Författare Ämne: Fornnordiska adjektivs feminina nominativändelse  (läst 2633 gånger)

Utloggad Tomte

  • Stammis
  • Antal inlägg: 224
Fornnordiska adjektivs feminina nominativändelse
« skrivet: maj 01, 2012, 21:38 »
Många feminina substantiv slutade i fornnordiskan på -a i nominativ och på -u i ackusativ. Adjektiv och possessiva pronomen i femininum slutade väl däremot på -a i ackusativ, så att "Torbjörn lade denna sten över Helga, sin goda hustru" hette Þorbiorn lagði stæin þenna yfiR Helgu, konu sina goða. Vad var då adjektivens feminina nominativändelse? Vad hette "Helga, en god hustru, reste stenen efter Hemming, sin make" i fall någon skulle ha ristat (eller sagt) det? Vilken form skulle "god" ha haft i detta exempel? Bara goð? Eller goða även här? Eller något annat?

Utloggad Jan Owe

  • Stammis
  • Antal inlägg: 351
SV: Fornnordiska adjektivs feminina nominativändelse
« Svar #1 skrivet: maj 01, 2012, 23:11 »
Formen skulle vara goð, eller snarare gōð. Jfr slutet på stenen från Hassmyra (Odendisastenen), Vs 24, SigmundaR vaR [Oðindisa] systiR goð.

Utloggad Tomte

  • Stammis
  • Antal inlägg: 224
SV: Fornnordiska adjektivs feminina nominativändelse
« Svar #2 skrivet: maj 02, 2012, 01:44 »
Tackar :-)