Ang Göta Älv. Lokalbefolkningen har alltid kallat floden "<Älva>". Det borde man dra slutsatser av. Det finns ytterligare en flod med samma namn, d v s "Elbe", vilket är detsamma som "Älva".
Ang germanska stammar. Alla diskussioner stupar på att vi uppfattar de germanska befolkningarna, som "nationalstater". Omedvetet. Detta gör att vi inte kan förstå de äldsta texter som finns kvar. Om vi istället för det romerska begreppet "stam" ser dem som klangrupper (eller grupper av klangrupper) enligt Pritsaks modell, så blir texterna begripligare. Vad som uppfattats som folkförflyttningar, kan lika väl innebära att en ny ledare med stöd av sin klan tagit makten inom en grupp av klangrupper. Det är påverkan av romersk lag via kyrkan som fått oss att idag se det som att den som har makten disponerar allt inom ett geografiskt område och samtidigt de människor som bor där. Germanerna (och alla icke kristna) såg det som att makten hade man över människor och därvid indirekt över de geografiska områden som dessa människor kunde dominera. En klan kunde alltså samexistera med konkurrerande klaner inom ett geografiskt område. I vissa områden blev det alltså maktvakum under germansk tid.
Ang Snorre! Jag kan mycket väl tänka mig att Snorre hade i uppdrag att skriva en historia om norska kungasläkten. Alla härskare vid tiden lät göra detta regelbundet för att legitimera sin ätts rätt att härska. Då gällde det att stödja sin "rätt" i gamla legendariska härskare och deras makt. Man lät framställa sig som legendarernas arvtagare. Uppsalakungarna är uppenbart sådana legendariska makthavare och samtidigt, så antyder Snorres nyttjande av dem att de nu är något som är borta. Ingen härskare skulle genom en historieskrivning låta underställa sig befintliga härskare. Nu finns det ju ett antal sagamaterial, som beskriver hur Ynglingarna delas i 2 grenar, varvid den ena utvecklas till Uppsalakungarnas ätter och den andra i ett senare skede blir den krets ur vilken de norska kungarna kommer att rekryteras. Snorre har inte nedtecknat samtligt material.
Götar! Enligt (främst) en del engelska historiker, så presenterar de Götarnas dominansområde, som varandes Området runt Vänern (inkl stora delar av N Vgl), runt Oslofjorden och sammanbundet av "Älva". Då får även begreppet "alfer resp alfheimar" en annan vidd. En anledning är de upprepade anfallen mot danska övärlden. Några av anfallen kan kopplas till rekrytering av krigare inom främst beskrivet område, men även till gränsområdena till detta. Det spelar ingen roll att några av anfallen kan ha skett söderifrån via "återvändare" från romersk tjänst, då de anfallande samtidigt bör haft skäl att var på väg norrut.
Tuna stift i Tuna stad, Helsinglanden (Selånger). Man kan inte tolka anläggandet av kyrkesplatser utanför var och en av de i Helsingländernas federation ingående länderna, som annat än att (Romersk) Katolikerna (och deras gynnare kungen) inte hade tillträde till de kyrkor som fanns inne i bygderna. Karaktären är mission. När träkapellen byggs (endast 1 kyrkesplats är utgrävd, Grundsunda), så har bygderna redan stenkyrkor och först ca 100 år senare byggs träkapellet också om i sten. Omkring 1350 (eller varför inte ca 1364, då Helsingländerna "kristnades" och underställdes ärkestiftet överges kyrkesplatserna. Tuna stad kan faktiskt vara samtida med Skara. Enligt min uppfattning är Helsingländerna, Gutniska Kusterna (det är vad de bilaterala avtalen med tyske kejsaren uttrycker vid tiden. Avtal med svenska kungamakten tyckte sig kejsaren uppenbarligen inte vara i behov av.), resp Värend/Finnveden av smålanden, står utanför kungamakten i det blivande Sverige. Gutarna behövde ställa upp med 7 skepp till kungens ledung, OM de inkallades i rätt tid (de borde disponera ca 100). 1800-talets historiker har övervärderat den blivande kungamaktens maktområde inom det blivande Sverige, vilket sedan ärvts in i vår tid.
