Hade jägar-samlarna bättre mental hälsa?

[Piankhy]

Då och då hör man tanken framföras att jordbruksamhället, och i ännu högre grad civilisationer och stadssamhällen, gradvis har inneburit inte bara sämre kroppslig hälsa för männaiskan men även sämre psykisk hälsa. Det hävdas att ju längre bort från det levnadssätt som satt sin prägel på oss under längst tid vi kommer desto mer psykiska besvär får vi.

Här är en artikel där det hävdas att jägar-samlarlivet är mer psykiskt hälsosamt, mer spännande och mer omväxlande än livet i jordbrukar- och stadssamhällen.

Life as an adventure

There is an aspect to the HG lifestyle that has received relatively little attention, an aspect that I have called "life as an adventure": the life of a hunter-gatherer is a sequence of smaller and larger challenges, positive as well as negative, with the main characteristic that most challenges are unpredictable, of short duration, and of extremely diverse type and intensity. In contrast, agricultural and industrial societies prescribe a highly regulated life, where tasks and duties are predictable, constant, uniform, and rule-bound.

http://ecco.vub.ac.be/?q=node/127

Vad tror ni, är mental ohälsa ett resultat av civilisationen?

[Lars Croft]

Jag tror absolut att mycket ohälsa är orsakad av ett för snabbt språng i utveckling. Eller att de alltid funnits men har blivit ett hinder först nu. Artikeln nämner till exempel ADHD. Idag ses (många, inte alla) personer med ADHD som problembarn. Detta är troligen pga den stängda tillvara som vi idag ska få plats i. Men vi ser ju också att många av de genier vi haft i modern tid är dem som haft olika diagnoser. I en tid då man inte skulle sitta still, rörelse var kanske rent ut sagt livs nödvändig (i större utsträckning än idag) så kan ADHD-personerna haft en betydande roll i utvecklingen.
Nu blev detta fokus på ADHD men det är det som jag funderat mest över

[Spiring]

Jag har också tänkt lite i samma banor. Vill inte förringa problemen som de med olika diagnoser har och känner, men jag kan tänka mig att människor med en del sådana personliga egenskaper skulle fungera bättre - kanske till och med bättre än människor som saknar dem - i andra typer av samhällen än det vi har här och nu. Och det skulle inte nödvändigtvis ses som personlighetsstörningar, något onormalt, utan kanske som naturliga variationer.

[Piankhy]

Kunskap om jägar-samlarnas levnadsätt kan måhända lära oss att förebygga och undvika depressioner. Här är ett utdrag ur en bok av en psykolog:

But how are hunter-gatherers able to weather life’s storms so effectively? Based on the available research, it seems that the hunter-gatherer lifestyle is profoundly antidepressant. As they go about their daily lives, they naturally wind up doing things that keep them from getting depressed, things that change the brain more powerfully than any medication. These range from exercising regularly and eating plenty of omega-3 fats to belonging to active social networks and getting enough sleep.

http://experiencelife.com/article/a-path-out-of-depression/

[supergeten]

Kunskap om jägar-samlarnas levnadsätt kan måhända lära oss att förebygga och undvika depressioner. Här är ett utdrag ur en bok av en psykolog:

http://experiencelife.com/article/a-path-out-of-depression/

Som skogsvandrare/jägare/fiskare så har jag alltid känt detta - fokus blir på nuet, skogen är medicin! Gratis sådan

[Spiring]

Lasse Berg har skrivit två intressanta och välskrivna böcker som anknyter till ämnet, "Gryning över Kalahari" och "Skymningssång över Kalahari". Sen kanske jag inte håller med om alla hans slutsatser. Om det han och många andra hävdar, att vår ämnesomsättning fortfarande är helt anpassad till "stenåldersdiet", till exempel... laktostoleransgenen är väl ett bra exempel på anpassning till jordbruks- och boskapshållningssamhälle. (Sen är ju bröd så gott...)

En fråga som är utgångspunkten för den andra av de två böckerna är i alla fall: Hur kommer det sig att människan frivilligt, som det verkar, övergav den behagliga jägar- och samlartillvaron för att binda sig vid plogen? Förmodligen måste det ha funnits något skäl som åtminstone för stunden verkade vara utmärkt. Kanske en parallell till ett sentida skifte i hur man försörjer sig - nuförtiden kan väl många avundsjukt se tillbaka på den fria, omväxlande bondetillvaron, då man jämför med löpandebandetliknande arbeten i baracker. Fast vad jag har hört av äldre släktingar, som var med om det slutgiltiga skiftet från småbrukartillvaro till lönearbete, så var lönearbete attraktivt av åtminstone en anledning: man fick betalt i pengar, som gav en viss frihet jämfört med vad jordbruket gav.

[Vetgirig]

Spiring!
Det finns ett samband mellan proteinrik diet och att att ammande kvinnor med den dieten är fertil mer sällan. Efter ungefär 3 år efter senaste förlossningen bli kvinnan fertil igen. Detta sker oftast i samband med att kosten kan innehålla ett överskott av frukter, nötter etc, d v s kolhydrater. Dessa kvinnor föder alltså ungefär vart 4:e år.

När sedan människa började inta en periodvis övervägande kolhydratrik kost, så blir de fertila snabbare, trots ammning. Deras barn svälter mer sällan ihjäl dessutom. De blir helt enkelt fler på boplatserna och grupper måste oftare bryta sig ut ur den befintliga boplatsen. Efter några generationer har befolkningen blivit så tät att dessa människor påverkar miljön, vilket i sin tur ger drivkraft att utveckla den nya formen för livsmedelsförsörjning. Sedan beror det även på VILKEN typ av kolhydratintag , som sker.
T ex på Trobianderna intogs kolhydrater, men tydligen av sådant slag att fertiliteten hos unga kvinnor startade först i 20-årsåldern eller efteråt, vilket förklarar orsaken bakom att kvinnorna (flickorna) trots ett väldigt aktivt sexualliv sällan blir gravida. Däremot är nästan alla kvinnor gifta vi 20 års ålder och då kommer barnen.

[Jerrark]

Enligt antropologen Lars Persson så har civilisationen och vårt moderna samhälle inneburit en sorts primitivisering av människan.

Generaliseringar är farliga, men man vågar säga att de samhällen som fanns fram till de stora stadsbildningarna, och sedermera industrialiserade samhällena, och vilkas struktur lever kvar hos naturfolken, hade och har en mera mångsidig värdering av individens roll. Om man ser samhället som en enhet av ett flertal horisontella strukturer, så har människan en roll i varje: religion, familj, konstnärligt skapande, jordbruk, jakt, hantverk osv. I ett samhälle där individen inte är ”yrkesspecialiserad”, utan har del i den totala sociala aktiviteten, blir värderingen mera balanserad; om man är mindre framträdande, ja, omöjlig i en av rollerna så upphävs den av andra, kanske till och med av en enda. Risken för att få ”utslagna” individer är minimal.

Hos oss har en av strukturerna, eller rättare en del av en enda, den penningekonomiska, ryckts loss och blivit den allt överskuggande, den enda värdemätaren och har i extrema fall blivit en filosofisk överbyggnad.
Detta, att ha en enda värderingsnorm, Penningen, har gjort att de andra strukturerna fått en felaktig funktion - som konsten i västerlandet – eller ingen funktion alls. Strukturerna atrofierar och en verklig primitivisering av människan inträder. Att ha endast en värderingsnorm - inte bara för människan själv, utan även för hela hennes omgivning och för naturen – är verkligen primitivt och det har troligen inte förekommit i någon samhällstyp sedan tiden för de äldsta jägarfolken, före Homo sapiens...

Vi bör betänka att vi har många miljoner år av jägar – och samlartillvaro bakom oss, och om vi primitiviserar våra värdenormer för individen, samhället och naturen, kommer arvet att göra sig påmint med brutal kraft. Exempel på det finns. Några hundra år av s.k civilisering betyder föga, vilket kan iakttas i moderna krig och i diktaturer av olika slag.

Lars Person i förordet till boken Lyssna vite man, 1998 (första upplagan 1973), s 14.           

[NiklasTyreso]

Dagens samhälle förändras snabbare än någonsin tidigare. Den stora världsbefolkningen leder till fler inovationer och därmed teknisk och kulturell utveckling.
Personer som inte är så förändringsbenägna, ex autismspektrum/aspergare och personlighetsstörda, bör kunna må och fungera sämre i en mer föränderlig modern värld.


Det är svårt att veta hur jägar-samlarnas kultur och samhälle fungerade och om det gav upphov till emotionell ohälsa. Mer nyligen var det nog mer olyckligt än idag:
- Var vi lyckligare för 1000 år sedan då vi satte ut spädbarn i skogen (som förbjöds vid kristnandet)? De utsatta spädbarnen som dog i skogen var nog mindre lyckliga än dagens spädbarn.
- Sägnerna om ättestupor antyder om att gamla vårdkrävande människor som låg andra till last bör ha kännt mer oro inför sitt åldrande än dagens gamla.
- Mosslik med strypsnara nedlagda i mossar där det även finns andra offergåvor till gudarna antyder att vissa människor nog gjorde rätt i att oroa sig för att bli dödade av religiösa skäl.

Barnadödligheten hos stenålderns befolkning var hög, vilket nog gjorde många föräldrar ledsna.

Det finns mycket som talar för att folkt inte var lyckligare förr.

[Adils]

Många s.k. psykiska problem torde nog kunna härledas till den omvälvning av den sociala stratigrafin som den neolitiska revolutionen innebar. Kanske hela den "moderna människans"  fixering vid ett ständigt nu och snudd på tvångsmässiga jakt på prylar som vi kanske inte ens behöver alstrats ur ett ursprungligt rättvisetänk? Hur vi i så fall har kunnat falla så långt utanför ramen som idag är förvisso ett samtalsämne i sig.

[Carl Thomas]

Nicklas tyreso har en intressant aspekt eftersom våra liv är idag en hel del ”tvärtom” mot våra förfäders liv. Förr överlevde folk på gammal kunskap de fick från sina föräldrar och sin omgivning. Hur man gjorde upp eld, hur man knackade fram redskap av olika slag, hur man tillverkade ett spjut och en pilbåge, hur man jagade, osv. Det var själva grundförutsättningen för att överleva.

Idag fungerar inte denna överlevnadsteknik alls, jag överlever inte om jag bara har den kunskapen i vårt samhälle –eftersom vi byter typ av samhälle hela tiden i rask takt - och jag måste hela tiden uppdatera mig, samt glömma det jag tidigare lärt mig så att jag får plats med mer nytt. Gammal kunskap är alltså en form av belastning  i vårt samhälle.

Jag började min bana med datorer med SPC programvara, sedan kom Windows med sina datorer på hela 30 MB hårddisk! Därefter har jag vandrat igenom alla windows olika programvaror fram till Windows 7 där jag befinner mig idag – och jag minns inte ens de tidigare versionerna, XP är redan för gammalt. Windows 8 kommer jag tydligen att ha på nästa dator. Jag vet inte, jag är helt enkelt inte uppdaterad längre när det gäller nya versioner av programvara. Köper jag en ny dator får jag med ett program och lär mig sedan det programmet – och när jag behärskar programmet är det redan för gammalt och minst två nya versioner finns som är snabbare, bättre, mer effektiva, osv.

Vi gick från bondesamhälle till industrisamhälle på 100 år. Vi gick från industrisamhälle till servicesamhälle på 50 år. Vi gick från servicesamhälle till datasamhälle på 25 år. Det tog sedan 12 år till multimediasamhället, sedan 6 år till nästa samhällstyp, sedan 3 år till nästa, sedan 1,5 år… Vi byter snart samhälle årligen.

Våra förfäder föddes, levde och dog i en för dem oföränderlig värld som de kände sig trygga i och alltid kände igen, deras värld förändrades inte nämnvärt. Det var lika bra – eller lika dåligt = livet var konstant. Det ger en stor trygghet – och det ger också möjligheter att utvecklas till en bättre jägare, bättre stenknackare osv.

Forntida människor kunde alltså "mäta" sitt liv och sin skicklighet mot referenspunkter som alltid fanns kvar. Det kan inte vi idag. Vi måste ständigt lära nytt.

Hur påverkar det oss?

Thomas

[Adils]

Då inställer sig frågan hur mycket vi egentligen kan ta in och bearbeta på ett bra sätt? Jag tror inte att människan är menad för ett snabbt stadsliv där det tutar och piper och ringer överallt, eller att ständigt vara uppkopplad mot omvärlden. Rätt paradoxalt att när man krymper världen blir den svårare att överblicka.