Från stamsamhälle till tidigt småkungarike.

[Karlfredrik]

Vad Diodoros från Sicilien skriver om folket bortom nordanvindens kingar,enligt Wikipedia:

Greek legend asserts that the Boreades, who were the descendants of Boreas and the snow-nymph Chione (or Khione), founded the first theocratic monarchy on Hyperborea. This legend is found preserved in the writings of Aelian: "This god [Apollon] has as priests the sons of Boreas (North Wind) and Chione (Snow), three in number, brothers by birth, and six cubits in height [about 3 metres]."[31]

Diodorus Siculus added to this account: "And the kings of this (Hyperborean) city and the supervisors of the sacred precinct are called Boreadae, since they are descendants of Boreas, and the succession to these positions is always kept in their family."[32]

[Ättelägg]

citat wiki

"Bure var ett urtidsväsen i nordisk mytologi. Som far till Burr och farfar till gudarna Oden, Vile och Ve kan han räknas som asarnas stamfader.

Bure skapades genom att urtidskon Audhumbla slickade fram honom ur en sten. Bure betyder "fager att skåda, stor och väldig"

[Boreas]

Vad Diodoros från Sicilien skriver om folket bortom nordanvindens kingar,enligt Wikipedia:

Tackar och bockar - oerhört intressant! 

Är det inte rätt märkligt att Diodorus beskriver nordbornas centrala konstitution på samma sätt som dom forn-nordiska sagor och krönikor?

Hade Snorre tilgång på Diodorus - eller hade dom båda tilgång på en och samma, gamla kunnskapstradition?

Eller refererar dom båda - var på sin kant - til den antika världens historiker och alllmäna kunskapstraditioner, som under medelåldern utrotades föir att ersättas av det nya Roms demagoger, teosofi och omskrivna historia - eftersom det teokratins militära välde, handelsdomener och kulturmonopol slog seg fram - från Medelhavet och - efter 1050 - ända ut "till världens yttergränser"?

[Karlfredrik]

Ett kan jag säga säkert, Snorre hade inte tillgång till Diodoros och de andra grekiska författarna. Vid denna tid lästes grekiska endast av teologer, och då inget "hednisk" material. " Detta är grekiska, läses ej" står det i marginalen på medeltida latinska texter. Först under renässansen lästes de grekiska klassikerna igen, tidigast i Italien på 1300-talet.

[Boreas]

Ett kan jag säga säkert, Snorre hade inte tillgång till Diodoros och de andra grekiska författarna. Vid denna tid lästes grekiska endast av teologer, och då inget "hednisk" material. " Detta är grekiska, läses ej" står det i marginalen på medeltida latinska texter. Först under renässansen lästes de grekiska klassikerna igen, tidigast i Italien på 1300-talet.

Tack igen. Mycket nyttigt att veta - om trons och censurens kraft under Medeltiden. Speciellt intressant eftersom Caesar påstår att kelterna hade ett skriftsspråk som liknade det grekiska - i hans ögon. Innan romerkyrkan inför et latinsk monopol och en teosofisk censur fans här mao. litterära kontakter mellan greker och nordbor. Myterna från Delos understryker ju även det... 

[Boreas]

I Rigstulan beskrivs hur et kungadöme utgår från en kärnfamilj, varifrån ett femdelad smhällssystem utvecklas - der idealen Rig (O-den) gör en regional högadel, som i sina respektive län (ringland) gör en lokal mellan-adel av häradshövdingar, varifrån alla bönder fick den 'o-del' varifrån en ny generation av 'allmogen' (trälarna) kunde skapas.

När kronprinsen sen tog över repeterades samma cykel ånyo, från den midpunkt var man alltid kunde hitta ättefaderns rakt nerstigande linje. När den gamla mittpunkten dog sto där omedelbart en ny, varför "livets träd" kunde "stå evigt grönt".

När man fortfarande minns ordspråket "Kungen är död - leve kungen" så ligger bakgrunden i den gamla kulturs beroende av ett stabilt 'kärnhus' för 'livsträdet', stabiliserande mittpunkt i den politiska vardag och mittpunkt för allmäna högtider och sociala ritual. 

Detta fem-delade kastväsen var tydligen mycket väl integrerad, eftersom dom 'lägsta' medlemmar är direkta efterkommare av dom 'högre'. Ättesystemets inre kraft låg alltså i dets reproduktionssystem, där banden alltid fick gå mellan 'kärnhuset' - som kungasöner och döttrar - till dom olika lands- och häradssäten. På så sätt blev varje bonde en son-sons son av gamla Erik - i tredje kastet - medan alla bondebarn (titulerade husfolk/gårdsfolk/trälar/allmoge)  kunne räkna sin ätt etter kungen i det fjärde och sista kastet.

På så sätt kom dom alla bli i samma släkt eller ätt - genom ett okänd antal generationer. Ända fram till detta 'stamsamhälle' invaderas och det gamla ättesamhället förstörs, så nya och främmande herrar kan få plats i rikets slott och sätesgårdar och överta dess politiska och ekonomiska makt.     

I dom äldsta lagar från NV Europa lär denna femdelade samhällordning ha varit legio. Jmfr. dom 'barbariska' anglo-saxer och visigoters lagar:

The Germanic law codes are designed for a clearly stratified society fixated on kinship.
...

At the head of the freemen was the king with the most rights and privileges. Under the king came the highborn nobility (OE æþelu, OS aðali, Germ Adel) and the warrior class (OE eorl, OS/OHG erl, ON jarl), below the nobility the ordinary freemen (OE ċeorl, Frankish baro, Burgundian leudis), and under the freemen the servant class: OE þēow, OHG dio, ON þýr, Goth þius.

http://en.wikipedia.org/wiki/Early_Germanic_law

Lägg märke till att träl i senare texter - och dagens engelska - översätts med "serf", från latinskans servus, Jmfr. service, servant, servera, servitör. Här fins alltså en grunnläggande skillnad på det grekisk-romerska begreppet 'slav' och dom äldre I-E begreppen husman/bondman/träl/serf/servus/tjänare.

I övrigt anges häradshövdingarna (eorls, jarlar) som en "krigar-klass" vilket är en övertolkning. I fören för var sina häraden och hundare vblev dom naturliga 'hövitsmän' när ledungar fick mobiliseras, men deras grunnleggande funktion var fortfarande civila - som 'lokala hövdingar' på varje häradssäte. I övrigt stämmer såväl källorna som tolkningarna med ättesamhällets principer, till punkt och prick.

När den nya kyrkans organisation kommer in i bilden sker det via politska rubbningar av mellanfolklig karaktär - vartefter dom får träda in på högsta nivå. Den omtalade "kristning" går altså inn i högadeln, vartefter den sprids från toppen neråt. Romerkyrkans intrång har mao. klara drag av det romerska vasall-systemet, där anslutande regimer får inkorporera 'främmande herrar' i sina konstitutionella organer - och ge dom status i samhällets centrala ('högre') organ:

This system was augmented by incorporating a separate class of clergy, among whom the bishops were as a rule considered of equal status as a nobleman.

http://en.wikipedia.org/wiki/Early_Germanic_law

Jmfr.:
http://en.wikipedia.org/wiki/Visigothic_Code
http://sv.wikipedia.org/wiki/Gulatingslagen

[Boreas]

Likartade samhällssystem lär ha funnits i hela den antika världen, från Kina och India till Sumer, Egypt, Hellas och Rom. På senare tid har man fått fram precis samma modell bland dom pyramid-byggande jordbrukskulturerna i Syd-Amerika.



http://frontiers-of-anthropology.blogspot.no/2011/04/caste-systems-of-ancient-india-and.html

I övrigt har man tidigare påpekat hur schackspelets struktur är en precis återgivning av just detta samhällssystems struktur - och regljera, lagstadgade inter-aktioner.

Åldern och ursprunget på schacktavlan är minimum 2300 år, men här dyker det ständigt upp nya - och stundom äldre - pjäser.

http://www.arkeologiforum.se/forum/index.php/topic,4476.0.html

[Boreas]

Vad Diodoros från Sicilien skriver om folket bortom nordanvindens kingar,enligt Wikipedia:

Hyperborea har faktisk blivit ämne för närmare studium även på senare decennier. Inte här hemma på berget givetvis, men endock. Timothy P. Bridgman är en klassisk historiker vid Binghampton i NY som har arbetat målriktat med antikens kontakter mellan greker och kelter.

http://www.binghamton.edu/cnes/people/faculty/timothy.html

2005 utgav han "Hyperboreans: Myth and History in Celtic-Hellenic Contacts" på Routledge i NY.

Kan laddas ner här:
http://www.scribd.com/doc/204721599/Timothy-Bridgman-Hyperboreans-Myth-and-History-in-Celtic-Hellenic-Contacts-Studies-in-Classics-2005

http://www.download-genius.com/download-k:Hyperboreans+Myth+and+History+in+Celtic-Hellenic+Contacts+by+Timothy+P.+Bridgman.html?aff.id=5218&aff.subid=10

[Boreas]

Nu berättar även  forn-germanska lagar om hur dom gamla, för-romerska samhällen - och dito lagtraditioner - sett ut. Samhällsorganisationen är tydligen femdelad - med en kunglig stamlinje som en centralt samlande och bärande princip - genom generationer.

Här går tydliga paralleller till dom forn-nordiska lagtraditioner - med tillhörande samhällsstrukturer, ting, lagar och lagmän. 

Several Latin law codes of the Germanic peoples written in the Early Middle Ages (also known as leges barbarorum "laws of the barbarians") survive, dating to between the 5th and 9th centuries...

Germanic law was codified in writing under the influence of Roman law; previously it was held in the memory of designated individuals who acted as judges in confrontations and meted out justice according to customary rote, based on careful memorization of precedent. Among the Franks they were called rachimburgs. "Living libraries, they were law incarnate..."

...

All these laws may be described in general as codes of governmental procedure and tariffs of compositions. They all present somewhat similar features with Salic law, the best-known example, but often differ from it in the date of compilation, the amounts of fines, the number and nature of the crimes, the number, rank, duties and titles of the officers, etc.

In Germanic Europe in the Early Middle Ages, every man was tried according to the laws of his own race, whether Roman, Salian or Ripuarian Frank, Burgundian, Visigoth, Bavarian etc.

A number of separate codes were drawn up specifically to deal with cases between ethnic Romans. These codes differed from the normal ones that covered cases between Germanic peoples, or between Germanic people and Romans. The most notable of these are the Lex Romana Visigothorum or Breviary of Alaric (506), the Lex Romana Curiensis and the Lex Romana Burgundionum.

...

Tacitus in his Germania gives an account of the legal practice of the Germanic peoples of the 1st century. Tacitus reports that criminal cases were put before the thing (tribal assembly). Lighter offenses were regulated with damages (paid in livestock), paid in part to the victim (or their family) and in part to the king.[4] The death penalty is reserved for two kinds of capital offenses: military treason or desertion was punished by hanging and corporal infamy [5] (rape) by throwing the condemned into a bog.

...

At the head of the nobility (adalmen, eaorls, ceorls and freemen) was the king overseeing the laws, rights and privileges. Under the king came the highborn nobility (OE æþelu, OS aðali, Germ Adel) and the middle nobility (OE eorl, OS/OHG eorl, ON jarl). The lower nobility were the ordinary freemen (OE ċeorl, Frankish baro, Burgundian leudis). Under these ceorls (peasants or freemen) came the laymen, called 'serfs'. Skilled serfs permitted to leave their homesteads were often called 'leysing' or 'free-men' (OE læt, freolæta, MDu laet, vrilaet, ON leysíngr). Otherwise common laymen were adressed as "tjod" (OE þēow, OHG diut, OMG deut, ON þjod, Goth þius). As the Roman church gained political power in Europe this system was augmented by incorporating a separate class of clergy, where their bishops were to be considered of equal status as a nobleman.

http://en.wikipedia.org/wiki/Ancient_Germanic_law

[Boreas]

Dom forn-nordiska lagtraditioner beskriver samma fem-delade samhällssystem, vilket innebär att dom baserats på dom samma historiska, kulturella och juridiska traditioner som ovanstånde exempel - innan dom gamla kungadömen fick vika och lagarna ändras - i takt och pakt med den teokratiska fundamentalismens intåg i Nord-Europa:

Medieval Scandinavian law, a subset of Germanic law, was originally memorized by lawspeakers, but after the end of the Viking Age they were committed to writing, mostly by Christian monks after the Christianization of Scandinavia. Initially they were geographically limited to minor jurisdictions (lögsögur), and the Bjarkey laws concerned various merchant towns, but later there were laws that applied to entire Scandinavian kingdoms. Each jurisdiction was governed by an assembly of free men, called a þing.

---

As with the other Scandinavian countries in the Medieval Age, Norway was governed by a system of þings at which the kings would convene to settle legal disputes. A jury typically consisted of twelve members, twenty-four members, or thirty-six members according to the importance of the matter in question.

---

In older times the laws were memorized by a lawspeaker (lagman). Around 1200 the laws began to be transferred to written form. This was probably due to clerical influences. The oldest of the Swedish provincial laws is the Westrogothic law or Västgötalagen, which was used in the province of Västergötland, in west Sweden. Like Gutalagen, it was written in its oldest version around 1220. Some regulations are likely to have their origins in the Viking Age. A stipulation that "no man may inherit while he sits in Greece", for instance, would have been useful during the Viking Age when many Swedes served in the Varangian Guard but less so when the laws were codified, at a time when such service had all but stopped.

http://en.wikipedia.org/wiki/Medieval_Scandinavian_law

[Karlfredrik]

Vad gäller "folket bortom nordanvinden" har jag svårt att tänka mig att kelter från England eller Frankrike seglade
ner via de ryska floderna, som beskrivs av Herodotos.

[Boreas]

Jovisst. Hyperboreerna fanns väl, enligt källorna, "bortom Kelternas rike" - med ön "Helixoea" i "Kronohavet" eller "Kronofärden" som huvudsäte - eller hur?
http://www.romanianhistoryandculture.com/hyperboreans.htm

Deras 'hel-iga monarker' lär ha bestått av en manlig respektive en kvinnlig troika - vilka verkar ha haft status som 'godar' och 'godinnor':
http://www.theoi.com/Phylos/Hyperborea.html

Dom tre 'hovgodarna' som beskrivs i Adam, Saxo och Snorre lär ha samma status - som 'helgade godar' - såväl i Asgård som i Uppsala och på Torsnes vid Reykjavik. 

Beträffande Hekateus beskrivning av Hyperboreerna och deras statsskick:
http://www.sacred-texts.com/cla/app/app68.htm

Här finns en ny värdering av Hecateus i boken "Herodotus and Hellenistic Culture" (Priestly, 2014) - från sidan 111:
https://books.google.no/books?id=IUbbAgAAQBAJ&printsec=frontcover&dq=inauthor:%22Jessica+Priestley%22&hl=no&sa=X&ei=Sb7fVPz8I5LmaKisgbAO&ved=0CCkQuwUwAQ#v=onepage&q&f=false

Parallellen till ättesamhällen lär vara tydlig, såväl som banden mellan Hyperborea och Grekland:

According to the traditions and historic data which we possess, the Hyperboreans, who figure in the holy legends of Apollo, appear as a branch of the great and powerful Pelasgian nation. Their pastoral and agricultural occupations, their social and religious institutions, are identical with those of the other Pelasgian tribes from the lands of Greece, Asia Minor and the Italic peninsula.

The Hyperborean shepherds, Pausanias tells us, referring to those who, together with their flocks, had reached the southern parts of the Pindus, have founded the Oracle of Delphi, which in the beginning had surely quite a modest character, conform to their pastoral life (lib. X. 5.7). Apart from shepherding, their agriculture also flourished. Each year they sent to Delos gifts of fruit and of their first wheat harvest. The religious custom of the Hyperboreans to sacrifice to Apollo from their first harvest (frugum primitiae) had a Latin character (Festus, Ad v. Sacrima; Ovid, Metam. X. 433; Tibullus, I. Eleg. V. 24).

The Hyperboreans had a state, political and religious organisation. Their constitution was theocratic. Boreazii, or Boreas’ descendants, were at the head of the political government, and at the same time they were the great priests of Apollo. The Hyperboreans are considered by the Greek authors as a people with very pure mores, and with feelings of justice superior, for that epoch, to those of anybody else. Mela (III. c.5) calls the Hyperboreans “cultores justissimi”, and Hellanic calls them “people who practice justice” (Fragmenta Hist. grace. I. 58. fragm. 96).

The Hyperboreans present in everything the character of ancient Latin mores and beliefs. They are kind and hospitable, religious, superstitious, loving predictions (oracles) and exorcisms. They play the flutes, the bagpipes and the “cobzas”, during the religious ceremonies honoring their gods (they also have a college of the “cobza” players for religious ceremonies, which corresponds to collegium tibicinum of the Romans – Mommsen, Rom.Gesch. I. 1856. p.159).

The tunes they play are sweet and harmonious. At the hecatombs or feasts thrown in Apollo’s honor, they sing continuously, with pleasant voices (Pindar, Pyth. X. 30). They are wealthy and lead a happy life. They cultivate also the sciences, especially theology, philosophy and poetry. They send to Greece their most cultured representatives.

In the genealogy of the prehistoric peoples, the Hyperboreans are shown as a Pelasgian branch. Their proto-father is Hyperboreos, son of Pelasg, the powerful king and patriarch of the entire Pelasgian nation (Pindar’s scholiast, Olymp.III.28 (Fragmenta Hist. graec.II,p.387)

https://shebtiw.wordpress.com/lost/hyperboreans/

[Boreas]

Det finns inga spår av "Hund" före "Härad" i VG. Allt tyder på att det är "Kind" som föregår (som i ÖG)

Frågan är om det behövs något "före" dom första häraden skipas.

Vad vi numer vet fanns här redan från tidig stenålder en gällande princip, där rättigheter beträffande områden och ägedom ärvdes - efter en ärftlig, patrilinjär princip.

Därmed definieras dom olika områden inom en region till fördelning bland herrarna inom en och samma 'ätt' - varför begreppet 'herred' resp. 'härad' får en enkel logik.

När man sen beskriver administrativa funktioner och arbetskrävande pliktskyldigheter uppstår lokala 'rotlar'/'roten'/'roden' - och regionala 'hundare' respektive 'fylkingar'/'fylken'.

Jag har en fråga, det verkar då så på det du skrev att inom Hundaret finns det en häradshövding – innebär detta att det finns härader inom hundaret och att dessa härad hade var sin häradshövding – eller, var ”hundarehövdingen” titulerad häradshövding?

Med all säkerhet det senare. Det framgår tydligt i källorna att det bara fanns en häradshövding i varje hundare. "Häradshövding" var titeln för domaren i häradstinget, och den titeln användes tydligen även när häradet var ett hundare så att säga.

Som framgår nedan nämns jarl som titel först i Orkneysagan som utspelar sig på 800-talet, med ett undantag för ett citat ur eddan. Saxo nämner en skånsk kung som blev jarl på 900-talet
http://runeberg.org/salmonsen/2/12/0862.html

Jarl-titeln finns med i dom äldsta texter vi har från forn-nordisk tid. På samma sätt finns den i dom äldsta germanska texter vi har - fast dom är väsentligt äldre.

I dom gotiska och germanska lagar från folkvandringstid framgår det ganska otvetydigt vart jarlar (eorls), karlar (ceorls) och trälar (serfs, servants) hörde hemma i ett femdelad kungadöme:

http://en.wikipedia.org/wiki/Ancient_Germanic_law

Äldst kända exempel på dessa gotiska lagar har man från vesi-goternas etablering i Spanien och SV Frankrike - ikring år 480 - med en viss Eirik som kung. Från tiden ikring 500-tal etablerar burgunder och merovinger liknande lagar. I England hade man samma indelning, där jarlarna satt i mitten, som häradshövdingar, för ett lagsystem som gick från en central kung och drottning till varje gårds drängar och pigor. Man törs utgå från att dom gotiska, danska och anglo-saxiska migranternas lagar hade sitt ursprung i dom land och dom kulturer dessa härstammade från.

http://en.wikipedia.org/wiki/Anglo-Saxon_law
http://en.wikipedia.org/wiki/Early_Irish_law

Ref.: http://www.arkeologiforum.se/forum/index.php/topic,6319.msg71072.html#msg71072

[Vetgirig]

Vad vi numer vet fanns här redan från tidig stenålder en gällande princip, där rättigheter beträffande områden och ägedom ärvdes - efter en ärftlig, patrilinjär princip.

Detta med patrilinjär är inte oemotsagt.

Vi vet att kvarvarande jägar-samlarfolk faktiskt oftast använder sig av matrilinjära principer. En kvinna leder. Möjligen är en man krigsledare. Finns många exempel.
När vi läser om krigsledare genom tidig historia fäster de tidiga europeiska uttolkarna störst vikt vid de män som nämns och kallar dem kungar, då dessa folk förutsattes fungera ungefär som européerna vid tiden, d v s slutet av 1800-talet. Men så behöver det inte ha varit. Det är inte ovanligt att kvinnan "bakom mannen" kryper fram när texterna studeras med nya ögon. Bekant är t ex de kvinnliga krigarna bland de tidiga ryttarfolken norr Svarta Havet och österut. Inte nog med att kvinnor var krigare. Flera gravlagda kvinnor har stupat i strid i egenskap av befälhavare och alltså gravlagts med de hedersbetygelser som en befälhavare "hade rätt till".

Även Etruskerna (Rom avviker där) hade kvinnliga härskare blandat med manliga. Detta präglar det etruskiska samhället i den grad att inte bara härskaren kunde vara kvinnlig, utan en kvinna kunde även vara släktöverhuvud.

Går vi sedan till Gallien, så är kvinnliga härskare lika vanliga som manliga. De rikaste gravarna som hittats i Gallien är kvinnliga, låt vara att den kvinnliga härskaren kunde utse en manlig befälhavare för trupperna. Detta är väl beskrivet av t ex Ceasar och andra romerska skribenter samt greker. Även i brittanien ärvde kvinnor makten om de var äldst. Romarna var själv starkt patrilinjära, så de skev om skillnaden eftersom de var förundrade över kelternas "underliga" seder, där detta att makten kunde ligga hos en kvinna för dem var djupt stötande.

Nu betyder inte de kvinnliga makthavarna att samhället var matrilinjärt i sig. Det var sannolikt i de flesta fall både och. Arven gavs i den ordning barnen var födda. Var det en kvinna, som var äldst, så fick hon makten, annars en son om denne var äldst. Gallerna delade däremot övriga tillgånga lika mellan barnen.

[Boreas]

Då återstår bara att hitta EN faktabaserad analys som kan bekräfta att något av det du skriver har någon anknytning till historiska verkligheter.

[Vetgirig]

Då återstår bara att hitta EN faktabaserad analys som kan bekräfta att något av det du skriver har någon anknytning till historiska verkligheter.

Vi har hur mycket arkeologi som beträffande etrusker och kelter. Etruskernas konst i gravkamrarna är lika talande som de bevarade, ännu inte tolkade skrifterna är. Vad gäller jägar-samlare så är undersökningarna om bushmanfolken i södra Afrika välkända.