En svår brytningstid
Sigtuna fick sin första officiella funktion alldeles i början på 1000-talet.
Då kan man väl utgå från at "stiftelsen" av "stifsstaden" Sigtuna som nationelt huvudsäte hade att göra med den tvådelning som på denna tid etableras innom alla de kungadömen (konstitutioner) som införlivades med Romerkyrkans välde.
Eftersom Vatikanen uppstår som maktfaktor - redan på 300-talet - ser man hur statsmaktens axe övergår från kunga- och keisar-linjernas kronologi til en himmelsk apologi. I efterdönet av ett effektivt statkupp får ett hårt prövad ämbedsväsen möjlighet att överta alla Romas gamla maktbaser - även om dom fick ta ansvar för suksessionen själv - i såvel andlig som kulturell, politisk och ekonomiskt mening.
Denna kyrkliga ämbetsstat utväcklar efter hand en mycket effektiv teokrati, som under 700-talet tar makten över de politiska och militära apparat i Frankrike och Spanien. Der bygger man straks nya församlingshus rundt i länderna, der nya föreståndare nu predikerar "den nya tids lära och den nya tids språk". Altså anordnade man latinsk predikan och sång varje vecka, jämte på de gamla, regulära högtider der fortfarande följer naturens gång.
När det teokratiska Rom bemäktigar sej de olika land i Norra Europa ser man samma konstitutionella paralell-struktur uppbyggas; vid sidan om den traditionella konstitution, der kungen er midtpunkt för det adelsväsen som knytte länderna i hop i et naturligt "kungarike". Her hade man altså en historisk kulturform, der kronologien avspäglade en enhetlig och kontinuerlig kultur, som styrde sej själv i pakt med de klassiska, kunskapsbaserade traditioner - som dom framgår av antikkens kulturer.
Slaget om Skandinavia
När dessa historiska konstitutioner fick underlägga sej "den nya tid" var premissen klara; All gammal historie skulle bort, all gammal kultur "moderniseras" och all produktion och handel skatt-läggas til att bekosta det nya ämbedsväsenet, vars huvuduppgift var att se til att ländernas olika ressurser - metaller, vapen, soldater, handelsmän, hantverkare, konstnärer, lärde - alt kom Den Eviga Stad til godo.
Efter at den "Heliga Tysk-Romerska armee" lyckades bryta Danevirke (985) var ägentligen "slaget om Skandinavia" över. Efter att den romerska keisarpretendat, Otto av Saxen, hade låtit sej bära fram til Limfjorden sto Sverige nest på menyn. Frågan var bara när och vart - och dermed HURDAN.
Inför en hoplös försvarsuppgift söker derför Olof Sköldkonung att axeptera kyrkans makt "i godo". Samtidigt måste han leva med den inländska samhälls-struktur, som fortfarande är mycket medvätna och mån om de gamla tradtioner - som dom även anser vara deras genuina historie - och dermed det kultursarv som ligger bas för deras historiska identitet.
På slutet av 990-talet gifter sej Olof Skotkonung med Edla, dotter av "en vendisk jarl". Venderna (Finnar/Balter) stog fortfarande utanom kyrkans välde, vilket kvalifierade bruden för kungens inhemska undersåter, som såg på svärdmännens misjonärer med ångest och fruktan. Paret residerar visserligen mellan Uppsalas gamla tempel, der härsar och jarlar möts med "valmän och vie-män", som gör sina blot. Paret får två barn; Emund och Ingegerd, båda uppfostras traditionelt.
[
