En verklig förebild för Svanhild?

[Karlfredrik]

Jag funderar på att legenden om Svanhild
http://sv.wikipedia.org/wiki/Svanhild_Sigurdsdotter
kan ha en verklig förebild?
I Eddan berättar Gudruns Eggelse:

15. Men kring Svanhild
sutto tärnor,
och jag tyckte av barnen
bäst om henne.
Sådan var Svanhild
i salen hos mig,
som solens stråle
med sitt starka ljus.
16. Jag gav henne guld
och glänsande siden,
förrn jag gav henne bort
till goternas land.
Bland mina sorger
den svåraste är,
när på Svanhilds linvita
lockar jag tänker,
som de i gruset under hästars
hovar läto trampas.

Nu skriver visseligen Ammianus Marcellinus att goterkungen Ermanarik, kung av Greuthungi bortom Tervingi, begick självmord efter nederlaget mot hunnerna- Res Gestae XXXI:3,
medan enligt Jordanes skulle han på grund av underkungens svek låta makan Sunilda/Svanhild slitas sönder av hästar och att han sedan dödades av brödernas hämnd.
Vilken källa har rätt?

[Adils]

Såväl Svanhilds gymma död och hennes bröders öde, att bli stenade till döds, låter i mina öron "ogermanskt"och onödigt grymt. Det har väl av hävd alltid varit så att högättade fått dö av svärdet ?

[Ájlis]

Ermaneric (Jörmunrek), begick som sagt självmord vid Hunnernas attack AD 375 enligt A M (se KarlFredrik, ovan). En legens komponerades kring honom, där hans hustru Wunilda, blev Svanhild,  som i legenden blev till dotter till Gudrun och Sigurd. Gudrun hette egentligen Kriemhild. Sigurd (Fafnersbane) var Siegfried, son till den burgundiske kungen Gundicar, detta enligt sagorna. Attila ( Etzel i legenderna) i sin tur gifte sig med Hildico, dotter till en germansk kung, hon har i sin tur kallats för Gudrun och ansetts vara samma som Kriemhild...

Det finns ingen riktig tidsordning i sagorna jämfört med historiska fakta, dock kan man säga att tiden i stort stämmer överens med tiden från Romarrikets fall till de sista germanska folkvandringarna.