Gangade, Jag rekommenderar dig att tillverka en kam i horn , först då tror jag du förstår vad jag beskrev. Det har ingenting med förr och nu att göra.
När det gäller kammar gäller det att inte använda kraft nästan alls, minsta sidokraft bryter av tänderna. Om sågen ”fastnar” i sin gång bryter man också av tänderna. Överstycket är relativt enkelt att tillverka – men tänderna och deras inpassning i överstycket kräver, enligt min uppfattning, en yrkesman. När kammen är färdig skall tänderna poleras så att kammen inte ”luggas” när den används – vilket även det kräver mycket lätta händer/fingertoppar.
Att bearbeta järn kräver helt andra saker - och helt andra verktyg.
Första problemet med kamtillverkning är att få tag i råmaterialet – och det duger inte med vilket horn som helst, här kommer, som jag ser det, en yrkesman in i bilden som kan välja ut rätt horn till kammens olika delar. Tänderna tillverkas i ”bitar”. Varje sådan bit kan ha 5-6 tänder utsågade – och det får inte vara någon märg i tänderna, deras material måste vara homogent horn, alltså från ett horns utsida. Här gäller det då att hitta platta horn där det finns nog med material för tänderna.
Sedan skall en skåra skäras ut på kammens överstycken och ”bitarna” med tänder passas in bredvid varandra samt minst två hål skall borras i varje bit - och bitarna skall nitas fast. Nitar man fel, eller använder för hårt, eller för mjukt, material i nitarna, spricker dessa bitar – och hela biten måste bytas ut, en ny bit som passar in måste tillverkas – osv. Även med dagens verktyg är det svårt att tillverka en kam för hand.
Specialverktyg för denna tid är t.ex. små borrar som kan åstadkomma små raka hål genom minst tre olika lager av horn som det sedan går att nita ihop utan att det glappar någonstans. Med borr menar jag då inte dagens borrar eftersom de är rätt moderna – jag menar det man borrade med på den tiden, troligen en bit ”ståltråd” med ett platt vasst skär som var själva borren, där man böjt ståltråden till en vev så att man kunde rotera skäret – det var det jag använde när jag borrade hålen för nitarna.
Ett enkelt verktyg för oss idag att tillverka – men hur var det på medeltiden? Jag tror att ståltråd var bristvara för gemene man – men tråddragerier fanns ju på denna tid så det gick säkert att få tag på sådan tråd.
Det stora problemet, som jag ser det, var sågen man behövde för att såga ut tänderna på kammen. Den måste vara tunn, max 1 tjock mm gissar jag – och max 10 cm lång, gärna kortare eftersom man måste röra sågen bara några millimeter när man sågar. Sågar var absolut en bristvara eftersom sågar var unika på denna tid och de tillverkas av smeder på beställning – och de borde vara mycket dyra. Själva råmaterialet var enkelt att smida och slipa plant, men att fila ut tänderna var inte enkelt eftersom filar var det ont om. Tänderna på sågen måsta vaa helt jämnhöga eftersom sågen inte fick ”hugga” i materialet man sågade i.
Så, jag anser att det jag kallar för specialverktyg var just borren och sågen för att såga ut kammens tänder.
Nu kan man göra en kam med enklare verktyg, t.ex. kan man göra tänderna genom att dra en knivspets med dess nacke (platta yta) först och ”ritsa ut” mellanrummen mellan kammens tänder, det går – men tar mycket lång tid och det kräver ett enormt tålamod – och skicklighet. Men, jag tror inte att bönder, eller borgare, ville sitta några dygn och utföra detta arbete hemma i bostaden, de föredrog nog att gå till kammakaren och köpa sig en kam.
Thomas
