Jag har lite svårt att tänka mig att våra förfäder som levde i städer levde i en fruktansvärt snuskig miljö med ankeldjupt träck och andra föroreningar på gatorna – och att en stad kunde kännas på lukten kilometervis.
Jag köper att grisar gick omkring på gatorna eftersom grisar håller rent och äter det mesta. Grisar är bra på renhållning.
Men, städerna hade brunnar – och det regnade antagligen lika mycket då som nu – och snösmältningen var lika stor då som nu, kanske till och med större. Då borde alltså brunnarna fyllas med förorenat vatten – och även grundvattnet borde ha blivit förorenat efter regn. Folk borde då ha dött av olika mag- och tarmsjukdomar. Kanske gjorde dom det?
Våra näsor och luktorgan har inte förändrats. Vem av oss skulle bo i en stinkande miljö som dessutom var hälsofarlig – utan att försöka städa upp i miljön? Jag tror inte våra förfäder var sämre än så.
I Bödelns arbetsuppgifter ingick t.ex. att transportera bort döda djur – och på vissa platser verkar en av arbetsuppgifterna även ha varit att tömma latrintunnor?
Alltså, vilka samtida källor har vi som beskriver dessa stinkande gator – eller är det senare generationer som bara tror att gatorna stank?
Thomas
