Det verkar som om provocerat lidande och hemsk död fascinerar och att man väldigt lätt tolkar in offer - och även kannibalism – i materialet man hittar. Undrar om inte detta är ett omedvetet utslag av våldstänkande = att ”vi är bättre än vad de var - för vi gör ju inte sånt här”?
Lägg till några materiella och sociala vinningsmotiv, jämte en skrupulös motivation och brutalitet, så hittar man just en förklaring på varför man behövde stigmatisera alla dom folk man ville erövra, plundra och lägga i länkor. När man örbereder ett massmord eller en etnisk utrening så tvingas man skapa enfiendebild som är stark nog att få ens egna soldater att det är "nödvändigt" att livet av dom utpekade offer. Colombus hade ju knappt hittat San Salvador innan han började skära händer och fötter av alla infödda som "praktiserade sina riter". Dessutom ville han veta vart deras "legendarika stora guldskatter" och "byar av guld" (Eldorado) låg gömt...
Femti år och några miljoner indianerliv senare visste precis hela Medelhavet att man hittat en kontinent med "vilda halvmänniskor" på andra sidan havet. Då gick redan konvojer med intill 28 skepp årligen över Atlanten - med krut, kulor och missionärer den ena vägen - och guld, silver och edelsten den andra.
Sen skal man ha oss till å tro på dom kriminella säger-herrarnas stigmatiserande smutskampanjer - syftat på att försvara ens egna brott mot mänskligheten genom att smutskasta offret. Liknande strategi användes många år tidigare, då fienden - alltså "dom andra" - befann sej
norr om: a) Rhen, b) Ejdern, c) Danevirke, d) Öresund e) f) Skagerak, g) Ålands hav h) Finska viken - i åren mellan 750 och 1050 e. Kr. Under tiden fick vi höra recis samma typ berättelser om dessa "vilda, bestiala och våldsamma norrborna".
Till skillnad från dom kvarlevande Inka, Maya och Hopi så tycker dagens skandinaver och finnar att helt ha glömt och gömt dom övergrepp som dom själva utsattes för. Ett lyckligt undantag är samerna som haft rötter kraftiga nog att stå emot och minnas dom förtät som gjordes när kolonialisatörer och missionärer slutligen nådde nordkalotten. Tyvärr hade det övriga Skandinavia då själva redan fallit in i vad terror-psykologerna kallar "Stockholmssyndromet" - där man efter våldtäkten döljer smärtan och förlusten genom att glömma sin gamla moral och vända 180 rader på sitt turliga egenintresse - genom att försvara och söka lojalitet med våldsdådaren och adaptera dennes syn och vrldsåskådningar...
Intill läkarn dyker upp får vi alltså finna oss i att indianerna "offrade sina egna barn", just som dom andlöst primitva och brutala småkungarna i Uppsala - innan frälsningen dök upp, i Ansgars kejserliga gevanter för att lära drängarna läsa Roms version av Jesu liv. Men vem kunde väl veta att den vitt kände Messias-legenden var väl känd i norra Europa redan på Augustus tid. Och vem vill veta att erövringen av Norden var ett mycket långt, grundligt och fullständigt nederlag - för dom som erövrades. Vad som sen hände i Amerika under åren 1500-1850 kan ses som en principiell repris på hur den Nord-Europeiska kulturen förintades under åren 750-1050.
Efter PR-strateger som Trotskij, Göebbels och Powell vet man hur tillräckligt grymma lögner kan bli effektiva redskap för dogma, mass-psykos och praktisk våldspolitik. Vi skal inte glömma att deras förbilder är att hitta i dom tre äldsta politiska erövringsideologierna vi känner som dom 'monoteistiska religioner'. Därför skal vi vara ytterst varsam när relativt begränsade fynd i Peru ges stora överskrifter i krigskulturens nuvarande hemland.
P.S.
Ättestupor däremot - det är konkreta och sermoni-platser som hölls mycket heliga, eftersom familjens gamla brukade avsluta sitt liv på dessa orter. Finns det nån källa om dom samiska varianterna?
