd damm som krävs för att skapa det s k sterila lagret och hur enormt många år det krävdes för så tjocka skikt (10-tals, kanske upp mot 100-tals år).

Stämmer inte denna beskrivning väl med grunden för de Euroasiska lössjordsområdena? De ligger i princip vid samma breddgrader, som det jag beskrev från Nordamerika. Var det snarare detta som åstadkom massutdöendet även i Euroasien?

[Boreas]

Du kan inte mena att 200 års praktiskt avbrott i arkeologi skulle kunna innebära något som helst.

Visst - nämnda 200-års period representerar nämligen avslutningen på den värsta köldperiod som hemsökte norra Europa och Asien under dom senaste 1,8 mill. år.

Perioden i fråga går från början på "stora köldperioden" - som börjar ikring 25.000 år f.n. (LGM) och avslutas med tre seriöst kalda slutklämmor, mellan 17.000 och 12.000 år f.n.

Den senaste köldkneppen kalls Dryas III och räknas från 12.900 till 12.100 f.n. (Den värsta delen av perioden lär vara åren mellan 12.500 och 12.300 f.n.) 

Från tiden innan LGM - mellan 25 og 40.000 år f.n. - finns det rätt gott om paleolitiska kulturer i såväl västra som östra del av det norra kontinenten (Aurignac, Solutrean, Magdalien/Azilian/Cresswell/Hamburg/Bromme).

Eftersom LGM slår in försvinner en hel del större däggdjur från dessa områden - typ sabeltiger, yllnäshörning, grottbjörn, giganthjort och mammut. Samma sak lär drabba neanderthaler och denisovaner.

Dom senaste spår vi har av neanderthaler påstås vara närmare 30.000 år och ligga i södra Spanien/Gibraltar. Dom senaste spår av mamuttar lär komma från Baltikum, Skåne och Danmark - och tillhöra Alleröd-perioden, vilken kuliminerade med början på Dryas III - 12.900 år sen.

Ett tusenår senare finns inga storhjortar och mammuttar kvar - knappt nog Cro-magnon-männsikor. Den demografiska "flaskhals" man deducerat från det genetiska materialet lär ha inträdt vid det här läget. När värmen och vegetationen kommer tillbaks - pr. 12.000 år f.n. - börjar alltså en mycket begränsad folkgrupp att vandra, padla och åka genom hela det norra Eurasien.

Frågan är alltså vart dom befann sej i mellantiden - under dom 200 mäst kritiska åren sen början på istiden.

I Europas arkeologi markerar denna period övergången mellan dom paleolitiska gentemot dom megalitiska  kulturer. Sen har man ägnat tid åt att spåra dom daterade fyndorter som ligger i just denna övergångsfas. År 2003 var temat ämne för en större konferens om saken, vilket resulterade i diverse publikationer - bl.a av Thomas Terberger från Greifswald.

Numer är pdf-filen från konferensen åter tillgänglig - så här kan man själøv leta fram dom dateringar som sammanställts. Här kan man själv se hur övergången från den paleolitiska Hamburg-kultur från Alleröd-tiden försvinner ca. 12.700 år f.n. - medan man överlever i Danmark, som Bromme-kultur fram till 12.500 f.n. Därmnäst går det ca. 200 år innan dom återkommer i såväl Danmark och Tyskland ca. 12.100 f.n.

http://www.arkeologiforum.se/forum/index.php/topic,4421.msg37972.html#msg37972

I detta samband blir dom 12.000 till 12.500 år gamla fynden från Hasselberga och Segebro mycket intressanta - som möjlig övervintring - innan man åter kunde befolka tunneldalen vid Ahrensburg, där Stellmoor nu framstår som en nyckelort. Den centrala fråga är gietvis varifrån dom måänniskor kommit - som efter istiden flyttade till såväl norra Tyskland som norra Polen och västra Litauen: 

... flint artefacts of Bromme tanged-point groups is considered to prelude the techno-complex of the Ahrensburg culture and would point to the provenience of Ahrensburg from Bromme culture.

As such, the Grensk culture in Bromme territory at the source of the Dnieper River was proposed to be the direct originator of Ahrensburgian culture.[5] 

http://en.wikipedia.org/wiki/Ahrensburg_culture

Sen dess har man letat vidare i söndra del av Baltikum, Polen och Ukraina - efter östliga spår av invandring. Vid univeristetet i Vilnius kollar dom båda vägar:

http://www.leidykla.eu/fileadmin/Archeologia/Archeologia_6/Summary/The_Final_Palaeolithic_Cultures_in_Lithuania.pdf

http://www.istorija.lt/la/satavicius2004en.html

[Boreas]

Ätt är ju något som främst framgår genom den nordiska sagovärldens nedtecknare och de ögon de hade fått från ca 900. Sådana som Snorre (m fl) har ju bara annammat dessa uttryck. Men vad kallas motsvarigheterna till "ätt"  t ex samtidigt med att romarna talar om "stam"?

Stam och ätt är - som sagt - samma sak.

Dom utgår båda från ett gemensamt, genetisk ursprung - typ "förfader" och "stammödrar". Sen kan en familj bli storfamilj och börja sprida sej - som 'ättelinjer' eller 'förgreningar' - vilket innebär att söner av ättefadern flyttar till en ny, gynnsam ort och "startar eget". På så sätt kan en ätt förgrena sej och befolka ett större område - t.ex. Uppland. Sen kan en senare generation från en huvudstam - som lärt sej odla marker och hålla husdjur - hitta bördiga marker i väster, söder och norr - och etablera nya, regionala centra, vilket småningom blir Västmanland, Södermanland, osv.

När storfamiljen förgrenats över större områden är dom inte en 'familj' längre - men ett 'folk' - i forn-sagor och krönikor också kallad "stor och rik ätt" - varför stamlinjen får kallas 'kungalinje' (jmfr. 'första-familj'), med regionala avläggare kallad 'adelsgrenar' eller 'adels-hus'. Sen får grenarna kvistar i varje härad och blad i varje hus - varför bladen på livets träd symboliserar varje bondes söner och döttrar. 

Sinnesbilden av ett 'livets träd' eller 'släktsträd' lär ju förklara hur 'ätt' och 'ättelinjer' förklaras som en 'organisk' helhet. 

När landet senare blivit rikt på gods och guld kan det - tyvärr - bli objekt för "främmande herrars" materiella åtrå, vilken lett till övergrepp, krig och ond, bråd död. Förmår övergriparna ta kål på kungen och alla hans söner är den ursprungliga huvudlinjen - stam-linjen - borta.  Av den orsak handlade alla större krig om kungens och prinsarnas liv. Går hela huvudfamiljen 'ut ur tiden' är det med ett omöjligt att upprätthålla den gamla, traditionsbundna arvslagen.

Utan stamlinjen står dom kvarvarande grenar och kvistar står utan sin gemensamma anknytning. Sen kan dom re-organiseras i lokala/regionala samband - och även lyckas kasta ut övergriparna. Men nu får dom hursomhelst göra ett nytt system för sin framtida konstitution och samverkan. Det är i sådana situationer att 'kvistar' från en och samma stam gärna sluter förband och gör en ny typ konstitution - där grenarna förbinds med eder och dylikt - som 'federationer' eller klaner.

När hellenernas gamla kungahus går åt under Trojakrigen får man nya federationer på det grekiska fastlandet. Samma sak i Rom några hundra år senare - då Roms kungavälde förlorar sin 'Jupiter-familj' och dom regionala adelshusen (patricierna) gör den första republik. Ett tredje exempel finns i Baktrien och Trans-Kaukasien, där den gamla ordern går förlorat efter perserkrigen och nya förband mellan dom nordliga adelshusen samlas som 'klaner'.   

En 'klan' kan även bestå av 'grenar' från olika stammar - gärna grannar - som båda har lidit samma öde efter flera generationer med krig. I Asien, där kineser, mongoler, vender, inder, perser och greker mötts - till såväl handel som krig, blev det omsider en mängd olika allianser - och dito klaner. (Dom historiska bilder och linjer som Pritsiak och andra försökt analyser är mao. mycket svårtolkade - såframt man inte hittar dom ursprungliga ättelinjer.) 

[Boreas]

På vilket sätt kan man se det?

Alla manliga y-dna har ett gemensamt ursprung - gärna kallad "Adam". Vart han befann sej och vilken gen-grupp han hade vet vi näst intill inget om - men vi vet att alla män på jorden fortfarande bär på ett derivat från hans y-gen.

Nu vet vi (också) att en av hans sena sön-söner utvecklade den genetiska förgreningen hg R* - som senast för 24.000 år sen. Dessutom VET vi - numer - att förfadern till denna R-ätten fanns i det norra Eurasien, som senast för 24.000 år sen.

Därefter fick man en lång och mycket kylig period - där alla större djur och växter decimerades i hela det norra Eurasien. Flera arter bland dom större däggdjuren dog helt ut, medan det bland endera arter fanns små grupper som inom en gynnsamma klimat-ficka (refugia) förmådde klara livhanken. Efter istiden kunde dessa återuppta sina gamla yrken och näringsvägar - och sprida sej på det nordliga kontinenten.

En efterkommare till istidens R-gubbar fanns alltså med bland dom överlevande, varefter han - likt Tjelvars son Havde - kunde bli ursprung till "flera nya och stora ätter". Ser man på dagens karta över Eurasien har R-gubbens efterkommare spridit sej i minst två olika stamträd - som hg R1a och R1b - varifrån dom utvecklat en rad större huvudgrenar (R1a1a/R1a1b/etc) - varifrån man kan hitta regionala 'grenar' och 'kvistar' - numer som 'avknoppningar'.

Dom människor som överlevde istiden i det arktiska Nord-Europa var MYCKET väl anpassade till det arktiska miljö. Även så var dom inte många som klarade brasorna 'fimbulvintern' igenom. Det kan röra sej om några hundrade, möjligen färre. Bland dom överlevande män vet man att hg R och I varit närvarande och bildat var sina ätter och ekonomier/kulturer - utan att vi ännu känner närmare detaljer.

Så snart temperaturen bättras något - ikring 12.100 f.n. - är dom emellertid fullt ut berädda att sprida seg över hela Väst-Europa - och något senare mot kontinentens östra delar. Enligt arkeologisk teori lär dom ha befolkat nord-områden genom 'knopp-skjutning' - där man etablerat 'avläggare' i nya, gynnsamma områden - som i sin tur spridit sej vidare.

Numer vet man att dessa pioneer-grupper kunde resa mycket långt - för att på kort tid uppsöka och etablera sej över stora områden. T. ex. befolkar Bromme/Hasselberga-kulturen hela väst-kusten av Skandinavien på mindre äån 500 år - från Skåne till Nordkapp. När man hittar flint-redksap efter norska kusten - där det inte finns naturligt - vet man ju att dom kommit från Skåne och/eller Jylland. Dessutom ser man att pioneerena på den västra del av Nordkalotten fortsatte få flinta från stränderna ikring Skagerak i flera generationer framåt - medan pioneerena som anlende från Finland till Varanger fick chokladflinta från Valdai-höjden sydost om Ladogan, der vattendelarn går mellan Baltikum och centrala Ryssland.

Spridningen för dom olika 'kulturer' kan alltså antas ha förseiggått i 'ätter' och 'ättegrenar' - som forcerat varsina kustar och vattenvägar: http://en.wikipedia.org/wiki/File:Europ%C3%A4ische_Wasserscheiden.png

Mer om spår efter ättelinjer - knutna till vattenvägar, fornborgar, skålgropsfält:
http://www.arkeologiforum.se/forum/index.php/topic,3655.msg38223.html#msg38223

[Vetgirig]

Boreas!

Visst - nämnda 200-års period representerar nämligen avslutningen på den värsta köldperiod som hemsökte norra Europa och Asien under dom senaste 1,8 mill. år.

Appropå dit inlägg, som börjar enl ovan.

Din beskrivning stämmer dessutom väl med utvecklingen inom Nordamerika. Vad orsaken än var så var det alltså något globalt omfattande i varje fall för N halvklotet. Däremot drabbades antagligen inte de människor, som hade nått fram till Australien, Nya Guianea, Sydamerika och förståss de som levde kvar inom Afrika.

I Nordamerika pågår en intensiv vetenskaplig kamp runte vilka människor som var "först". Först angavs Cloviskulturens befolkning vara först, underförstått att de kom enbart från Asien. Men sedan upptäcktes ett stort antal fyndplatser inom Ö Nordamerika med clovisliknande fynd, men bara så mycket mer tekniskt högstående OCH 10000 år ÄLDRE?? Sedan insåg (i varje fall en del) forskare likheten mellan fynd från Solutrean och de från Nordamerika.

Det framstår numera som att Clovisfynden representerar några få överlevande grupper av det katastrofala istidsbakslag, som sker ca 12000 f kr (eller om det är flera med relativt korta mellanrum). samtida med Clovisfynd finns andra fyndplatser där lämningarna pekar mot asiatiska kontaktvägar, d v s rörelser längs Klippiga bergen söderut, eller numera ansett som troligast, längs det dåtida kustbandet, varifrån sedan Klippiga Bergen här och där började passeras österut mot stäpperna, som då var mindre torra än idag. Det var t ex nästan ingen ökenkarraktär i fyndregionen för Clovis.

En intressant detalj är att i en av fyndplatserna för den Solutreanliknande kulturen i Nordamerika har gett nya fantastiska fynd. Arkeologen och numera professorn, som leder utgrävningarna gjorde sina "solutreanfynd", efter att han ställde sig frågan "Vad finns under", när han nått det skikt, vilket alla då kategoriserade som "sterilt lager", d v s längre ned fanns det ju inga fynd att göra. När han grävde vidare så hittade han lämningar efter människa under ett ca 50 cm "sterilt lager" (Solutrean?"). Sedan grävde man under många år tills man nådde ett nytt "sterilt lager", främst enligt kritikerna till Solutreanteorin.
Samma fråga ställdes, och man grävde vidare. Döm av förvåning när man hittade lämningar efter mänsklig aktivitet i lagernivåer, som borde vara minst 50000 år gamla. Nu försöker man hitta minst en liknade fyndplats till för att vetenskapligt bevisa dessa lämningar.

Men osannolikt är det ju inte, när man i delstaten Piaiu (Brasilien) har 100-talet fyndplatser med fynd efter mänsklig aktivitét daterad till 42-45000 f kr. Grävledaren, en professor vid delstatens universitet, anser att människa fanns i delstaten sedan ca 60000 f kr.

[Vetgirig]

När jag läste tråden, så kan jag inte låta bli att göra några kompletterande kommentarer.

Dom människor som överlevde istiden i det arktiska Nord-Europa var MYCKET väl anpassade till det arktiska miljö. Även så var dom inte många som klarade brasorna 'fimbulvintern' igenom. Det kan röra sej om några hundrade, möjligen färre. Bland dom överlevande män vet man att hg R och I varit närvarande och bildat var sina ätter och ekonomier/kulturer - utan att vi ännu känner närmare detaljer.

     Så som tråden är kommenterad, bl a ovan, så verkar föreställningen vara att det levde något 100-tal individer, som överlevde fimbulvintern. Detta bör modereras enligt den australiska tvärvetenskapligt framtagna modellen för människans överlevnad.
     Snarare är en förutsättning för överlevnaden att människan levde i familjegrupper. Optimalt är 15-30 par, samt deras barn. Färre än 15, så hotas familjens långsiktiga överlevnad p g a bl a inavel och fler än 30 så hotas gruppen av splittringar vilka bl a kan lösas genom dödligt våld. Men detta innebar samtidigt mekanismen bakom människans expansion, d v s att blev gruppen fler än ca 30 par, så drevs ca hälften bort. Förutsatt LÅNGT bort. Avstånden mella skilda familjegrupper var så stora att en individ ur en grupp bara träffade på en annan individ någon gång i sin livstid.
     En normal familjegrupp innebär alltså 75-100 individer (vuxna/barn, Unga/gamla)
15 par är optimalt ur flera andra aspekter. Gruppen måste tåla att någon/några ständigt var skadade eller sjuka och behövde vård. Man måste vara ett antal jägare för att i samarbete slå till mot större byten. Även kvinnor deltog i storviltjakten. Kvinnor svarade f ö för ca 60% av gruppens livsmedelsanskaffning.
     Blev gruppen för stor, så blev det svårare att skaffa tillräckliga volymer av livsmedel och att ha en långsiktig livsmedelssäkerhet (även om salt sannolikt var känt, så hade man svårt att "konservera" livsmedel). Man måste påminna sig om att det inte fanns tillgång till någon hjälp utifrån vid olika typ av kriser. Tog livsmedlen slut, dog man. Skadades man dog man om ingen familjemedlem hjälpte. Blev man gammal och inte kunde nå områdena där livsmedlet för årstiden fanns, så svalt man sannolikt ihjäl.

[Vetgirig]

 

Därefter fick man en lång och mycket kylig period - där alla större djur och växter decimerades i hela det norra Eurasien. Flera arter bland dom större däggdjuren dog helt ut, medan det bland endera arter fanns små grupper som inom en gynnsamma klimat-ficka (refugia) förmådde klara livhanken. Efter istiden kunde dessa återuppta sina gamla yrken och näringsvägar - och sprida sej på det nordliga kontinenten.

     Det kanske snarare handlar om ett övergivande av "obeboliga" områden, vilket för oss idag ser ut som ett ötdöende.
      Decimeringen skedde sannolikast på 2 sätt. Kvarstannare svalt ihjäl och överlevarna drog sig mot regioner där de kunde överleva. Kustregionerna är än idag de områden där livet har bäst förutsättningar att överleva. Det var sannolikt där de stora djuren och människorna hamnade. Problemet är bara att dessa refugiområden numera är översvämmade av isarnas smältvatten. Människans anpassning skedde f ö genom hård resp mjuk teknikutveckling. D v s man lärde sig den hårda vägen att förse sig med ändamålsenliga kläder, ändamålsenliga hjälpmedel (inte minsk båtar) och utnyttja havets livsmedelsresurser ännu effektivare. Samtidigt skedde en teknikutveckling i olika detaljer.
      Alla fiskare runt Nordsjön vet hur mycket fornlämningar man varje vecka drar upp. De holländska fiskelägena har kontainrar stående som regelmässigt fylls av stenverktyg, benknotor, trä (ofta bearbetat) etc. Det är likadant avseende Biskayabukten resp utanför Ö Nordamerikas kuster. Volymerna är så stora att antikvarierna inte längre gitter att kolla.
      Istidens effekter på människans beteenden resulterade i Europa i att den s k Solutreankulturen uppstod. dessa människor var bosatta i kustregionerna och levde så som inuiterna levde ca år 1000. Vtt antal verktygsuppsättningar och hjälpmedel (t ex kläder, båtar) är så lika mellan dessa grupperingar att man kan tro att den ena upstått ur den andra. Men det är snarare levnadsbetingelserna i deras livsmiljöer, som tvingat dem att utveckla likartade verktyg, tekniker etc.
       Solutreankulturens efterlevande bodde fortfarande längs kusterna när yngre dryas inföll.
 

[Vetgirig]

Av en händelse stötte jag på följande.

https://www.dropbox.com/s/agbkfmimu4eqkea/V%C3%A5re%20fjerne%20slektninger%20i%20Himalaya.doc

Intressant!