Det viktiga är väl vilka frågor man ställer i sin forskning och inför de undersökningar som görs. Visserligen kan äldre forskning finnas som en sorts grund i det man gör men det hindrar ju inte att man ställer helt nya frågor till det material som äldre forskare plockat fram och undersökt, och till det material man själv får fram. Nya frågor ger ofta nya svar och leder vidare bort från gamla tankestrukturer och obsoleta frågeställningar.
Absolut, du har helt rätt i detta.
Min mening är att vi visst ska använda oss av det äldre materialet, det är allt för omfattande för att kastas bort. Det jag efterlyser är en försiktighet när vi tolkar materialet. Eftersom tolkningen enligt arkeologer fyller en viktig funktion, som nämnts inte minst när man ska levandegöra arkeologin och förmedla den till allmänheten. I denna fas så måste man ju vara medveten om att man knappast kan hålla sig immun mot andras tankar och tolkningar, och än svårare måste det vara mot det som här på forumet ofta kallas etablerade uppfattningar. Etablerade uppfattningar är ingarlunda amatörernas påhitt, de refereras till av arkeologerna titt som tätt.
Jag har mycket svårt att tor att någon människa, arkeolog eller inte, kan låta bli att påverkas av sin omvärld. Därför tycker jag det är synnerligen relevant att diskutera hur man hanterar den risken, och därför tycker jag det är ytterst förvånande att man inte ens verkar erkänna att det finns en sådan risk!
