Kanske har ni lagt märke till att Finnveden och "rätta" (S) Halland överensstämmer gränsmässigt. Kanske var detta en gång ett enat land (det finns en uppsats eller avhandling som föreslår detta)? I slutet av 800-talet (Ottar) har uppenbarligen danernas inflytande inneburit att kusthalvan av landet allt hårdare dragits in i deras maktsfär. Vad delade man förutom land? Kanske tillgången på järn på bägge sidor om den dragna gränsen. Här låg länge sydsveriges (danernas) järnbärarland.
Motsvarande kan ha gällt Värend och att detta land en gång sträckt sig ända ut mot kusterna mellan Helge å och Helga å (Mörrumsån) och deras omland. Även här skedde kanske en delning, förslagsvis som ett resultat av slaget vid Helge å, dock att det finns synpunkter om platsen för slaget, så att det lika väl kan vara Helga å. Tiohäradsbygdernas lagsaga blir sedan efter "delningarna" ett resultat av nödvändigt samarbete för att motstå trycket från danernas maktsfär. De äldsta städerna vid mynningarna till Helge å (från ca 700) resp Helga å (inget konstaterat, men borde sökas) kanske ursprungligen var Virdarnas städer och tecken finns i källorna om att Ö Skåne stod under inflytelse av Svearna i varje fall t o m ungefär Erik Segersäll. I min värld existerade f ö inte dagens Skåne runt 1000, utan dåtida Skåne är för mig dagens SV Skåne (ungefär), d v s 110-150 skeppslag (senare socknar) inom en yta något större än Gotlands (har ca 97). Men detta ändras med freden efter Knuts seger.
Jag håller med om tveksamheten ang de bägge åarnas potential som transportled i varje fall i deras övre halvor, även om normala vattenstånden kan ha varit något större vid tiden jämfört med i dag. I nedre halvorna måste man antagligen dessutom årligen ha behövt organisera röjningsprojekt för att plocka bort fallna träd och uppdämningar. Bredare är inte dessa åar. Terräng (t ex stenblock i vattnen) och strandskog bör ha varit något helt annat då. Klarade man detta?
De som uttalar sig om att använda vattendrag för transporter har antagligen aldrig själv prövat på att frakta typ 1 ton varor aktuell sträcka. Svårforcerbara skogsområden är enligt min mening ofta överdrivna. Det handlar enligt min mening istället om hur bebyggelserna ser ut, bl a mängden, och om dessa är knutna till aktuell tids samhällssystem inom "centralbygder".
Däremot har vattendrag i alla tider varit riktmärken att färdas utmed. Det fanns ju inga kartor utan enbart muntliga beskrivningar. Ett stycke från vattendragen finns i regel torrare och fastare marker (ofta typ åsar). Visserligen måste man passera biflöden, men de är i regel mindre hindrande. Mitt förslag är att undersöka om det finns "vägstråk" av "keltisk" typ längs och parallellt med åarna, i utkanterna av bygderna längs åarna? Varor kan ha transporterats klövjade. Jag utgår från att ni vet vad "vägstråk" innebär?
Medeltidens stora exportartiklar från Tiohäradsbygderna var f ö (förutom järn) oxar och nöt, vilka flyttade på sig själv. I senare tider, från typ 1500-talet, försökte man från Svensk sida stoppa all gränstrafik och leda om handeln mot främst Kalmar, vilket innebar att få vägbanor (skilj mot vägstråk) drogs upp och underhölls över riksgränsen, om någon? Det är den situationen som lever kvar in i 17-1800-talen innan vägbanor har hunnit byggas.
