Boreas!Hur förklarar du det pågående stora kyrkobygget i birca (köpingsvik, Öland) ca 1100? Något liknande har inte noterats för någon annan plats i Sverige vid just den tiden. Byggytan är större än både Lunds Domkyrka resp Gamla Uppsala större kyrka. Kom inte och säg att kyrkan i Saltvik är oundersökt, för det har jag för mig den är utan att något särskilt monumentalt noterats.
Nu anses inte Ansgars och Unnis missionskyrka från 900-talet att ha varit monumental. Enligt dom uppgifter vi har om saken var det en mindre kyrka, som på Unnis tid hyste ett 30-tals medlemmar/sockenbarn.
Kyrkan i Köpingsvik är ju iofs. intressant på många sätt - men den tillhör alltså ett senare sekel. Kyrkliga monumentalbyggen uppstår först
efter att vikingatiden upphör - och 1100-talet nya maktelit kommer i gång.
Innan det nya Roms imperiala fasoner tog fäste i Norden fanns alltså antikens filosofiska, politiska och ekonomiska traditioner kvar - där Birka-handeln sen länge bundit ihop Nord-Atlanterns och Östersjöns olika produktionsmiljöer - och lagt grunden för den interkontinentala byteshandeln med Medelhavet och östra Asien.
Kärnan i den nordiska motståndsrörelsen mot Bremenkyrkan var i utgångspunktet den inhemska adeln, som också ansvarade för handeln. Eftersom dom första invasioner av Danmark (985), Norge (995) och Sverige (1027) och Finland (1050) blev historiska realiteter bröts den inhemska högadelns mankt - och dom nationella konstitutioner ersattes av en ny och främmande centralmakt.
Under implementeringsfasen av Roms merkantilism och mirakellära uppstod dock endera motståndsrörelser av lokal och regional karaktär. Med den gamla, inhemska handelsadeln (birkarlarna) som pådrivare fick den nya regimen rejält motstånd - såväl idologisk och politisk som ekonomisk och millitärt.
Under dom inbördes strider som härjade Norden mellan 1050 och 1250 gick huvudkonflikten mellan medlöpare och motståndare av den nya regimen - och dennes profitörer. Eftersom den gamla högadeln dött bort sen 1060 fortgick moståndet mot kyrkomakten som "rörelser", byggt på den gamla köpmansadeln (birkarlarna) och dom konservativa böndernas kvaravarande makt.
Från samtida dokument som överlevt inbördeskrigen i Norge är det tydligt att fronterna i regeln står mellan kyrkoadeln och deras 'korsmän' - kallad "baglerna" - versus den inhemska motståndsrörelsen kallad "birke-beinerna". Samma konfliktlinje törs ha varit den primära också i Danmark och det centrala Sverige - medan man undgick denna typ splitring i Finland, Helsingland och norra Norje, där regional handel mellan kunde fortgå utanför kyrkomaktens merkantila avbikter.
Den traditionella byteshandeln var alltså kärnan i den gamla "birka-principen". I mindre skala kom denna skick och säd att fortgå, som regionala vår- och höstmarknader, ända fram till 1900-talets början, då merkantilismens herrar blev enarådande ända upp i det yttersta Norden. Sen dess har både fjällbönder som samer och skogsfinnar fått lära sej att allt har en pris - och alla kan köpas med pengar. På senare år har man upptäckt att dom "civilisatoriska framsteg" som moderna historiker pådyvlat det kejserliga Rom - tack vare deras millitära, kommersiella och ideologiska erövringar - numer får ifrågasättas.
Det påvärkar givetvis vår uppfattning om dom antika civlisationer som förstördes under tiden, som bronsålderns kunnskapstraditioner och järnålderns lagstadgade institutioner. Det sätter även Nodens antika kulturer, jämte deras omfattande Birkahandel och lagreglerade samhällen i ett något bättre ljus.
