Jag har nu botaniserat mer kring denna fråga och även frågat på en nysgrupp, men folk verkar ha nollkoll.
Det lättaste sättet att få svar på det här är förstås genom direkt information, men det verkar inte direkt finnas kvarvarande texter som beskriver förhållandet. Nu har jag förvisso inte läst en enda av de medeltida krönikörerna, men ifall de beskrev detta förhållande bör det finnas omnämnt i sekundär litteratur.
Som sagt, det enda jag har funnit är ett utifrånperspektiv hos en krönikör som reagerar mot vad man får förmoda är existensen av en form av dano-engelsk etnicitet, men den försvinner vid pass år 1200.
Ett sätt att närma sig en fråga som det här är att fundera över vilka som ger namn. Engelske kungen kan mycket väl ha kallat alla för engelsmän, och för överklassen kan det mycket väl ha varit så, och vid år 1200 förstås ännu mer så eftersom de själva började känna sig som engelsmän.
Men, det är inte alls säkert att allmogen tyckte detsamma. Exakt vad en människa identifierade sig som är svårt att säga, men de var nog helt medvetna om att de pratade engelska, även om de inte stavade ordet så. I en konfliktsituation mot några eventuella inkräktare skulle de nog därför kunna definiera sig som engelsmän, men annars kan det nog ha varit vad som helst. Deras uppfattning om vilken grupp de tillhörde kan ha varit väldigt lokal, typ, att de hade gjort skillnad på att vara göteborgare och på att vara kungälvsbo, och i dagligt tal, om man hade frågat dem, hade svaret kunnat vara på en sådan nivå.
Vill man veta mer om det här får man leta efter existerande domstolsprotokoll och annat, och uti olika krönikor. Av det lilla jag har läst tror jag inte att det fanns en northumbrisk etnicitet vid denna tid. England hade ändå existerat som kungadöme sedan åtminstone mitten av 900-talet. Även om Northumbria under några hundra år var ett mycket framgångsrikt kungarike är det inte alls säkert att folk i trakten kallade sig så. Det räcker att konstatera en så enkel sak som att landet skapades av två andra kungariken som hette Deira och Bernicia.
Något mer då, även om det inte alls längre finns någon struktur på detta inlägg
En författare som Alcuin nämner i princip aldrig Northumbria. I sin bok om Yorks biskopar, kunga och helgon förekommer inte ordet, och detta trots att han var född där och att boken handlar om området. I ett brev till Northumbrias kung skriver han en gång om patria, men landet verkar ändå inte vara nämnt, så kanske var det inte vanligt att använda uttrycket på det sättet.
Ta en titt på vad man kan finna för info i böcker om området. Det finns diverse litteratur där det ändå kan finnas mer information, även om jag aldrig har sett något
Läs också om olika medeltida krönikörer. Kolla på Symeon av Durham, t. ex.
Så, nu har jag ändå svamlat nog
