Deprecated: preg_replace(): The /e modifier is deprecated, use preg_replace_callback instead in /storage/content/83/155183/arkeologiforum.se/public_html/forum/Sources/Load.php(183) : runtime-created function on line 3 Uppsala Högar

Författare Ämne: Uppsala Högar  (läst 17711 gånger)

Utloggad Yngwe

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 702
SV: Uppsala Högar
« Svar #20 skrivet: april 06, 2013, 18:54 »
Personligen skulle jag säga att om det är "okänt" om brandlagret ligger på kremeringsplatsen så gör det troligtvis inte det. När man har kremeringsplatsen så syns det ofta ganska tydligt.

Men visst, riktigt stora bål, med väldigt mycket brandlager, ligger nog ofta på bålplatsen. Så är fallet med kungshögarna. Men de är ändå oftast ordentligt genomplockade, och mycket material har försvunnit. Dessutom har man ofta samlat ihop material till en gravarna eller ett svepkärl.


Menar du då att man från kremerinsplatsen städat bort delar av brandlagret för att sedan täcka över det som är kvar? I de benrika gravarna har man då städat bort betydligt mindre material, men alltså lyckats behålla materialet på ett sådant sätt att materialet ändå lyckas visa en likartad uppsättning av djurben? Men i städningen har man då ändå lämnat oförbränt trä?


Om svaret är ja så tycker jag ändå att det vi ser ändå mycket enklare förklaras med skillnader i förbänning.
" Det finns mitt i skogen en oväntad glänta, som bara kan hittas av den som gått vilse"

Utloggad AndreasE

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 947
SV: Uppsala Högar
« Svar #21 skrivet: april 07, 2013, 22:12 »

Menar du då att man från kremerinsplatsen städat bort delar av brandlagret för att sedan täcka över det som är kvar? I de benrika gravarna har man då städat bort betydligt mindre material, men alltså lyckats behålla materialet på ett sådant sätt att materialet ändå lyckas visa en likartad uppsättning av djurben? Men i städningen har man då ändå lämnat oförbränt trä?


Om svaret är ja så tycker jag ändå att det vi ser ändå mycket enklare förklaras med skillnader i förbänning.

För det första så är "benrika gravar" ingen väldefinierad kategori av gravar, och de flesta arkeologer använder vad jag vet benämningen ganska sällan.

Sen menar jag att ja, även när gravöverbyggnaden byggs över kremeringsplatsen så har man allt som oftast gått igenom brandlagret och plockat ut material från det. Jag tror att "städa" är fel ord, då det nog är närmare till hands att det fanns föreställningar om vad man skulle göra med materialet som plockades bort från graven. Som jag sa har man tex genomgående plockat bort alla större järnfragment från brandlagren i Mälardalen under vendeltid.

Och de benrika gravarna är troligtvis benrika för att de helt enkelt innehållit fler djur än mer benfattiga gravar. Utplockningen är i sig troligtvis slumpartad - alltså kommer det oberoende av hur mycket ben som plockats bort fortfarande finnas ett representativt urval av det ursprungliga materialet kvar. Möjligtvis kan vissa mer lättigenkännbara benfragment ha plockats bort av specifika anledningar, men moderna osteologer kan identifiera små benfragment från hela anatomin.

Att det inte handlar enbart om förbränningsgrad visas som sagt tydligt av att det finns ett regelbundet mönster i vilka delar av föremålen som återfinns i gravarna, och att vissa material i stort sett alltid saknas. Stora järnfragment som svärdsklingor, hjälmkalotter, större dolkar osv plockades bort, medan fragment av svärdsknappar, svärdsskidor, pressbleck, bronsspännen osv fick ligga kvar i gravarna.

Utloggad gangrade

  • Veteran
  • Antal inlägg: 594
  • Intresserad amatör
SV: Uppsala Högar
« Svar #22 skrivet: april 07, 2013, 22:23 »
Att det inte handlar enbart om förbränningsgrad visas som sagt tydligt av att det finns ett regelbundet mönster i vilka delar av föremålen som återfinns i gravarna, och att vissa material i stort sett alltid saknas. Stora järnfragment som svärdsklingor, hjälmkalotter, större dolkar osv plockades bort, medan fragment av svärdsknappar, svärdsskidor, pressbleck, bronsspännen osv fick ligga kvar i gravarna.

Kan man se samma mönster vad gäller benbitar? Är det alltid nån/några som saknas eller är det slumpmässigt?
Qui tacet, consentit

Utloggad Yngwe

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 702
SV: Uppsala Högar
« Svar #23 skrivet: april 07, 2013, 22:36 »
För det första så är "benrika gravar" ingen väldefinierad kategori av gravar, och de flesta arkeologer använder vad jag vet benämningen ganska sällan.

Sen menar jag att ja, även när gravöverbyggnaden byggs över kremeringsplatsen så har man allt som oftast gått igenom brandlagret och plockat ut material från det. Jag tror att "städa" är fel ord, då det nog är närmare till hands att det fanns föreställningar om vad man skulle göra med materialet som plockades bort från graven. Som jag sa har man tex genomgående plockat bort alla större järnfragment från brandlagren i Mälardalen under vendeltid.

Och de benrika gravarna är troligtvis benrika för att de helt enkelt innehållit fler djur än mer benfattiga gravar. Utplockningen är i sig troligtvis slumpartad - alltså kommer det oberoende av hur mycket ben som plockats bort fortfarande finnas ett representativt urval av det ursprungliga materialet kvar. Möjligtvis kan vissa mer lättigenkännbara benfragment ha plockats bort av specifika anledningar, men moderna osteologer kan identifiera små benfragment från hela anatomin.

Att det inte handlar enbart om förbränningsgrad visas som sagt tydligt av att det finns ett regelbundet mönster i vilka delar av föremålen som återfinns i gravarna, och att vissa material i stort sett alltid saknas. Stora järnfragment som svärdsklingor, hjälmkalotter, större dolkar osv plockades bort, medan fragment av svärdsknappar, svärdsskidor, pressbleck, bronsspännen osv fick ligga kvar i gravarna.

Men stora skillnader i benmängd på grund av att det är ett stort antal djur som bränts skulle då visa sig i siffrorna över hur många djur som man återfinner. Det tycker jag inte att man gör, det finns stora variationer i benmängd men ändå är antalet djur relativt likartat. Om du säger att urplockningen är slumpartad så går det inte alls ihop.
Det vi ser skulle bara kunna vara resultat av en mycket selektiv urplockning av material.

Varför plockar man ur järnet? Det låter märkligt att just den mest tillgängliga metallen tas ut...
" Det finns mitt i skogen en oväntad glänta, som bara kan hittas av den som gått vilse"

Utloggad AndreasE

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 947
SV: Uppsala Högar
« Svar #24 skrivet: april 07, 2013, 22:47 »
Men stora skillnader i benmängd på grund av att det är ett stort antal djur som bränts skulle då visa sig i siffrorna över hur många djur som man återfinner. Det tycker jag inte att man gör, det finns stora variationer i benmängd men ändå är antalet djur relativt likartat. Om du säger att urplockningen är slumpartad så går det inte alls ihop.
Det vi ser skulle bara kunna vara resultat av en mycket selektiv urplockning av material.

Varifrån har du fått att det skulle handla om likartade mängder djur i olika gravar? Mängden djur varierar enormt. Rika gravar med stora mängder ben har oftast många fler djur än gravar med mindre mängd ben. Glöm inte heller bort att MIND är en uträkningar av det minsta möjliga antalet individer av varje djurart. Procenten ben som går att artidentifiera är vanligtvis låg, ofta under 10%, och av dessa 10% (ofta mindre) ska man sedan försöka beräkna antalet av varje art, vilket kräver att man har lyckats identifiera flera fragment av samma del av samma ben. Det säger sig själv att MIND- beräkningar inte kan ses som absoluta antal.

Varför plockar man ur järnet? Det låter märkligt att just den mest tillgängliga metallen tas ut...

Det är det förstås ingen som vet. Tyvärr så kan vi ju inte fråga dem varför de gjorde som de gjorde...

Utloggad Yngwe

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 702
SV: Uppsala Högar
« Svar #25 skrivet: april 07, 2013, 23:28 »
Varifrån har du fått att det skulle handla om likartade mängder djur i olika gravar? Mängden djur varierar enormt. Rika gravar med stora mängder ben har oftast många fler djur än gravar med mindre mängd ben. Glöm inte heller bort att MIND är en uträkningar av det minsta möjliga antalet individer av varje djurart. Procenten ben som går att artidentifiera är vanligtvis låg, ofta under 10%, och av dessa 10% (ofta mindre) ska man sedan försöka beräkna antalet av varje art, vilket kräver att man har lyckats identifiera flera fragment av samma del av samma ben. Det säger sig själv att MIND- beräkningar inte kan ses som absoluta antal.

Det är det förstås ingen som vet. Tyvärr så kan vi ju inte fråga dem varför de gjorde som de gjorde...


Minsta antal är minsta antal men med jämförbar hantering borde också medföra jämförbara lämningar


Graven i Gunnerstad, Karleby och Örebro i nämnda rapport innehåller 38, 15 resp. 10 liter ben. Skillnaden i individer består i ben från ett fåtal fåglar och en katt.  Ett förhållande på 4 - 1 och 2,5 - 1  kan inte förklaras med fågel och kattben då samtliga innehåller häst får och nöt i samma kvantiteter. Vidare har graven i Viby 65 liter, alltså grovt räknat 2 - 1 jämfört med Gunnerstad, och detta trotts att Viby innehåller 6 gånger fler hästar och i övrigt motsbarande mängder av andra djur.


Detta visar med all tydlighet att mängden ben inte är relativt antalet djur. Jag tycker det är relevant att fråga sig vad detta betyder och i vilken mån det också kan påverka annat material.



" Det finns mitt i skogen en oväntad glänta, som bara kan hittas av den som gått vilse"

Utloggad AndreasE

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 947
SV: Uppsala Högar
« Svar #26 skrivet: april 07, 2013, 23:59 »
Nu kan inte jag kommentera de här gravarna specifikt, men fyra gravar är ett väldigt litet antal, och är knappast tillräckligt för att dra några långtgående slutsatser. Fåglar och katter lämnar så lite ben oavsett hur mycket ben som ligger i graven, att de knappast påverkar benmängden nämnvärt. Det är de stora djuren som lämnar stora volymer ben. Och vad menar du med "häst och nöt i samma kvantiteter"?

Som jag sa så beror mängden ben på olika saker. Generellt kan man säga att fler djur (och då framför allt stora djur) lämnar efter sig mer ben. Men sen så finns det, som jag påpekat, en variation i hur man har hanterat brandlagret, och oftast saknas delar av det.

Utloggad AndreasE

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 947
SV: Uppsala Högar
« Svar #27 skrivet: april 08, 2013, 00:05 »
Graven i Gunnerstad, Karleby och Örebro i nämnda rapport innehåller 38, 15 resp. 10 liter ben.

Vilken rapport talar du om? Jag har försökt kolla igenom tråden men ser inte var du nämner den? Om jag fick veta vilken rapport du pratar om skulle jag kunna ta en titt på den.

Utloggad Yngwe

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 702
SV: Uppsala Högar
« Svar #28 skrivet: april 08, 2013, 16:34 »
Vilken rapport talar du om? Jag har försökt kolla igenom tråden men ser inte var du nämner den? Om jag fick veta vilken rapport du pratar om skulle jag kunna ta en titt på den.

Uppgifterna är hämtade ur

Storgravsprojektet — osteologiska analyser

av yngre järnålderns benrika brandgravar

Av Sabine Sten och Maria Vretemark
" Det finns mitt i skogen en oväntad glänta, som bara kan hittas av den som gått vilse"

Utloggad AndreasE

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 947
SV: Uppsala Högar
« Svar #29 skrivet: april 09, 2013, 00:11 »
Jag har läst artikeln, och ser inte problemet. Gravarna med flest liter ben har flest individer av större djur (Arninge med 90 liter ben och 7 hästar och 11 hundar; Landshammar med 77 liter ben och 10 svin, 3 hästar, 2 nötkreatur och 9 hundar; Viby med 65 liter ben och 6 hästar och 6 hundar osv) eller så har det ej gjorts MIND-analyser på dem. Dessutom påpekar författarna att gravarna i studien har grävts ut under en period av 110 år med varierande hantering av benmatrialet av utgrävningspersonalen, och de varierar även i utformning (vissa är byggda på kremeringsplatsen, andra inte, vissa består av brandlager, andra består av gravbehållare fyllda med ben).

Utloggad Yngwe

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 702
SV: Uppsala Högar
« Svar #30 skrivet: april 09, 2013, 10:22 »
Jag har läst artikeln, och ser inte problemet. Gravarna med flest liter ben har flest individer av större djur (Arninge med 90 liter ben och 7 hästar och 11 hundar; Landshammar med 77 liter ben och 10 svin, 3 hästar, 2 nötkreatur och 9 hundar; Viby med 65 liter ben och 6 hästar och 6 hundar osv) eller så har det ej gjorts MIND-analyser på dem. Dessutom påpekar författarna att gravarna i studien har grävts ut under en period av 110 år med varierande hantering av benmatrialet av utgrävningspersonalen, och de varierar även i utformning (vissa är byggda på kremeringsplatsen, andra inte, vissa består av brandlager, andra består av gravbehållare fyllda med ben).


Ja visst. Processen måste ha skiljt sig åt. Visst har du helt rätt i att förbränningen inte är enda faktorn som påverkar detta utan frågan var om den är en av faktorena.
" Det finns mitt i skogen en oväntad glänta, som bara kan hittas av den som gått vilse"

Utloggad AndreasE

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 947
SV: Uppsala Högar
« Svar #31 skrivet: april 09, 2013, 23:56 »
Rent generellt så borde inte förbränningen påverka mängden ben nämnvärt, då benen inte försvinner om de utsätts för högre förbränning på ett bål, utan endast fragmenteras i mindre bitar. Detta betyder förstås dock att det är svårare att samla ihop benen både för arkeologer och de ursprungliga gravanläggarna, vilket möjligtvis skulle kunna betyda att gravar med högre grad av förbränning kanske generellt förlorat lite mer material vid hantering.

Utloggad Carl Thomas

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 876
SV: Uppsala Högar
« Svar #32 skrivet: april 10, 2013, 00:58 »
AndreasE, stenkammargravarna har brist på småbenen i fötterna om jag minns rätt. Jag har läst diverse teorier om varför. En teori var att man placerade in liken "avköttade" men benen hölls ihop av ligament och diverse senor.

Vilka ben saknas regelbundet i senare gravar? är det samma småben, alltså främst fötter men även händernas småben?

Om så är fallet saknas samma typ av  ben på stenåldern som under senare tid?

De mindre benen i fötterna verkar alltså inte vara så viktiga, alternativt, man plockade medvetet bort dessa ben för att hindra liket att "gå igen" alltså spöka för de efterlevande? Eller av något annat skäl.

Det är ju lätt att hitta förklaringar till att små ben försvinner eftersom de är små, man kan tappa bort dem under frakt av liket, eller de förbränns i ett bål, eller man hittar dem inte i bålresterna.

Thomas
Historia är färskvara.

Utloggad AndreasE

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 947
SV: Uppsala Högar
« Svar #33 skrivet: april 10, 2013, 11:15 »
Carl Thomas, din fråga går är svår att besvara när det gäller brandgravar, då de flesta benen inte går att identifiera över huvud taget. I en vanlig brandgrav kommer kanske 10% av fragmenten kunna identifieras till art och specifikt ben i kroppen, resten är i för små och indistinkta fragment för att kunna identifieras till mer än människa eller djur. Detta betyder att det är svårt att säga med större säkerhet om vissa delar av människokroppen regelbundet saknas. Större och tätare ben, som tex skalltak och rörben klarar ofta värmen bättre, och är därmed bland de delar som nästan alltid går att identifiera.

Av egen erfarenhet så skulle jag dock säga att fingrar och tår oftast verkar vara med i gravarna. Just dessa ben är ganska lätta att identifiera även för en som inte är osteolog så länge som tillräckligt stora bitar finns kvar. Jag har själv identifierat ett antal tå- och fingerben ("falanger" som det heter) i brandgravar jag har undersökt.

Utloggad Troels

  • Stammis
  • Antal inlägg: 198
    • Gedevasen.dk
SV: Uppsala Högar
« Svar #34 skrivet: april 13, 2013, 01:54 »
(Carl Thomas: En hypotes som framförs är ju att våra storhögar, som är uppförda under en ganska så kort tidsperiod, är gjorda av en grupp invandrare/återvändare eller kanske ockupanter. Alltså folk utifrån)

Det är väl förstås möjligt att så är fallet, men jag vet inte om så många arkeologer tror på den hypotesen idag. Det faktum att dessa sorters föremål hittas i den översta elitens gravar från Skandinavien i norr, till England i öster och Italien i söder, tyder för mig snarare på att vi har en europeisk övre elit som genom kontakter med varandra utformat ett gemensamt symbolspråk, i vilket föremål tillverkade i det frankiska området, och då framför allt i de merovingiska kungliga verkstäderna, spelar en viktig roll.

Det er egentlig ganske utroligt, at I i Sverige kan konstatere, at Uppsala-gravene rummer medlemmer af en europæisk elite, hvorefter I tvivler på, at der er kommet nogen udefra.

Vi har en pålidelig historisk kilde, Procopius, som kunne fortælle, at kongeslægten for nogle af Europas stærkeste lejesoldater – herulerne – ankom til Skandinavien i 510, da de var slået af longobarderne. En deputation fandt mange af slægten i Norden i 548, skrev Procopios i 551 tæt på begivenhederne, og de boede langt nord for danerne, hvor to af prinserne blev hentet til Beograd for at blive konger for den tilbageblevne del af herulerne, som udgjorde omkring 10% af den østromerske hær i de gotiske krige (Det er antageligt derfor der er fundet en Vendel-skjoldbule ved Tizza-floden nord for Beograd). De var ryttersoldater fra den hunniske hær og havde levet af krig og beskyttelsespenge – bl.a. af Bärnstens-ruten via den Moraviske Port til Norden. Det mest sandsynlige, de kunne gøre i Norden, var naturligvis at søge til Mälardalens ekspanderende økonomi (jern og skindhandel), som kunne finansiere deres livsform og havde brug for deres beskyttelse (jævnfør Jordanes omtale af de truede svenske slettefolk) og ekspertice. De tog ikke nødvendigvis magten, men har måske blot fået rollen som jarler (erilaR) og er blevet indgiftet i kongeslægten. De hjalp sandsynligvis med at opbygge den struktur, som de havde arbejdet i hos Odoaker (de udgjorde en stor del af hans soldater, da han væltede kejseren) og til sidst hos Theodorik. Det er jo det, I ser på i Upplands arkæologiske struktur og lokale centrer.

Den kendte herulske kongegrav i Blucina var i stil med Childerics i Tournais - med masser af cloissonne. De var dominerende i det mellemste Donau-område. I 507 to år før slaget mod longobarderne skrev Theodorik til den herulske kong Rodulf: “We send you horses, spears, and shields, and the rest of the trappings of the warrior; but above all we send you our judgment that you are worthy to be our son. Highest among the nations will you be considered who are thus approved by the mind of Theodoric.” Hvordan tror I, at de afsides svear pludselig blev en del af den europæiske elite? Lever Rudbeck stadig ? :)

Der kan læses "lidt mere" på min side her: http://www.gedevasen.dk/heruls.html

Jeg hævder ikke, at det er bevist, at de kom til Uppsala - men det er den mest sandsynlige forklaring på den ændring, der skete i Uppsala i 500-tallet - og hvor blev de ellers af i Sverige på den tid?

I øvrigt har Thomas jo på Rökstenen påvist en udpegning af en Radulf som forfader, som efter min opfattelse har nær sammenhæng med ovennævnte brev - men det var 300 år senere. Jeg har netop for et par dage siden fået de sidste brikker til at falde på plads omkring von Friesens observationer på stenen i kapitel 7, hvor også en variant af Thomas' teori passer ind i systematikken.
http://www.gedevasen.dk/roekstone.html

 

Utloggad stakodder

  • Veteran
  • Antal inlägg: 688
SV: Uppsala Högar
« Svar #35 skrivet: april 13, 2013, 13:38 »
Var står det i Ps text att de bodde långt norr om danerna 548?

Visst är det möjligt att det kom heruler till svearna, men varför erilar-texter längre västerut då?
Jag vet var Grendels grotta ligger

Utloggad Troels

  • Stammis
  • Antal inlägg: 198
    • Gedevasen.dk
SV: Uppsala Högar
« Svar #36 skrivet: april 13, 2013, 19:59 »
Var står det i Ps text att de bodde långt norr om danerna 548?


Det kan udledes af to oplysninger:

1. Procopius nævnte, at de først valgte en kandidat, som imidlertid døde hos danerne (som bl.a. boede i Skåne). Derfor var de nødt til at rejse tilbage og valgte så Datius. Han fortæller, at forsinkelsen medførte, at Justinians kandidat, Suartuas i stedet blev valgt i Beograd. Derfor må de have fundet Datius væsentligt længere mod nord. Procopius kendte naturligvis ikke Nordens geografi, men hans fortælling i 548 harmonerer ikke med von Friesens Blekinge-løsning.

2. Procopius præciserede, at han havde talt med øjenvidner, som havde set midnatssolen deroppe. Det tyder på, at de var beskæftiget med skindruten fra Lofoten over Medelpad. 

Citera
Visst är det möjligt att det kom heruler till svearna, men varför erilar-texter längre västerut då?

Fordi ErilaR-teksterne må være forbundet med vestherulerne, da en del af indskrifterne vestpå er dateret til 400-tallet - altså før kongeslægten drog mod nord. Vestherulerne i Nordfrisien blev arbejdsløse, da romerne trak sig tilbage fra England. Vi ved, at herulerne i stedet plyndrede de franske og spanske kyster midt i 400-tallet som pirater, og derfor må de også have søgt lykken mod nord.


Utloggad stakodder

  • Veteran
  • Antal inlägg: 688
SV: Uppsala Högar
« Svar #37 skrivet: april 14, 2013, 18:18 »


Det kan udledes af to oplysninger:

1. Procopius nævnte, at de først valgte en kandidat, som imidlertid døde hos danerne (som bl.a. boede i Skåne). Derfor var de nødt til at rejse tilbage og valgte så Datius. Han fortæller, at forsinkelsen medførte, at Justinians kandidat, Suartuas i stedet blev valgt i Beograd. Derfor må de have fundet Datius væsentligt længere mod nord. Procopius kendte naturligvis ikke Nordens geografi, men hans fortælling i 548 harmonerer ikke med von Friesens Blekinge-løsning.

Vad jag förstått av texten var det den långa resan i sin helhet och inte de lokala vändorna i Sverige som medförde valet av Suartuas. Datius och den första valet behöver heler inte ha funnits på samma ställe. Allt mellan Danmark och norra Norge är alternativen.

2. Procopius præciserede, at han havde talt med øjenvidner, som havde set midnatssolen deroppe. Det tyder på, at de var beskæftiget med skindruten fra Lofoten over Medelpad. 

Fordi ErilaR-teksterne må være forbundet med vestherulerne, da en del af indskrifterne vestpå er dateret til 400-tallet - altså før kongeslægten drog mod nord. Vestherulerne i Nordfrisien blev arbejdsløse, da romerne trak sig tilbage fra England. Vi ved, at herulerne i stedet plyndrede de franske og spanske kyster midt i 400-tallet som pirater, og derfor må de også have søgt lykken mod nord.

Jag har inte sett några speciellt noggranna dateringar av erilar-inskrifterna.

Förresten, någon som har tolkat Datius nordiska namn?
Jag vet var Grendels grotta ligger

Utloggad stakodder

  • Veteran
  • Antal inlägg: 688
SV: Uppsala Högar
« Svar #38 skrivet: april 14, 2013, 19:58 »
Jag gjorde en tabbe, min första kommentar hamnade mellan 1 och 2 ovan, inne i TBs svar.
Jag vet var Grendels grotta ligger

Utloggad Troels

  • Stammis
  • Antal inlägg: 198
    • Gedevasen.dk
SV: Uppsala Högar
« Svar #39 skrivet: april 14, 2013, 22:08 »
Vad jag förstått av texten var det den långa resan i sin helhet och inte de lokala vändorna i Sverige som medförde valet av Suartuas. Datius och den första valet behöver heler inte ha funnits på samma ställe. Allt mellan Danmark och norra Norge är alternativen.

Jag har inte sett några speciellt noggranna dateringar av erilar-inskrifterna.

Förresten, någon som har tolkat Datius nordiska namn?

Ja - alt mellem Blekinge og Lofoten er teoretiske muligheder, og sådan har jeg også behandlet det.

Mit grundlag for den historiske tolkning er den engelske oversættelse - men græskkyndige har ikke protesteret. Rejsen er beskrevet i to dele og begrundelsen for valget anføres som forsinkelsen ved "this journey", som normalt går på det senest nævnte. Det levner måske en mulighed for, at det er hele rejsen, som du skriver, men de illyriske heruler har næppe været ukendte med rejsetiden, da de i mange år havde boet ved ruten, hvorimod de ikke havde ventet, at udsendinge skulle rejse op en gang til. Procopius fortalte jo stort set intet om herulerne i Norden, så den udførlige beskrivelse af netop denne ekstra tur fremstår hos ham som forklaringen på den efterfølgende egentlige historie, at illyrerne derfor accepterede Suartuas i stedet. Hvis afstanden mellem daner og heruler var uvæsentlig var forklaringen overflødig. Så kildens indre sammenhæng og vægtning bekræfter den lidt svage sproglige tolkning.

Nu kan man jo i samme Procopius-afsnit læse, at Datius gik over til gepiderne, og den skjoldbule, som blev fundet der, er magen til Vendel XIV. Midnatssol-kommentaren peger som nævnt samme vej.

Nu gjorde jeg nok den fejl, at komme med et kort argument, mens argumentationen fylder 127 sider.

Moderne historikere peger på, at Jordanes' kommentar om danernes fordrivelse af herulerne gik på en samtidig begivenhed - og det skulle da også være besynderligt, hvis Jordanes og Procopius med to års mellemrum i samme by omtalte et møde mellem daner og heruler - adskilt med 300 år, når ingen før havde omtalt danerne. Efter ankomsten fordrev danerne altså herulerne og de boede stadig nord for danerne, da Procopius skrev efter Jordanes. Danerne må derfor have jaget herulerne længere op i Sverige, hvilket stemmer med Procopius, som i sit ordvalg omtalte deres bosættelse, som om de først bosatte sig ved Gautoi, og derefter slog sig ned det sted, hvor udsendingene mødte dem - og her har jeg fået det græske analyseret af en professor fra Wien. Derfor er det mest sandsynligt, at de først bosatte sig i Blekinge/Småland mellem daner og göter - og derefter blev fordrevet, da de begyndte at plyndre danerne - hvis vi skal tage de to historikere på ordet.

Datius' navn har jeg ikke set nogen forklare endnu, men det kan være en forvanskning. Det behøver ikke at være nordisk på det tidspunkt.

To norske Erilar-indskrifter er dateret til 400-tallet, og jeg har talt med Jørgen Ilkjær, som mente at Kragehul-spydskaftet mest sandsynligt også var fra 400-tallet ud fra ornamentikken.