Man kan ju fråga dom som överlevde istiden i norra Eurasien hur dom förhöll sej till den verklighet dom levde i. Där var det inte mycket rum för kriminell verksamhet, fantasifulla dagdrömmar eller annat irrande. Utan en grundläggande naturfilosofi och en metodisk kunskapsutveckling skulle våra nord-europeiska förfäder helt enkelt inte överlevt, varken LGM eller Yngre Dryas.
Sen kan man ju glädjas av dom hantverk och konstverk dom begått under mildare millennier, så som praktfynden från Lascaux, Hohe Fells, Sungir, etc. Sen kan man ju märka sej att endera av dom idoler som framställts under paleolitisk tid - typ människofigurer med lejonhuvud - återgår i antikens symbolfigurer och medeltidens heraldik...
Så långt vi vet fick dom större civilisationer byggas av rationella varelser utan behov för externa aggressioner och krig. När större civilisationer sen upplev sociala tragedier, typ plundring, krig och förintelse inträdde emellertid en ny kulturform - och en ny era - där man gick från en högre till en lägre kulturnivå. Med Troja-.krigen kom denna epok till (södra) Europa och i processen framkom nya politiska gestalter, vars position var baserad på fysisk makt, häller än traditionell lag och historiska rättigheter.
I kölvattnet av en ständigt gränsöverskridande brutalitet blev politisk förtryck och en massiv fördumning legio - vilket ledde till utvecklingen av nya, politiska metoder och verktyg, där gamla lagar blev ersätt med nya 'ideologier' och gamla, naturvetenskapliga filosofier fick vika för den maktglada övertro - numer kallad 'religion'. När proselyterna för denna samhällsform bröt sej in i norra Europa - blev antikens kultur och naturvetenskapliga traditioner också här ersätt med politisk tyranni, kulturellt diktatur och religiösa ideologier. Det är inte utan orsak att man omtalat tiden mellan vikingtiden och upplysningstiden som "den mörka medelålder". Inte konstigt att vi efter denna epok undrar på om forntidens människor hade ett generellt överskott av vett eller ovett...
Genom dom senaste 3-400 år har lyckligtvis dom fria, självständiga akademier fått utvecklas i fred och återhämtat antikens klassiska vetenskapsideal. Per konsekvens kan vi nu äntligen glädja oss över dom resultat som metodisk arkeologi och naturvetenskap har förmått gräva fram av spår från vår antika forntid. Dom resultat som numer föreligger berättar väl - med all önskvärd tydlighet - att forntidens människor hade förmågan att bete sej både rationellt som kreativt och metodiskt. Idag vet vi ju att dom utvecklade sina kulturer i en jämn progression - på ALLA stora kontinent, parallellt - från äldre mesolitikum till antikens apex. Det vore alltså naturstridigt om förfäderna till Amerikas, Asiens och Medelhavets pyramidbyggare inte haft hum om naturens gång, hennes grundläggande fysik och
rejäla fenomener och resurser. Man skal inte låta sej lura av medeltidens irrationella mellanspel när vi söker analysera, fatta och förstå forntidens civilisationer och kulturmänniskor. Då är det vi som plötsligt beter oss naivt genom att projicera medeltidens filosofiska arvode - alltså vår egen irrationalitet - på dom.
