"Bakom" denna fråga, kan man undra vad det är som gör att vissa språk har högre status än andra.
Som Piankhy nämnt tyskan, franskan, engelskan, men även holländskan/plattyskan.
Historiskt har vi importerat flest ord från de utländska kulturer som har varit mest värdefulla i att överföra kunskap till oss. Det är detta värde, denna nytta om man så vill, som har givit språket och dess bärare hög status.
En tysk bergsman, en fransk stenhuggare, en engelsk medicinkunnig munk, en båtbyggare från Nederländerna, osv, blir ju i kraft av sin kunskap högstatuspersoner. Det är exempel på "soft power" för att använda ett modernt inlånat uttryck.
Detta skiljer talarna av "högstatusspråken" från t ex finnar, ryssar, ester, från vilka ny kunskap inte har kommit i lika hög grad.
Ryskan är särskild tunt representerad, med tanke på hur stort och mäktigt det ryska riket har varit och att vi är gamla grannar. De enda orden i vårt språk som kommer därifrån tycks vara ord som beskriver särskilt ryska företeelser/förhållanden, tex: tundra, trojka, vodka, pirog, babusjka eller pogrom. Exempel från det senaste seklet är gulag, sputnik eller perestrojka.
Detta har då inte varit uttryck för "högstatus"-inlåning utan språket har haft ett behov av en benämning på dessa typiska ryska företeelser, även om alla dessa enkelt även kan uttryckas med "ickeryska" ord.
Lite lustigt är att det finskaste av allt finskt, och något som även svenskarna tagit till sitt hjärta, saunan, inte har lett till inlåning. Det gamla inhemska namnet har överlevt...
