"Kasta" eller inte, man kan lätt konstatera att högar är ett standardmässigt sätt att begrava de döda, såväl män som kvinnor, bonde såväl som storman/kvinna, åtminstone från vendeltid och fram till medeltid. Jag tror jag argumenterat förut för följande: Det är inte nödvändigtvis någon artskillnad mellan "vanliga" högar och storhögar, bara en gradskillnad. Det finns storleksmässigt högar av alla storlekar från några meter upp till ett fyrtiotal meter i diameter. Arkeologerna har en gräns vid 20 eller 25 meter (kommer inte ihåg på raken) när man kallar högen för en storhög, men det är vårt nutida klassificerings-behov som infört det. Visst, en fyrtiometershög fick nog inte en vanlig bonde. Men vi kan inte koppla meterantalet till en speciell hierarkisk nivå i järnålderssamhället. Vi kan inte idag avgöra "kungsgränsen", om det nu fanns en sådan.
Gravskicket skiljer sig inte heller i grunden mellan en storhög och en halvstor, eller liten hög. Fyndmaterialet är nog ofta mer praktfullt i en riktig storhög, men gravskicket är samma gamla brandgravskick, med kärnröse, ev. urna osv.
Dessutom har vi båtgravar som ställer till bilden, med ibland lika påkostat gravinnehåll som en storhög. Kanske är det där vi återfinner våra gamla kungar och drottningar?
/Mats