...Vad gäller Skuta och Vendel så är det ju faktiskt ganska vanligt förekommande ortsnamnsled, och därmed helt värdelösa för att bevisa en östskandinavisk kontext. Eller hur? Speciellt Skuta är ytterst svagt då det inte ens råder enighet att det rör sig om en plats eller en å.
Skuta är kanske inte alltför svagt ändå. Många "skut"-ortnamn i Sverige och antagligen även i Norden i övrigt är tidigast medeltida, då ordet lär ha lånats in från tyskan under högmedeltiden. Dessa ortnamn blir alltså här helt irrelevanta. Rensa från dessa, så finner du att "skut" inte är så värst vanligt. Men de finns, Åreskutan är kanske det mest kända exemplet.
Så:
I YT har vi en hövding som har krigat med liverna, vilken begravs på Skutans bädd.
I terrängen har vi järnåldershögar invid Skutån, nära Uppsala, Vendel, Föret, Lagunda.
Bevis? Nej, knappast. Men tillräckligt intressant för att reflektera över.
Om Vendel. Du skriver att det är ett ganska vanligt ortnamnsled. Hur tänker du då? Kartsök ger 88 träff på "Innehåller vend". Men rensar man från "La
vendel", "Gra
vendal" och andra uppenbart unga ortnamn, finner man att namnleden är direkt ovanlig. Ja, utom i Vendelsö och Tierpstrakten förstås.
Utanför Sverige, känner jag bara till namnet från norra Jylland, men det finns kanske många, många fler?
Om vi sedan hoppar till Snorre, så skriver han om ett Uppsala. Ingenstans i hans texter framkommer väl någonting som antyder att det finns ett särskilt Uppsala som ynglingarna huserar i och ett annat, som är ärkebiskopssäte? Kort sagt, kontinuiteten runt det som nu heter Gamla Uppsala är tydlig.
Det förefaller mig som om ditt resonemang utgår från att det först fanns
ett tidigare Uppsala, oklart var, så länge det inte var i Mälardalen
och att det sedan uppstod ett
helt annat Uppsala, det som idag är rikets fjärde stad, men att
alla äldre källor tyvärr tycks ha glömt bort att berätta detta för eftervärlden.
Eller, vad är det som jag har missförstått?