Skillnaden på tama versus vilda "husdjur" - som renar, getter, får, hästar och kor - är väl svår att spåra, rent bilogiskt. Under senare decennium har ju ständigt nya fynd av 13-35.000 år gamla boplatser boplatser med ben från ren, getter, får och häst. Hur kan man avgöra hurvida dom senpaleolitiska renarna ikring Ahrensburg-dalen var tama eller vilda? Vad sen med grott- och gravfynd efter getter og får?
Tyder inte 35.000 år gamla hundar, handkvarnar och hantverk på att dom paleolitiska nordborna, från Bretagne till Baktrien,
också hadde förmågan att tämja både kor, får och getter?
Den senare är väl hursomhälst dom lättare att domisticera. Att göra specifierade brukshundar av vilda ulvar torde vara betydligt svårare än att lära kalvar av ren, får, get eller häst att tycka om människor - och sen lyda en husse och följa en matte...
Med dom senare fynd av tidiga hundar är det ju redan etablerat att den arktiska människans förmåga att tämja och untytja dom arktiska lantdjuren bygger på mellan-paleolitiska kultur-traditioner - eller hur?